Idag blir det känguru till middag.

Vad sägs om det?

Bilder från måndagkvällen.

Mamman och pappan kan inte titta sig mätta på lillskruttan.

Jag kände mig frisk och stark igår, så jag tänkte att jag äntligen skulle traska iväg mot Viksängkyrkan och Öppna förskolan med Liv i vagnen. På med långkallingar, underställströja och allt annat för att klara av den kallaste dagen hittills. Termometern visade på -12,4 grader och det blåste kalla vindar, så jag gjorde rätt i att klä på mig ordentligt.

Verksamheten har öppet mellan 13:00 och 15:00 och man får komma och gå som man vill. Jag hoppades träffa någon trevlig mamma eller pappa att surra med mellan sång och fika.

Klockan närmade sig 13:30 när jag stegade in i lokalerna. Det var alldeles knäppt tyst och jag såg inte en kotte, så jag lyfte upp skruttan för att leta reda på någon ansvarig. Jag fann en kvinna och fick då reda på att hela hösten varit så här tom på folk. Fyyy så trist det kändes. Liv visade sitt missnöje genom att kräkas på mammas nya jacka. Jag förstår henne. Jag hade också gjort det om jag hade haft något att kräkas på.

Vi fick helt sonika gå hem igen. Det blev i alla fall en promenad ute i den friska och lite kyliga luften och därefter kaffe och mys med granne och vän K.

KVÄLLEN

Älskade R kom hem vid 16-tiden. Vi fixade middag och softade lite innan vi begav oss mot n´Joy för ett kort men intensivt styrkepass. Även på gymmet kände jag mig frisk och stark. Korta intensiva styrkepass passar mig bättre än när de drar ut på tiden. Då blir jag seg i kroppen och tappar motivation och träningslust. Det är dock skillnad när det handlar om konditionsträning. Det kan jag utvöva betydligt längre tid och då har jag dessutom bara en härlig känsla i kroppen.

Idag var vi på babysim med Liv. Det var första kurstillfället av sju och jag och Älskade R var båda lika förväntansfulla och nyfikna på hur Liv skulle vara i vattnet.

På teorilektionen i söndags fick vi rådet att ha vår flicka nyäten och utvilad för bästa upplevelse och trygghet. Det lyckades vi med och duktig som hon är vår tjej så bajsade hon till och med hemma innan vi åkte. Nu skulle i alla fall inte vi orsaka en sanering av bassäng och avbruten aktivitet för resten av dagen. Vi åkte hemifrån i god tid så skruttan hann äta ett mindre mål på plats innan simmet började.

De första 10 minuterna tillbringade vi på land för att lära oss grund-greppen. De såg enkla ut, men kändes inte alls lika enkla i vattnet och det var inte lika stabilt som det såg ut när instruktören demonstrerade med dockan.

Vi har anmält oss till Linneas simskola och de har en hel massa olika nivåer där den allra första är Ankan. Varje nivå är målstyrd, vilket innebär att man kan tillhöra en nivå fler tillfällen än de sju som är basen. Vårt mål att uppnå under januari månad är att Liv ska känna sig bekväm med och trygg i att få en hel hink med vatten över sig.

Gruppen vi gick i hade inte många deltagare idag. Allra först var det bara Liv och en pojke på 5 månader. Lite senare dök det upp en till liten kille på 5 månader. Lillskruttan var jätteduktig och verkade inte ogilla badet. Det var stora ögon till en början, men det förekom även en del sprattel, plask och leenden. En rejäl kallsup hann vi med också.

Här kommer hon!

Min föräldrapenning kom idag så jag åkte ner på stan med mina två älsklingar för att inhandla en ny förpackning med ögondroppar. Ja, mina ögon är fortfarande mycket torra och det känns som skavsår i dem ibland.

I alla fall bestämde vi oss för att kika efter en julklapp till Livs kusin W också. På väg till leksaksaffären gick vi förbi min nya favoritbutik vad gäller icke träningskläder. Den klår till och med den prisbelönta butiken i Umeå vid namn Kii. Där var jag nästan stamgäst under åren jag bodde i björkarnas stad.

Denna butik jag verkligen fastnat för här i stan (Västerås) heter G-star Raw. Jag skulle nog kunna gå in i butiken, blunda och plocka upp ett plagg och sedan vilja ha det. Så pass mycket snyggt (enligt mig) finns det där. Idag provade jag två jackor och jag gillade dem båda. Älskade R tyckte jag skulle köpa dem båda, men jag kände att 4000:- var mycket att spendera bara sådär...

Vi lämnade butiken för att återkomma till den på väg mot bilen efter avklarade ärenden. Den ena jackan ropade och riktigt gallskrek åt mig att köpa den medan Älskade R och Liv hejade på glatt. Sagt och gjort så kom jag ut från butiken med en kasse i handen.

Vad tycks?

Så här kan det gå när en hungrig dotter gråter och mamman ska skynda att fixa ersättning i flaskan.

Det kan vara bra att skruva dit flaskbotten också...

När Älskade R kom hem från jobbet på fredagen gjorde vi oss klara för att försöka styra upp lite träning. Det var ju liksom ett tag sedan sist. Vi hade tänkt skola in Liv i barnpassningen, men de hade stängt för dagen. Vi löste det hela med att jag började att träna medan Liv och pappan gick på stan. Sedan bytte vi så jag och Liv myste medan pappan tränade.

Det blev snabb middag när vi kom hem. Älskade R var mycket sällskaps-sugen så vi ringde hit söta J och lite fredagskarra inför kvällens Idol. Som vanligt när jag och J umgås blir det mycket surr, likaså i fredags, så i ärlighetens namn hängde jag inte alls med i Idol. Jag vet i alla fall att Weise åkte ut. Min favorit är, eller jag ska säga VAR, Jay. Efter att ha fått veta att han rökt på har han sjunkit i mina ögon. Det är inte en bra förebild för våra unga.

Lördagen blev den dagen vi skolade in Liv på gymmets barnpassning. Det gick alldeles utmärkt för henne. För mamman (mig) var det lite jobbigare. Det kändes skumt att lämna skruttan hos 2 helt okända tjejer trots att vi skulle befinna oss i ett rum alldeles i närheten. Jag blev tvungen att gå tillbaka och försäkra mig om att de skulle hämta oss om hon vaknade och var ledsen. Troligtvis skulle hon vara hungrig då. "Det är ingen fara" försökte hon säga till mig flera gånger. Till slut vände jag om och anslöt mig till Älskade R som körde rodd i gymmet. Mina tankar var dock inte fokuserade på träning denna gång.

På söndagen fick Liv sin första smakportion av fast föda. Vi bjöd henne på en liten sked potatismos. Det var mycket spännande att få denna underliga konsistens i munnen tyckte hon. Mamma och pappa tyckte också att det var spännande med alla hennes grimaser och ansikts-uttryck.

Hon fick också vara med om sitt första julbak. Vi köpte färdig peppar-kaksdeg på Maxi, satte på Liv hennes nya fina förkläde och körde igång med baket. Det var dock en lite för trött tjej för att tycka om att baka. En kaka, närmare bestämt en stjärna, tryckte hon ut med hjälp av mamma.

Bilderna när Liv fightas med Älgar i soffan får tala för sig själva.