Huvva huvva!

Jävulskt halsont de senaste 9 dagarna, eller

vanligt halsot med snor och lite hängighet i början.

De senaste dagarna dock har halsontet blivit mycket värre. 

Jag har svårt att svälja - det gör så fasligt ont.

Jag hostar också, mest morgon, kväll och natt.

I resten av kroppen värker muskler och leder.

Nacken värker och det strålar mot vänster öra till och från.

Det gör även ont i bröstet.

Inatt har jag frusit och svettats om vartannat.

Det var längesedan jag var så här risig.

Jag får väl fortsätta vila då!

Det passar ju bra när det är Tour de ski i alla fall.

Bäst att se positivt på saken, det är mitt nyårslöfte.

Jag ska försöka att tänka lite mer som min Älskade R -

mest för barnens skull så de slipper höra en massa suckande hela tiden.

RS-VIRUS hos barn

När ska man söka vård?

Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om barnet har ett flera av följande symtom:

• Inte ger samma kontakt som vanligt, är ointresserat av omgivningen och verkar mycket trött.
• Inte orkar äta, och därmed riskerar att gå ner i vikt.
• Är andfått, har en ansträngd andning eller har andningsuppehåll.
• Är blekt eller blåaktigt. Det blåa kan synas mest på läpparna och under naglarna.
• Hostar mycket.

Arvid hostade galet mycket ända till igår. Han var lite slö bara, men åt dåligt och fick inte behålla maten då han kräktes upp den tillsammans med slem. Han andades ansträngt och snabbare än vanligt och han var blek/grå i ansiktet. Alltså ringde vi 1177 och fick åka till Primärvårdsjouren. Han blev inlagd på Barn-avdelningen och har varit där sedan tisdagkväll.

Igår var en dag som visade en förbättring. Förhoppningsvis får vi åka hem i eftermiddag. Jag ska strax bege mig till sjukhuset och se hur skrutten och pappan mår.

Barn som inte orkar eller kan äta får näring genom en plastslang, en så kallad sond, som går till mag-säcken via näsan eller munnen. Det får Arvid. Han får även inhalera koksaltlösning för att göra slemmet tunnare och lättare att hosta upp. Han har inte behövt syrgas tack och lov, men det talades ett tag om att även inhalera adrenalin. Det behövdes inte heller, skönt. Alltså är det på väg att vända för skrutten. Det behövs för han behöver äta upp sig litegranna.

Informationen har jag kopierat från www.1177.se

Förra veckan gick i smärtans tecken. Det började med att jag några dagar (veckan innan) drabbades av halsbränna kvällstid. Det resulterade i att flytande Gaviscon fick bli det sista intaget innan sänggående. Jag var inte så förvånad eftersom jag på slutet av graviditeten med Liv även hade dessa obehagligheter kvällstid.

Denna gång fortsatte besvären även dagtid några dagar, men försvann plötsligt. Det som kvarstod var konstiga rapar kvällstid och jag började få ont i magen och ryggen, som ett band runt hela bröstkorgen och bröstryggen. Jag hade redan innan lite taskig aptit, men när onsdagen kom hade jag svårt att över-huvudtaget få i mig något mer än lite nyponsoppa här och en halv macka där. Jag tänkte att det säkert skulle gå över, men det blev värre. Söndagen den 4 december var värsta dagen. Det gjorde ont redan när jag vaknade, kändes värre när jag rörde mig och när jag försökte äta eller dricka.

Vi skulle iväg på julbak på eftermiddagen, men jag stannade hemma och vilade medan Älskade R och Liv åkte iväg och myste. När de kom hem vid 18:30 och vi skulle äta middag fick jag inte i mig något alls och jag tyckte att det var dags att ringa 1177. De ringde och rådfrågade en barnmorska på förlossningen, som tyckte att jag skulle komma in. Det blev att snabbt ringa en vän för barnvakt och snart var jag och Älskade R iväg och framme.

Misstanken var havandeskapsförgiftning, men det fanns inget äggvita i urinet och de prover de tog såg bra ut. Lille junior mådde också bra efter CTG-remsa och ultraljudskoll. De ville hålla kvar mig över natten för observation. Smärtan blev värre och jag visste varken ut eller in. Vi ringde på klockan och de gav mig en zupp. Den hade inte hjälpt när de senare kom in igen, så det blev dags för en morfinspruta. För er som tänker att det måste ha varit underbart med morfin kan jag säga att det var det inte. Jag är en av dem som reagerar med yrsel, svettningar, kräkningar och känsla av att inte ha armar och ben.

Sprutan hjälpte dock och jag kunde slappna av i kroppen för första gången på många dagar. Det var skönt. Jag fick dropp samt en specialcocktail på natten. Den bestod av cement kändes det som. Ni som har använt er av flytande Gaviscon känner till konsistensen. Lägg till ännu mer cementkänsla och fruktansvärd smak. Den var ett litet test för att se om magsmärtorna skulle fortsätta att hålla sig borta. Om de gjorde de så kunde det handla om magkatarr. Jag klarade resten av natten utan smärta tack och lov.

På måndagen fick jag i mig lite blåbärssoppa och vatten, men jag var uttorkad, så de nya blodproverna var svåra att få ur kärlen på mig. Det sattes in ett näringsdropp som sedan byttes ut mot ytterligare magsyrehämmande medicin. När den påsen var slut sattes droppet tillbaka. Jag fick ingen mer smärta och på måndageftermiddagen provåt jag en rostad macka med ost och gurka. Den smakade faktiskt ljuvligt. På kvällen åt jag av middagen som serverades. Det var en kycklinggryta med ris som smakade gott. Det var härligt att känna att det var gott att äta och att det verkade finnas aptit också.

De ville ändå ha mig kvar till tisdagen för observation. Jag sov mest hela tiden jag låg inne. De frågade om jag ville lyssna på radio, tända lamporna etc men jag sa att jag bara ville njuta av att kunna slappna av i kroppen och vila. Älskade R och Livan hälsade på mig 2 gånger och fyyy vad jag hann sakna dem på bara den korta tiden jag var hemifrån. Tisdag klockan 15:00 fick jag åka hem med ett recept på Omeprazol. De konstaterade att det måste ha varit akut magkatarr som jag lidit av.

Jag har inte haft ont sedan jag kom hem heller, bara lite känningar som ömhet, men det kan jag ta. Slutet gott allting gott!

Det är långfredag idag och det känns som om det kommer att vara den längsta dagen någonsin. Jag har svårt att acceptera saker jag inte kan påverka. Jag är en liten kontrollmänniska och det spelar egentligen ingen roll vad det handlar om. Just nu handlar det om sjukdom och människor jag tycker mycket om. Varför kan jag inte bara fixa allt så att det blir bra igen? Min sinnesstämning just nu passar ganska bra till den kristna dagen Långfredag.

I Sverige heter det Långfredag eftersom dagen skulle präglas av sorg då dagen varit lång och besvärlig för Jesus. Jag skulle vilja säga att det har varit ett långt och besvärligt år för någon i min närhet. Det har präglats av oro, frustration, väntan och en vardag som ställts på sin ända. Efter ett sådant år späds det på med ytterligare oro, rädsla och väntan. Hur denna fina människa ändå uppvisar glädje och värme som smittar av sig, är för mig helt ofattbart.

Vi i familjen Mysbralla har försökt ta vara på denna dag genom att syssla med lite saker. Det blev en biltvätt på förmiddagen, dock en fusktvätt då vi tappade sugen. Hem till en lunch bestående av rester och sedan vila för alla tre. Mellis och iväg till Ica Maxi för att inhandla något att grilla. Vi åkte sedan ner till Öster Mälarstrand där vi satte oss i lä och myste någon timme. Längtan blev stor att få krama alla våra familje-medlemmar uppe i Norrland. Ibland känns det mer att vi inte finns i närheten.

Vi älskar er alla!

Ta åt er Umeå, Sollefteå och Örnsköldsvik!

Ett ganska långt avbrott i bloggen har ni säkert noterat. Anledningen till avbrottet var en mindre rolig överrakning, nämligen kräksjuka! Det började med att Liv blev dålig i magen efter babysimmet IGEN! Denna gång kräktes hon rejält tre gånger på lördagen, det vill säga samma dag som babysimmet var. Därefter har hon varit lös i magen och är det fortfarande, dock vid gott mod när hon är vaken.

Vi trodde att hon fått i sig något skit i och med den enorma kallsupen badvatten hon tog, men det kan ju ha varit något annat också eftersom jag drabbades titidgt måndag morgon och Älskade R måndag förmiddag. Det har därmed varit en lååång och tung vecka hittills. Vi är fortfarande utan kraft. Både kropp och huvud värker emellanåt och yrsel före-kommer. Vi fick i alla fall i oss lite fast föda igår. Få se om jag kan laga lite lax i ugn idag med kokt potatis till.

Det som känns värst är att vi på söndagen besökte goda vänner och julbakade tillsammans. Hoppas inte alla blir sjuka. Vi vet om en kräksjuk person till. Hon insjuknade inatt eller imorse, inte alls roligt.

Förutom det bästa som hänt mig (Liv) så har den senaste månaden varit småjobbig för min del. Det började några dagar innan L föddes. Jag fick urinvägsinfektion som började behandlas först när L var några dagar gammal. Jag fick nämligen ett sent svar på urinodlingen och hann gå länge utan behandling. Jag hade riktigt ont i ryggen och hela bäckenet så jag knappt kunde stå upp.

Jag hämtade ut en kur antibiotika för en veckas behandling. Två dagar efter avslutad kur kände jag återigen besvär i kisseriet. Jag fick lämna ett nytt urinprov och det skickades för odling. Denna gång fick jag antibiotika på en gång. Det var en annan sort, en starkare dos och den skulle tas under 7 dagar. Samtidigt skulle jag dricka mängder, både vatten och surt. Amningen kräver sin vätska och för att driva ut bakterierna i kisseriet. Jag höll på att bli tokig av allt drickande trots att jag vanligtvis får i mig mycket vätska, men detta var tufft.

Två-tre dagar efter avslutad kur, det vill säga i fredags, åkte jag på nästa grej. Jag fick fullt med röda prickar över hela kroppen förutom på ryggen och i ansiktet. De kliade som jag vet inte vad och gör det fortfarande. Ibland tror jag att jag ska bli vansinnig. De vanliga recept-fria preparaten kan jag inte ta då de går över i bröstmjölken, så vi får se hur länge jag står ut innan jag behöver det receptbelagda.

Nu har jag fått gnälla lite över att jag inte kunnat njuta fullt ut av vår lilla dotter, som för övrigt blir en månad gammal ikväll.

Gårdagskvällen avslutades med en stoooor härlig smoothie med jord-gubbar och KRÄKHALLON!!!

Läste just detta på Aftonbladet:

Frysta hallon av märket Euroshopper återkallas av Ica sedan man konstaterat förekomst av den mycket smittsamma caliciviruset, uppger Ica-koncernen. 

”Viruset har vid utbrott visat sig vara synnerligen smittsamt. Smittade personer kan vanligen sprida smitta upp till två dygn, ibland längre, efter symtomfrihet”, skriver Smittskyddsinstitutet, som anger en inkubations-tid på 12–48 timmar.

I skrivandes stund är det 24 timmar sen vi drack vår smoothie! Jag känner riktigt hur det bubblar å far i magen helt plötsligt haha;)

Måste säga att vi mår ändå bra än så länge! Men man vet aldrig!

Hela artikeln hittar du här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6801955.ab

/R

Igår var en lite trist dag. Jag vaknade på morgonen med lätt huvudvärk och skum trötthet i kroppen. Jag lufsade iväg till jobbet (skolan) för att göra bedömningar på 3 barn. Det var inte det enklaste måste jag medge.

Efter någon timme började magen bråka med mig och ett lätt illamående sköljde över mig, som bara blev värre och värre. Jag tänkte att det skulle ge med sig bara jag åt lunch. Jag åt min lunch med inte så stor aptit och kunde konstatera att illa-måendet minskade, men istället fick jag gräsligt ont i magen, ajaj.

Jag hade en timme på mig då innan jag skulle ha rond med en ÖNH-läkare, men började fundera på om det verkligen skulle gå. Under tiden jag traskade mot mottagningen blev magontet värre och illamåendet kom tillbaka. Jag ringde till expeditionen som en galning, men fick inget svar. Det var bara att fortsätta dit.

När jag kom dit kunde jag inte stå upprätt så jag frågade en snäll kollega om hon kunde ta min rond och det skulle gå bra förutom den första patienten. Den fick vi lov att avboka i sista stund. Tack E och K för hjälpen! Jag gillar inte sånt, men jag hade inte kunnat genomföra ronden.

Jag vände om och gick hem mot lägenheten. Det tog en väldans tid och jag hann tänka massor och bli orolig så tårarna sprutade på hemvägen. Jag är lite "chicken" när det gäller magen, illamående och så. Har lite fobi kan man lugnt säga. Men egentligen så var det inte det min rädsla stod för utan det var en rädsla för att något skulle vara fel på lilla bebisfröet.

När jag kom hem låg jag i sängen och bara var. Fikade efter ett tag för magen kurrade trots det onda och illamåendet. Min oro släppte något efter att det bubblade järnet i tarmarna och jag blev tvungen att besöka toan några gånger. Då insåg jag att jag troligtvis fått i mig något dåligt eller att det bara handlade om magbassilusk.

Jag är hemma från jobbet idag för att se om magen är bättre. Jag vill inte gå dit och behöva sitta på toa hela dagen eller eventuellt riskera att smitta någon kollega. Än så länge känner jag dock inget ont i magen, bara lite obehag. Vi får se hur dagen utvecklar sig.