Jag har precis kommit in från ett långpass på cykel. Det blev 5 mil och typ 120 meter totalt och cykeltiden 2,5 timmar.

Snittpuls: 140

Maxpuls: 174

Tack och lov för att vi var tre stycken som cyklade för den sista en och en halv milen var jobbig både mentalt och fysiskt. Nacken strejkade, ländryggen likaså, fötterna var kalla och stela och framstjärten började säga ifrån. Eftersom både jag och K var med och cyklade så kan man räkna ut att vi behövde stanna någon gång under färden. Det berodde dock inte på kissnödighet. HA! Där fick ni!

K:s framstjärt gjorde så ont så vi stannade så E kunde fixa med sadeln lite. Vi stannade även för att K var lite osäker på hur växlarna funkade och det kan jag förstå. Jag såg inte ens var växlarna satt på hennes nya racer. De var gömda under bromsarna. Vi fick ju naturligtvis stanna även för min skull och det berodde på att en knott flög rakt in i ögat på mig. Både E och K fick hjälpa till att operera ut den. TACK vänner! Det är bra att ha en vän med en blivande läkare till sambo.

Nu ska jag svälja den sista tuggan av middagen, kassler med ris och sedan sätta på perkulatorn. Medan kaffet bryggs ställer jag mig i duschen för att tina upp mina tår.

Idag ska ju älskade R åka upp mot Ö-vik för att hälsa på familjen, kanske hjälpa till att flytta in i lillebrors nyköpta hus och säkert äta en hel del god mat och snask. Jag har bestämt mig för att stanna i Västerås för att få lite egen tid och varva ner. Jag har ju varit enormt speedad, splittrad och nästan sönderstressad de senaste två, tre veckorna. Så nu trycker jag på pausknappen från arbete och måsten.

Jag sa till älskade R när vi satt och åt frukost att jag inte stannar här i stan för att jag inte vill vara med honom. Det förstod han ju och det är bra att få längta efter varandra ibland. Så sa jag också till honom att det faktiskt känns lite skönt att få vara själv någon dag.

Precis när jag sagt det kom jag på att det lät som om jag inte ville vara med honom ändå. Därför bad jag honom att säga likadant till mig och det gjorde han:

R: -Det ska bli rätt skönt att vara ensam några dagar.

Men FYYYYY så ont det gjorde inuti mig när jag hörde hans röst säga det. Jag behövde krama honom hårt när han hade sagt detta. Han, min äslakde R, brast ut i världens gapflabb över hur rolig jag var. Jag fattade inte riktigt det roliga, men skrattade ändå över hur konstig jag är.