Beslutet togs klockan 11:43 idag när J hade haft sin behandlingspatient strax före lunch. Jag satt på Cosmicutbildningen som ingår i portalen Mednet och tränade när J ringde från mottagningen för att uppdatera sig om mitt mående. Jag kunde glatt svara att jag inte kände mig sämre, snarare aningen bättre. Snoret lossnar och det går åt en massa papper. -HURRA!!! Skrek vi båda och tjoho och jippi! VI ÅKER TILL PORTUGAL!

Om det bara fortsätter så här med förkylningen under helgen så ska jag kunna träna åtminstone på måndagen. Söndagen när vi kommer fram mitt på dagen kanske jag tar det lugnt och strosar i omgivningarna. Inte bara på grund av förkylningen utan också för att det blir en tidig morgon för oss på avresedagen. Vi måste åka från Västerås kring 04:00 på söndag morgon för att lyfta mot Faro klockan  06:35 från Arlanda.

Nu är det bara att inhandla allt som behövs för resan. Jag har ju avvaktat med alla inköp, pengaväxlande, framletande av pass med mera eftersom resan varit så osäker. Det värsta är att jag inte har någon musik på mobilen. Det här nya ipred försvårar för mina vänner att förse mig med musik. Jag får be om hjälp hos den säkraste källan jag känner, det vill säga min före detta granne, käre J.

Det har varit en mycket lång arbetsdag idag, från 07:45 till 18:30. Jag behöver plocka ur linserna och krypa ner i sängen för att somna till lite skräp-tv eller så pillar jag lite på pulsklockan för att äntligen försöka lära mig att göra olika träningsprogram.

Planen för kvällen var egentligen att jag och älskade R skulle ut och vandra runt Västerås med vänner för att kika på majbrasor och må gott, men jag är helt enkelt slut i både kroppen och knoppen och nu prioriterar jag min efterlängtade resa. 

Trevlig Valborg önskar jag härmed denna torsdag. Förekommer det fortfarande demonstrationer på första maj förresten?

Ja, jag vet att rubriken låter hård, men just nu är det precis så allt känns. Jag känner mig visserligen lite bättre i förkylningen, men vet inte om det är tillräckligt för att kunna åka på en träningsresa. Det är det värsta, men sedan finns det andra skitsaker som stör i vardagen också.

Jag är 32 år gammal och min sambo älskade R är också 32 år gammal. Vi har haft egna boenden under många många år och skött vår ekonomi, våra hushåll, våra studier och våra sysslor på egen hand.

Till sysslorna hör bland annat att tvätta kläder, vilket vi båda gjort själva hela denna tid. Ingen av oss har råkat ut för något missöde som exempelvis att missfärga något plagg på grund av en gömd färgad strumpa eller dyligt.

Nu är det så att de senaste 3-4 gångerna vi har haft tvättid så har vissa av våra ljusa plagg blivit konstigt missfärgade. De har inte fått en ljusblå färg över hela plagget utan snarare liknande någon/några bläckfläckar på ett eller några ställen. Vi har fått slänga några favoritplagg på grund av detta och vi tycker det är så mystiskt.

* Varför missfärgas inte alla plagg i samma ljusa tvätt i tvättmaskinen?

* Varför blir inte hela plagget missfärgat?

* Sker missfärgningen i den separata centrifugen, i så fall, hur?

* Är det någon som kommer under natten när kläderna hänger på tork och  stänker bläck eller dylikt på klädesplaggen?

* Händer detta för grannarna också?

* Finns någon ytterligare möjlig förklaring?

Idag har det varit jobb igen eftersom det är måndag. Det var fortsättning på utbildningen av datajournalsystemet. Redan på morgonen kände jag att förkylningen tagit ny fart och på lunchen åkte jag förbi min familjeläkare för att höra om jag kunde få en läkartid. Det ordnade sig riktigt smidigt och jag fick en tid kl. 14:00.

När jag kom till läkaren frågade hon en massa och kunde konstatera att bakre svalgväggen var rodnad och att jag lät väldigt tät. Inget fel på öronen i alla fall.

Hon skickade mig vidare till labb för provtagning. Det blev blodprov i fingret, tempkoll och halsprov. De hittade lätt feber, men inget fel på sänkan och inga bacillusker. Jag har alltså virusorsakad förkylning, typiskt. Den kan man ju inte göra något åt förutom att vila, vila, vila och åter vila precis som jag har gjort de senaste tio dagarna.

Efter provtagningen fick jag träffa läkaren igen som skrev ut nässpray med Kortison samt hostmedicin. Jag fick rådet att vila, dricka vatten, ta nässprayen (som inte kommer att verka fullt ut förrän om några dagar) och Alvedon. Hon sa också att jag inte skulle oroa mig för min resa till helgen "Det är ju bara måndag". Hon tyckte också att det värsta skulle vara att flyga med min täppta näsa och lock/ont i öronen.

För mig skulle det värsta vara att åka till Portugal utan att kunna delta i de olika aktiviteter som erbjuds. Det börjar bränna under ögonlocken nu av både trötthet och av tycka-synd-om-mig-själv-känslor. Tänk om jag inte kan åka på min efterlängtade resa. Jag har ju tänkt på denna resa ända sedan jag kom hem från fjolårets resa.

Till råga på allt åkte älskade R iväg och tränade med grabbarna. Jag är avundsjuk och samtidigt jättetrött, så jag känner mig ynklig och mycket ledsen.

...ELLER...????

Godmorgon!

Jag vet inte om jag kan kalla det här för en god morgon, men det är ju så man säger. En oro har börjat stegras i min kropp och hjärna eftersom förkylningen från helvetet inte ger med sig och det är dags för Portugalresan på söndag.

Det är ju faktiskt en träningsresa som jag ska åka på, så jag vill verkligen vara frisk så jag kan delta i alla de olika träningspass som jag vill av det som erbjuds.

Det här känns inte alls bra och jag vet inte när jag vilade från träning en dryg vecka sist. Vila från träningen i sig är ingen katastrof längre, men nu börjar det dra ut på tiden lite väl länge för en person (jag) som har ett ganska aktivt tränings- och motionsliv.

Nu har väl kroppen fullt upp med att försöka bekämpa all ondska, så den arbetar ändå, men inte på samma sätt som vid träning tänker jag.

Skiten skrattar mig rakt i ansiktet varje morgon jag slår upp ögonen och fortfarande mår pest.

Vilken dag det har varit idag! Efter en enormt lååång väntan (exakt 3 timmar) blev det äntligen dags för "min" hundras, Grand Danois, att äntra ringen. Kennel LD deltog med fyra hundar; Jokke, Jemma, Zacco och Tiger. Jag hade inte träffat någon av ägarna förut och inte heller hundarna, men de var mer än trevliga.

Efter en stunds väntan anlände även själva uppfödaren S. Hon var på strålande humör och ännu bättre blev det efter att Jokke blivit Such LiebeDoggen Jokkmokks Jokke = CHAMPION och hon fått superbra kritik som uppfödargrupp. Jag blev verkligen stormkär i Jokke, så nu måste jag tyvärr meddela älskade R att han är brädad. Tyvärr fick jag inte ta med mig Jokke hem. Hans matte ville ha med sig sin champion...konstigt tycker jag.

Jokke är fin som snus som man brukar säga, även om jag inte alls gillar snus. Hans avkommor verkar bli lika lovande, se bara på Zacco, Scott, Taala och Wanda. Missy är också hans avkomma, men hon har ännu inte ställt upp i ringen. Hennes debut verkar bli 21 maj.

Kennel LD kommer att ha två kullar denna sensommar/höst. Jokke kommer inte att vara pappan till någon av kullarna. Jag tvivlar dock inte på uppfödarens kunskap och val av föräldrar.

Efter dagens upplevelse är jag varken mindre sugen eller intresserad av denna fantastiskt lugna, ståtliga, harmoniska och härliga ras från en speciell uppfödare. Det är snarare tvärtom. Nu har jag bara kvar att arbeta på min käre sambos inställning hehe!

Strålande sol i Västerås idag. Tog en mycket lugn promenad i solen med älskade R på förmiddagen. Jag behövde få luft men utan att anstränga mig. Jag hostar mer idag, men annars tror jag att det känns lite bättre i kroppen.

Vi strosade förbi lilla skogsdungen vid hyreshuset, gick vidare över bron och förbi min blivande nya arbetsplats, fortsatte ner mot Colorama. Där gick vi in för att titta på tapeter, golv och mattor. Vi fortsatte sedan vidare en sväng innan vi styrde kosan hem till lägenheten. Nu har jag tagit mig en stor mugg honungsvatten och tänker lägga mig för att sussa en stund.

Älskade R har ätit lunch och kommer tillbringa dagen nere i båten för att renovera. Jag tror det kommer att hända mycket där denna helg. Nu är det även så pass varmt ute att han kan börja plasta. Det är bra.

Här nere ser ni mig och alla andra sköna skogsblommor. Så här glad blir jag när det är varmt ute.

TEKNIKENS UNDER

Nu är datorn sådär knäpp som den var ifjol. Den stänger av sig själv titt som tätt och meddelar att den fastnat i en oändlig loop och inte orkar mer typ.

 Ifjol fick jag ringa en massa samtal till supporten och till Toshiba samt skicka iväg fax och till sist skicka iväg datorn.

När jag väl fick iväg datorn, efter att ha gjort alla åtgärder de så kallade "datasnillena" rådde mig till, så gick det ganska fort att åtgärda och få den tillbaka.

Jag har för mig att det var fel på grafikkortet och att det byttes ut. Jag hoppas att de kan byta grafikkortet igen om jag får skikca iväg den. Allra bäst vore dock att de tycker det är skit med samma fel två gånger och skickar mig en helt ny dator istället.

Så för den/de som undrar varför jag loggar in och ut på msn hela tiden är detta förklaringen.

Det är riktigt störande att hela bildskärmen blir rutig, helt blå, svart, gråmelerad, blinkar, blir låst eller fylld med streck när man till exempel håller på att deklarera...

DET ÄR MÄNSKLIGT ATT FELA - men en dator är inte mänsklig!

Eftersom jag är och har varit sjuk de senaste dagarna finns det inte särskilt mycket att berätta om här på bloggen. Jag bet ihop måndag och tisdag och gick till jobbet, men onsdag och torsdag har jag varit hemma och sovit järnet. Förkylningen verkar dock inte vilja ge med sig...Jag har fått hosta och det kliar/gör ont i öronen.

Efter middagen idag skulle jag försöka ta en lugn och kort promenad ner till båten för att få lite luft (har inte varit utanför dörren på länge) och passa på att kika in till älskade R och se hur han ligger till med båtjobbet.

Det tog en himla tid att komma ner dit fastän det inte är långt och jag kände mig helt färdig och dyngblöt i svett när jag kom fram. Ännu värre blev det när jag skulle försöka att komma upp på båten, hugaligen!

Men efter många om och men tog jag mig upp. Då fick jag en inblick i den pågående förvandlingen. Han är duktig min älskade R.

Jag fick provsitta på den nya toalettstolen som ska byggas dit. Det är inte mycket plats för huvudet, men det viktigaste är ju att rumpan har plats tycker jag. Det går att sitta framåtböjd där, precis som man gör hemma på toan när man har en tidning på golvet och läser samtidigt.