Nu tappar lill-tjejen tänder för fulla muggar. Helt plötsligt under lek kan det ploppa till på golvet också ser man en tand med lite blod på roten. Missy mår gott hos sina fostersvärfarföräldrar. Det finns alltid någon som kan ge henne uppmärksamhet när hon inte ligger och sover eller småbiter på sina leksaker.

Vi vägde henne igår och hon är uppe i 32 kilogram nu. Det är lite mindre än vad vi gissade på innan vi vägde henne. Vi trodde att hon hade börjat närma sig 40-kilossträcket.

Uppifrån och ner är bilderna:

- Älskade R med systersonen W som öppnar julklappar

- Älskade R:s mormor

- Tomten på besök

- Lille W med sin morbror B (alltså R:s lillebror B)

- Alla utom R:s mamma samlade på bild

...OM någon har eller kommer att försöka nå mig via min telefon (har bara mobil) så kommer jag inte att veta om det. Telefonen skulle laddas när vi väl kom upp till Ö-vik, men den hann stänga av sig själv innan dess tyvärr. Det gjorde att jag behövde starta den och skriva in PIN-koden, vilken jag trodde var densamma som på min gamla mobil. Så var dock inte fallet...jag skrev fel tre gånger och nu behövs PUK-koden, vilken ligger i någon kartong hemma i lägenheten i Västerås. Jag ska se om Telia-butiken har öppet imorgon och om de vill vara snälla och låsa upp telefonen åt mig.

I alla fall har jag haft en härlig jul med allt från praktiska, roliga, tänkvärda och varma till önskade julklappar.

=)

Här ovanför är min och vännens julklapp till varandra. Vad tycks???

Från vänster:

Lillasysters sambo J, lillasyster själv, mammsen, jag och min älskade vän R.

...önskar jag er alla som kikar in här. Hoppas ni har varit snälla så tomten kommer med några julklappar och att ni får äta god julmat.

Varje år brukar jag och mina systrar dela upp de olika rätterna, så att vi gör och köper lite var. I år har jag dock inte gjort min gravade lax som jag brukar.

Jag ska fira jul hos R och hans familj för första gången. Det ska bli jätteroligt, men samtidigt är jag lite nervös. Jag vet inte varför, men jag känner allt ett gäng fjärilar i magen. Jag är lite sur för att jag inte får ta med någon julklapp till hans familj, men men...

Just nu är jag i färd med att julstäda lägenheten innan det blir middag, packning och sedan juldusch för lill-tjejen. Jag jobbar fram till lunch imorgon och sedan ska jag hem och sätta mig i bilen, åka till något lunchställe, äta och dra vidare mot Sigtuna för att hämta hundfoder och säga God Jul till goa uppfödaren S. Bilen går vidare mot Uppsala för att provköra en bil (Passat) samt för att hälsa på en go tjej som vi just fått veta är gravid. Grattis M och L!!!

Nej, här kan jag inte sitta. Nu är det dags att sanera sovrummet. Ha en bra söndageftermiddag och kväll!

Nej, tyvärr såg inte formen ut såhär idag heller, men kanske någongång framöver...eller aldrig. Det är nog troligast med aldrig, precis som det här med en liten knodda, inte för att vara pessimist.

Godmorgon alla julglada!

Nu är det klart vad jag ska gå in för vad gäller träning nästa år. Min kollega och vän K och jag har bestämt att vi ska genomföra TJEJKLASSIKERN! Det handlar om simning, cykling, löpning och längdskidor. Vi kommer troligtvis att börja med första utmaningen i juni månad för att avsluta med fjärde och sista utmaningen, 3 mil längdskidor i februari 2010. Man får börja när som helst under ett år så länge man avslutar klassikern innan det gått ett år. Vi känner att längdskidorna kommer att kräva mest av oss, så vi tar det som den sista utmaningen för att känna att det bara är den kvar, sedan har vi klarat av allt!

=)

Här är loppen:

Tjejvättern - 90 km cykel
Vansbro Tjejsim

Lidingöloppet

Kristinaloppet - 30 km skidor eller TjejVasan - 30 km skidor, KortVasan

Förutom denna utmaning kommer jag att ställa upp i Lidingöloppet 1,5 mil i september månad. En förutsättning för det är att jag rehabiliterar min höft under vintern och kommer igång med löpningen under våren.

Here I come!

...blev ett fiasko vad gäller andelen patienter som dök upp. Totalt kom två av fyra patienter som skulle cykla på motionscykel och samtidigt bli undersökta i larynx med flexibelt nasofiberskop. Eftersom vi fick en massa tid över så frågade jag läkaren om vi kunde kika på mina stämband. Vi fick göra det under utbildningen, men jag fegade ur den gången. Tänkte idag att NU ska jag prova hur det är att få slangen med lilla kameran genom näsan, epifarynx oxh hypofarynx.

Detta är inte mina stämband (stämläppar) utan en bild lånad från nätet. Vi gjorde även stroboskopi på mina stämband för att se svängningarna, som annars inte går att uppfatta. Mina stämband såg oklanderliga ut såklart....röstlogoped som jag är. Själva undersökningen var inte alls så obehaglig som jag hade förväntat mig. Det enda som kändes var lite smärta när läkaren vred lite på fiberskopet, annars var det lugnt. Jag kräktes inte i hans knä heller.

=)