DAGENS LUNCH

Älgkött i bitar, vitlök, tärning av mörk oxbuljong, vatten, svamp, lök, salt, peppar, soja och matlagningsgrädde gjorde denna fantastiskt goda måltid.

Under tre dagar, tisdag - torsdag, har vi socialiserat mer än på en hel vecka ibland. Vi har fått besök och själv varit bortbjudna och hunnit med fyra mycket trevliga och roliga möten.

På tisdagkvällen fick vi besök av min kära vän J, som kommit hem från sin semesterresa i Bulgarien. Hon ville hinna med att träffa oss lite kort innan hon dagen efter (på onsdag) skulle dra vidare med mor och bror till syster i Stenungsund. Det var jag såklart glad över eftersom det var nästan tre veckor sedan vi sågs. Om jag ska vara exakt var det min sista arbetsdag, torsdag den 8 juli. Jag var jättenyfiken att få höra allt om resan och hur hon haft det. Kvällen bjöd på hur mycket skratt som helst och flera kramar. Imorgon lördag kommer hon tillbaka till Västerås igen, hurra!

När vi vaknade på onsdagen var klockan mycket, efter 09:00. Vi snabbade oss att bara äta lite fruktsallad för att inte vara alltför mätta inför den brunch vi var bjudna på klockan 11:30. Vi hälsade på min kollega K med make M (Älskade R:s kollega) och deras två killar. Snacka om att vi blev bortskämda med nybakta scones, plättar, marmelad, sylt, ost och grönsaker. Till det drack vi en kopp te och till efterrätt bjöds det på svenska jordgubbar. Vi fick även med oss en stor papperskasse med bebiskläder i lite större storlekar förutom allt gott och trevligt surr. Vilka toppenmänniskor vi har runt omkring oss.

Senare samma dag/kväll fick vi besök av min vän K och hennes sambo E med vovven A. De kom en snabbis innan de skulle vidare mot Sala och stugan. Det var himla längesedan vi träffade dem också så vi tog igen lite tid. Vi fick bland annat veta att de hittat en potentiell bostadsrätt. Det ska bli spännande att höra om de gav sig in i budgivningen eller inte. För oss står det stilla på boendefronten och har gjort så sedan början av juni. Det kommer inte ut så många objekt och de få som kommer ut är antingen för dyra eller ointressanta.

Dagen efter på onsdagen fick vi det mest spännande besöket. En gammal klasskompis från sista året på gymnasiet kom förbi och stannade och fikade i några timmar. Det var min fina "Soffan" som befann sig i torpet inte långt härifrån och hörde om vi skulle ses. Det tyckte jag självklart att vi skulle göra. Vi har nog inte setts på riktigt sedan strax efter studenten. Vi har endast stött på varandra två eller tre gånger lite hastigt, så det var oerhört roligt att träffa henne igen. Om jag inte tror helt fel så kommer vi att ses oftare nu och framför allt höra av oss mer.

Vilken sommar!

LALEH

Bjuder här på lättklädda bilder från vardagsrummet och söndagens cykel-pass som gick av stapeln strax före lunch. Det märks att vissa kan ta ut sig mer än andra (grrrr).

ANNIKA

Snittpuls: 136 

Maxpuls: 155

Passets längd: 33 minuter.

ÄLSKADE R

Snittpuls: 161

Maxpuls: 179

Passets längd: 41 minuter

Det kändes bättre i baken jämfört med i torsdags, men jag fick lite sammandragningar mot slutet, blev lätt illamående och darrig så jag hoppade snabbt av för att vila på pilatesbollen. Jag rullade in bollen på toan och satte mig under duschstrålarna. Där satt jag säkert i 15 minuter och återhämtade mig samt tuggade på en banan medan Älskade R fortsatte att träna på. Han tog fram hantlarna och körde biceps, arm-hävningar och triceps så svetten lackade.

Allt avslutades med en lunch bestående av rester, potatisgratäng och kyckling samt fläskfilé.

Måndagen efter Ulvötrippen stannade vi till i Ö-vik och tog en lugn dag. Vi fick lunch hos Älskade R:s syster och lille W, sedan tog vi med dem till Sandudden i Norrmjöle. Platsen som jag numera också kommer att klassa som smultronställe är den plats där Älskade R har jobbat på kollo några somrar tillsammans med sina kompisar S och D. Denna sommar har Älskade R tagit ett sabbatsår.

Vi bestämde oss för att besöka de andra två filurerna på kollot samtidigt som lille W skulle få bada med galne morbror R. Jag och syster R var rena rama paparazzifotograferna under tiden det badades utav bara den trots att det inte var bästa vädret denna dag.

Denna sommar har bjudit på många trevliga möten och besök och vi har fått presenter som vi inte alls förväntat oss. Jag kommer att visa några saker här på bloggen och passa på att tacka er alla en gång till.

När vi fick besök här hemma i Västerås av Älskade R:s syster med familj hade deras fine W valt två presenter till vår kommande Bubbas. I paketen låg en vit gosig speldosekanin och en mjuk snuttefilt med sött kohuvud.

På bilden syns även den fina mobilen som vi fick av Ekbergs. Snacka om passande motiv. Älskade R har fixat hänganordningen så nu är vi ännu mer förberedda på att Bubbas ska komma hem till oss. Vi frågar honom/henne varje dag när han/hon tänker komma, men vi får inget svar. Imorgon måndag är det exakt 2 veckor till beräknad födelse.

En annan medlem i familjen Ekberg gav oss detta fantastiska täcke/filt som passar färgerna i vagnen perfekt. Både jag och Älskade R gillar det jättemycket. På andra sidan täcket är det ett färgglatt mönster i ett mjukare material än jeanstyget på denna sida. Detta ganska tjocka täcke kommer att användas mycket till Bubbas kan jag säga redan nu.

När vi hälsade på vänner i Ö-vik, eller närmare bestämt familjen i Domsjö, så gav de oss denna söta supportertröja till Bubbas inför starten av säsongens hockeyspel. Bubbas kanske får följa med farmor och farfar i VIP-båset någon gång också (hoppas).

Besöket i Umeå har jag skrivit om och det var superroligt. Även där överraskades vi av presenter, fast presenter till oss själva, inte till Bubbas. Av mina favorittjejer fick vi varsitt jättefint armband från deras semesterresa i Turkiet. På bilden har Älskade R på sig sitt blåa armband och jag har lagt mitt armband (används som fotlänk) bredvid.

Umeå bjöd också på ett stort och generöst lån. Fröken M och hennes L på Haga lånade ut massor med bebissaker till oss, så nu har vi baby-sitter, babygym, amningskudde och gåstol att prova ett tag framöver. Som tack till dem har vi planerat en liten överraskning, som vi hoppas att de gillar. Det får vi veta om/när de kikar förbi efter sin Portugalresa.

Hurra, kroppen har äntligen fått jobba litegrann. Det var inte igår. Älskade R och jag hade bestämt att vi, efter lilla semestern uppåt landet, skulle ta tag i motionerandet och träningen igen. Det har ju gått minst 4 månader sedan vi tränade sist och båda känner oss förslappade och längtar efter kroppsarbete och känna att det existerar muskler i kroppen. Vi har ju ingen trädgård eller dylikt att jobba i så vi har kört lite gym och kondition istället.

Onsdagen bjöd på ett lättare styrkepass på n´Joy i cirka 35 minuter med lätta vikter och många repetitioner. Det var trots allt jobbigt, svettigt och lite motigt. Men framför allt var det roligt att vara där.

Torsdagen blev en konditionsdag hemma i vardagsrummet på våra cyklar. Ett kort pass även där för att väcka kroppen och inte chocka den eller ge den alltför mycket smärta. Vi cyklade dryga 30 minuter. Min snittpuls var 135 och min maxpuls 159, alldeles lagom. Fredagen innehöll tvätt (upp och ner i tvättstugan) och städning för min del och båtjobb för Älskade R. Det fick räcka för den dagen.

Lördag var vilodag och idag kommer det att bli någon form av träning igen. Regnet öser ner så det kan bli antingen att åka till gymmet eller cykling hemma. Vi får se vad vi känner för.

Ulvön bjöd på mycket trevligt sällskap, fint väder, glass, lugn, kortspel, promenader, bad, god mat, lite båtåkande, halvtaskig sömn, mygg, stopp i toan, kramar och skratt. Allt man kan önska sig på en semester rymdes, plus lite till då hehe!

På vägen tillbaka till fastlandet och Köpmanholmen hade vi turen att få åka Holmgrens segelbåt istället för att åka Ulvöbåten. Precis som på utresan laddade jag magen med Postafen för att slippa må dåligt av allt gungande. Det var ett bra beslut eftersom det rullade på rätt bra med vågor under 20-30 minuter och det krävde att jag spände blicken i horisonten och andades lugnt.

Lille W meddelade oss också att han mådde lite illa och tyckte det var en jävla tur att hinken var med i båten, även om den aldrig behövde bli en kräkhink.

När vi inte hade speciellt långt kvar var vi hungriga så vi stannade för lunch. Jag och W lyxade till det med blodpudding medan de andra åt kycklinggryta och potatis. Därefter lossade vi ankar och körde på den sista biten till land och väntande bilar. Varma hejdå-kramar gavs innan H och S-E vände för att bege sig till Ulvön igen.