Väl hemma från båtturen i världens värme lade vi oss i sängen för en powernap innan vi skulle iväg på middagen jag nämnde tidigare. Timern ställdes på 20 minute och jag var helt säker på att jag inte skulle hinna somna, men det gjorde jag och jag var ganska groggy och väck i skallen när jag vaknade till.

Vi tog med oss tändvätskan de hade bett oss om tidigare, vår marinerade fläskfilé och trampade iväg mot Hemdal. Det är en bra bit att åka, tar hela 3-4 minuter att rulla dit hihi! Vi blev dock lite sena så jag skickade ett sms till K där jag skrev att vi kommer på 10. Det var helt OK. I vilket fall som helst kom vi före lilla tjofsan J (haha, där fick du J).

Vi möttes av värsta festfixarna när vi kom in i lägenheten. Vi bjöds på varsina enorma glas fyllda med välkomstdrink/fördrink gjord på äppeljuice och någon sådan där groggtillsats. Det var mycket is i och plaststickor med äppelskivor och hallon på. Det var fantastiskt gott och läskande efter en heldag i solen.

När J kom började vi att preparera grillspetten, tända grillen nere på gården och koka potatis. Killarna skötte grillen medan vi tjejer stannade uppe i lägenheten och gjorde det som skulle göras där, det vill säga snackade järnet!

Grillspetten bestod av tanddorimarinerade grönsaker och ickemarinerade grönsaker. Det fanns allt ifrån kronärtskocksbottnar, champinjoner till paprika och blomkål att fästa på pinnarna. Värdparet hade tofu som "matig" ingrediens och vi andra hade kött. På bordet dukades allt detta upp och det fanns även Halloumi att grilla, två olika hemmagjorda såser som tillbehör, färsk baguette, kryddor, färskpotatis, grönsallad samt vatten och läsk. Vi gick inte hungriga ifrån uteplatsen kan jag lova.

Men det var inte slut där. Väl uppe i lägenheten bjöds det på svenska jordgubbar med glass och hembakta veganska havreflarn. Havreflarnen fick dock några andra namn under kvällen eftersom hade tjockleken som köpta plättar och var lite sega till konsistensen. Ack så goda de var i munnen och de smälte fint mellan tunga och gom.

Det enda trista med kvällen var att det var söndagkväll och vi tre tjejer skulle upp och jobba på måndagen efter. Vi hade väldigt trevligt trots Älskade R:s låga nivå på skämten. För mig blev kvällen lite sen och vi kom hem klockan 23:00. Då kom jag på att jordgubbarna som vi hade köpt tidigare på dagen till båtutflykten fortfarande låg kvar i baksätet på bilen...

SUCK  PÅ  DIG  ANNIKA

Söndagen såg ut som följer:

Vaknade strax före 08:00 av att solen sken in genom sovrummet. Kramade lite på Älskade R och klev sedan upp för att fixa morgonkaffe. När kaffet började ta slut frågade jag för skojs skull om Älskade R ville följa med ut och powerwalka och tro det eller ej, men han sa JA på en gång. Jag fick en chock!

Klockan hann bli 09:03 innan vi kom oss ut genom porten. Vi tog sikte mot stan och min vän J för att höra om hon ville äta frulle på hotell med oss. När vi kom till henne fick vi lov att ringa på 3 gånger innan hon svarade. Hemska vi som kom så tidigt en söndagmorgon. Hon var vaken, men inte igång och kände mest för en dusch istället för att frukosta med oss.

Jag behövde kissa och lånade toan. Sedan kom jag på att jag ville se hennes nyinköpta kläder, smycken och nagellack. Vi dröjde oss kvar hos J ett bra tag och kom inte hem förrän efter 10:30 och då kurrade våra magar av längtan efter nåt att jobba med.

När den sena frukosten var avklarad fixade vi matsäck och packade lite grejer för att kunna åka ut med båten. Vi åkte även till Maxi där vi köpte med oss en låda jordgubbar som efterrätt. Vi mötte upp våra vänner M+M samt M och M där de låg och guppade i motorbåten strax innanför Västra Holmen.

Vi snurrade fast en tamp i deras båt och sedan låg vi där i 1 1/2 timme och solade, sov (vissa av oss), surrade, badade (även jag) och fikade. Det var ju bara för härligt!

Jag har inte frivilligt badat i svenska vatten på flera år, men det gjorde jag alltså i söndags. Jag känner mig så stolt, men det satt ganska långt inne måste jag medge. Jag klättrade över på båtens utsida och stod på stegen medans händerna klängde sig fast i ett räcke högre upp. Älskade R tyckte att det var dags att hoppa i med hela kroppen när jag började närma mig rumpan, så han högg tag i mig och försökte dra ner mig i plurret. Men så kass han var på det då. Mina aptår knep sig fast runt stegpinnarna och han lyckades inte få i mig.

Några minuter senare hade jag i alla fall sakta men säkert sjunkit ned med hela kroppen. Jag doppade dock inte huvudet. Det var härligt svalt och skönt i vattnet och det tog inte alls lång tid att bli varm efter badet. Värmen var tryckande redan när jag klättrade tillbaka upp på båten.

När den där 1 1/2 timmen hade gått styrde vi kosan mot Östra Holmen för att säga hej till M+S som hade en sol och mysdag där borta. Vi stannade inte så länge eftersom vi hade en tid att passa. 17:30 skulle vi vara hemma hos K+E för att bli bjudna på middag. Inte alls tokigt om jag får säga min mening.

Så var det dags igen för ett nytt nattligt äventyr! Inatt har jag tydligen sovit och helt plötsligt börjat fnittra och mumla något ohörbart. Jag fnittrade till några gånger, ett riktigt flickfnitter, innan det blev tyst och jag åter somnade djupare.

Ja, där ser man. Jag undrar vad som var så roligt och vad jag egentligen mumlade. Jag vet att Älskade R berättade det för mig inatt, men ingen av oss kommer ihåg.

Nu har jag precis tagit en powernap och ska in i duschen innan det blir att rulla med cykeln bort till K och E. De bjuder på middag ikväll, härlig lyx!

För övrigt har dagen inneburit sol, sol och åter sol. Det kommer jag att skriva mer om så småningom, hej från mig!

Då jag minns vilket aber det var ifjol när Älskade R, hans pappa och bror samt förre båtägaren skulle masta på, blev jag inte direkt peppad när det skulle göras igåreftermiddag. Jag visste i alla fall att Älskade R skulle ha fixat iordning allt inför påmastningen och att stå ute i strålande sol är ju inte helt fel. Ändå var jag lite orolig eftersom vi bara skulle vara tre personer denna gång: jag, Älskade R och E.

Inte Älskade R:s båt, bara en båt från nätet.

Jag och E har ju dessutom ingen koll på vad som ska göras, så Älskade R fick lov att hålla reda på sig själv, vad han gjorde samt hålla koll på oss och instruera. Ni kan ju tänka er vad bra det gick med mitt tålamod, för självklart krånglade allt som kunde krångla...

Jag börjar från början:

Först såg det ut som att allt bara flöt på. Masten hängde i sin ögla fast i kroken på mastkranen. Jag vevade och vevade, men attans så tungt det blev helt plötsligt. Vi tänkte att E fick ta över eftersom han är kille och starkare, men tji fick vi. Det var till och med tungt för honom. Då plötsligt såg Älskade R att viren inte satt fast i skåran högst upp i toppen på kranen, så inte konstigt att det gick trögt, suck!

Vi hade publik under hela påmastningens dryga två timmar. Tre unga killar satt och tittade på. Jag trodde först att de tyckte det var spännande med påmastningen, men sedan informerade Älskade R mig om att de brukar använda mastkranen som leksak och hoppa ut i vattnet. De satt alltså och väntade på att vi skulle bli klara! Då gick det upp för oss att det var på grund av sådan lek som viren hamnat fel.

SKITUNGAR!!!

Vi fick ta ner allt och börja om från början plus att Älskade R fick klättra upp i mastkranen och försöka få tillbaka viren på rätt plats. Det tog sin lilla tid. Redan nu började Annikas korta tålamod att ge sig tillkänna.

Jag måste bara lägga till här att jag fick hämnas på ungarna, för när jag gick på lilla dasset stod polisen i närheten och samtalde med några personer i en bil. Jag frågade om jag fick låna en av poliserna för att ställa en fråga och det gick bra. Jag berättade om skitungarna och att de orsakar problem med kranen och strax efteråt hörde jag en djup kvinnoröst dåna och hon gormade åt skitungarna, HURRA!!!

Vi fick tillslut upp masten och jag trodde att vi var klara, men då trilskades det (precis som ifjol) med förstaget och det tog en evighet att få fast det. Nu började även min mage att kurra och det sög till och med i den med kalla vågor. Hur länge skulle jag stå ut???

Hungrig på teckenspråk

När det var gjort så skulle grejer spännas och fixas och jag var frustrerad, trött, varm, törstig och slut, så när Älskade R instruerade mig fattade jag ingenting och försökte heller inte fatta, så det blev lite irritation i luften. Det gick dock över ganska snabbt och vi kunde avsluta det hela.

Älskade R och E puttrade iväg med båten till vår plats och sedan kunde vi möta upp K vid Kajens Fik för att äta middag tillsammans. Det var gott och trevligt att sitta på deras uteservering och bara umgås och äta. Det kändes även bra att få bjuda dem på maten när de har ställt upp en massa för oss.

Nu får vi se vad dagen har att erbjuda förutom tvätt klockan 09:00 och morgonpromenad.

Så är simpass nummer två ute i Mälarens fria vatten avklarat. Jag riktigt längtade hela torsdagen tills det skulle bli kväll eftersom det var en sådan härlig upplevelse att simma i måndags.

Tyvärr blev det inte alls samma underbara upplevelse i gårkväll trots det fina vädret. Det blåste en hel del, vilket gjorde vattnet svinkallt. I motvind kom vi knappt framåt och vågorna skvätte vatten in i näsa och mun. Jag hostade, gnällde och frustade som bara den. K fick vara min syn eftersom mina simglasögon immade igen. Att solen stod lågt och bländade oss gjorde inte träningspasset lättare.

Ett tag kände jag mig nästan panikslagen för att jag insåg att jag flöt omkring i öppet vatten utan flytväst med kalla händer och fötter och trötta kroppsdelar. Jag fickskaka bort den känslan och fortsätta prata om roliga saker med K. Efter en timmes simning och likbleka fötter och händer fick vi äntligen kliva upp ur vattnet. Älskade R hade mätat ut 1 km och trots den fruktansvärda upplevelsen simmade vi oss igenom hela sträckan.

Men var fanns vår skjuts med handdukar och torra kläder??? I tio minuter satt vi och huttrade på bryggan innan Älskade R och E kom. Då fikade vi lite solvarma svenska jordgubbar innan vi sa hejdå och godnatt. Jag hade jättesvårt att gå på mina fötter ett bra tag efter simningen. De kändes som klumpfötter, halvt bortdomnade och knöliga och händerna var hemskt stela.

Tack och lov att Älskade R:S tjocktröjor är varma och gosiga och att vår dubbelsäng är himmelskt skön!

Vaknade flera gånger imorse för att det var så varmt i sovrummet, puh! Sista gången kollade jag på klockan och då var den 05:40. Äsch, det är lika bra att kliva upp nu tänkte jag. Brukar ju vanligtvis stiga upp när väckaren ringer 06:15. Så stor skillnad är det inte.

Nu sitter jag med en härlig kopp kaffe av märket Classic, mumma. Jag brukar ju annars variera mellan Zoega´s och Gevalia, men de här funkar lika bra. Köpte till och med ekologiskt kaffe och skillnaden i pris är stor, ett paket kaffe kostar som två vanliga.

Idag fyller min kära storasyster år och jag skulle vilja ringa och gratta henne redan nu, men jag vet att resten av familjen är ledig och säkert sover ut, så jag väntar tills hon promenerar till jobbet så jag inte stör någon.

Om du M råkar titta in här på morgonen innan jag har ringt så önskar jag dig en härlig födelsedag med tårta, paket, kramar och glädje. Jag ser verkligen fram emot att träffas 5 juli. Hoppas att vädret är så här fint, då blir det ju perfekt med liten båttur ut till ön med fika, sol och bad.

GRATTIS GRATTIS FINA STORASYSTER

I måndags gjorde jag och K det första simpasset utomhus. Vi åkte iväg till Framnäs med våra sambos för att hitta ett lämpligt ställe att känna på vattnet. Det allra svåraste var att försöka övervinna den hemska ångesten som hängde tungt över oss, ångest över att vi fryser enormt lätt och rädsla för det kalla vattnet.

Jag klev i vattnet lite före K och informerade henne om att det inte kändes så kallt med vatten upp till knäna. Medan K packade ihop sina kläder hann jag gå lite djupare i vattnet, till midjan ungefär. Då började jag känna en kall strimma/rand som rörde sig uppåt över ryggen. Lite brrr blev det allt.

När jag stod där som bäst kom plötsligt K farande som en raket. Hon sprang rakt ut och kastade sig ner i vattnet. Det är alltså så man ska göra.

Vi började aldrig att frysa och vi tror att vi fick till 1 km simning i Mälaren den kvällen. Det är ju superbra med våtdräkt, inte bara för att slippa frysa utan även för att man flyter bra med den på. Materialet innehåller luftbubblor som gör att man lyfts upp i vatten.

Det var en del folk nere vid vattnet och några hundar också. Det var inte så konstigt eftersom vi hade valt att utgå ifrån den platsen som kallas för hundbadet. Ute på vattnet var det också aktivitet. Några motorbåtar gasade fram och gjorde vågor som gav oss enstaka kallsupar. Vi såg till att inte simma så långt ut där de höll till.

Däremot använde vi oss av en liten grön flytboj som riktmärke. Vi simmade dit och tillbaka och dit och tilbaka igen. Älskade R tyckte att vi skulle ha valt ett annat riktmärke eftersom de hade seglingsskola mellan just den bojen och en annan, så de rundade också bojen till och från.

Men det gick ju bara bra och vi surrade lite kort med seglingslärarna också så vi hade full koll på varandra.

Här visar jag några bilder från kvällen och jag kan tala om att en blöt våtdräkt är bland det svåraste att ta sig ur.

Det har ju varit en ganska trist vår för mig när det gäller träning. Det har varit svårt att få till mina träningspass mellan alla förkylningar, så jag känner mig i grym oform just nu och vår stora hallspegel spär på den hemska känslan.

Detta händer trots att vågen på gymmet (väger mig kanske 2 gånger i månaden) visar samma siffror som för några månader sedan och att jag fortfarande kan ha min kläder. Det är en känsla som kan förstöra min vardag och orsaka kaos i huvudet, vilket sedan går ut över mitt sociala liv. Det jag äntligen börjat förstå är att den där känslan bara är en känsla och inget faktum.

Tack vare Tjejklassikern får jag en mer varierad träning för kroppen jämfört med tidigare. Det känns lite kymigt att hela tiden börja om på noll bara. Fokus just nu är simningen eftersom Vansbro tjejsim går av stapeln 11 juli. Imorgon kommer jag att simma efter frukost innan jag fixar och trixar med Älskade R nere i båten. Om jag inte har helt fel så är dags för mögel-gnuggning, YEAH!

Igår på midsommarafton var jag ute på en efterlängtad morgonpromme i en timme. Guuud vad jag har saknat att strutta fram med härlig musik i lurarna. Jag skulle dock vilja byta ut min musik till all den där 80-tals musiken. Får se om jag fixar det idag eller längre fram i nästa vecka.

Nu har kaffet runnit ner och jag ska byta om för ytterligare morgonpromme. Solen tittar fram, så jag ska verkligen njuta av att vara ute. Kring lunchtid blir det ett styrkepass nere i källaren på jobbet. I torsdags var jag ner och kollade in de nya maskinerna som har köpts in. Äntligen finns där nu en Smithmaskin och några fler cableställningar. Inte helt fel med en till cross-trainer heller.

En härlig dag önskar jag Er alla!