Rubriken kan låta som världens skryt och låt gå för det! Jag är dock en av de mest självkritiska personerna som finns, så jag har gett mig själv dispens att skriva detta. Det är ju dessutom min egen blogg (och min familjs blogg) så jag skriver precis vad jag vill. Men jag vet ju också att många av mina vänner och min närmaste familj lider av detta "perfektionistsyndrom" så av er som läser detta så är ni kanske många som blir glada av att se att jag kan skriva detta om mig. Jag vet att Älskade R blir det i alla fall och han säger varje dag att jag är bra och fin med vår Lillskrutta. Jag blir så glad och varm i kroppen av det.

Jag är riktigt bra med min dotter ska ni veta. Hon får hur mycket kärlek som helst, hur mycket närhet med kramar och pussar som helst, hur mycket bus och lek som helst samt en massa mat, bad och sömn förstås. Jag trodde aldrig att jag skulle fixa att vara mamma. Jag tyckte även att jag var skitdålig som ville gå tillbaka till jobbet en dag i veckan. Rak som jag är kan jag säga att jag faktiskt behöver lite annan tid än bara tid med min dotter, hur mycket jag än älskar henne. Jag behöver få längta efter henne, fundera över hur hennes dag har varit, om hon varit glad, bajsat, ätit glatt, gjort nya ljud etc. Jag behöver även känna att jag behövs som Annika och inte bara som mamma.

Det är riktigt roligt att laga mat till Lillskruttan. Hon gillar min kyckling, min biff, min köttfärssås och mitt potatismos med purjolök och morötter i. Jag har lagat en del mat nu och fryst in i iskubslådor. När de har blivit frysta har jag plockat ur dem ur iskubslådorna och lagt dem i fryspåsar med zipstängning så det bara är att plocka ur och värma så mycket jag vill till hennes måltid.

Kycklingen kokade jag tillsammans med en vitlöksklyfta, purjolök, oregano, ett lagerblad och morötter. Sedan har jag mixat ihop allt utom lagerbladet i lite av buljongen, en smörklick samt matlagningsgrädde. Det har hon glatt ätit av tillsammans med potatismos.

Köttfärssåsen gjorde jag av älgfärs tillsammans med krossade tomater, rödlök, chilipulver, basilika, färsk paprika samt yttepytte soja och ketchup. Därefter mixade jag ihop det med en liten smörklick och mat-lagningsgrädde. Serverades med mixad kokt spaghetti. Det var också mumma för Lillskruttan.

I eftermiddag kommer jag att laga en laxrätt till henne och det blir spännande att se hennes reaktion när hon smakar på den. Lycka till åt mig!

Jag avslutar med lite bilder på lilla skatten.

Läser bok med mamma.

Min lilla godbit som är så härlig!

Hejsan hoppsan! Nu blev jag visst korthårig! Vad tycker ni? Ni får vara helt ärliga såklart.

Lite oskarpa bilder med mobilkameran får ni stå ut med.

Om jag är intresserad av att köpa något så tar jag reda på det jag behöver veta genom de olika sätt som krävs. Jag kanske googlar, ringer någon eller frågar personalen i butiker. Vad jag absolut inte gör är att sitta hemma och vänta på att någon ska ringa mig för att sälja något jag kanske vill ha, eller snarare troligtvis inte vill ha.

Jag har precis satt mig på cykeln för att köra ett träningspass i vardags-rummet tillsammans med Älskade R när mobilen ringer. Det är ett nummer som jag inte känner igen, vilket gör att jag svarar. Detta sägs:

JAG: -Hej, det är Annika.

RÖST: -Hej! Jag heter ...... och ringer från ...... Har jag kommit till Annika Eriksson?

Jag hör att han tänker komma med en lång harang så jag avbryter.

JAG: -Nej, om du tänker sälja något så heter jag Kurt.

Killen fnissar till, men fortsätter snabbt.

RÖST: -Jag ser att du har svarat på några frågor ........

Jag avbryter återigen då han inte verkar bry sig i det jag sa tidigare.

JAG: -Då heter jag Kurt!

RÖST: -Jaha, men då får jag tacka.

Telefonförsäljare är nästan lika vidrigt påstridiga som gatuförsäljarna vi råkade på överallt i Thailand!

I fredags när Älskade R slutade jobbet klockan 13:00 var vi packade och klara hemma på Klockargatan 12. Anledningen var att moster B uppe i Timrå skulle firas för sina hela 60 år. Jag måste dock säga att hon snarare ser ut som 50 år. I alla fall så skulle Passaten rulla oss mot Sundsvall och Timrå och det gjorde den mycket väl. Vi ankom kring 18:30 och då väntade farmor och farfar på oss i hotellfoajén, hurra!

De stannade ungefär 2 timmar innan de begav sig tillbaka mot Gimåt. Vilket mottagande vi fick!

Dagen efter tog vi en soft förmiddag medan vi pratade om hur lugn natten hade varit. Lillskruttan sov bästa gången sedan vi kom hem från BB. Hon är en riktig globetrotter vår lilla tös.

När klockan närmade sig 11:00 styrde vi kosan mot Birsta för att snabb-kolla köpcentrat och möta upp mormor och O. Både Liv och mormor blev glada att se varandra. Vi också såklart, men när lillskruttan är med är det som om vi andra inte är så viktiga längre, konstigt va´?!?!

Vi skulle träffas klockan 13:00 hos moster B och strax innan klev vi in på Slotts-vägen. Det blev många kramar och jag kände hur roligt det var att träffa alla igen. Jag har nog inte varit med på en släktsammankomst under de senaste 4 åren. Skäms på mig. Det kom vi underfund med eftersom jag fick lov att presentera Älskade R för dem. Allra roligast var att träffa Livs tremänning M. De två var också glada att träffa varandra.

På kvällen besökte vi goda vänner på Piteåvägen. Vi bjöd in oss på middag hos dem. snacka om god mat! Vi fick kokt potatis, pannbiff, sås och sallad. Det passade oss perfekt. Efter maten blev det bus för Älskade R och deras dotter H innan vi kikade lite på hockey och senare Melodifestivalens bidrag. Tillbaka på hotellet tog vi en tidig kväll.

Söndagen var lika med hemresa. Vi tog en ännu lugnare och mysigare morgon och förmiddag innan vi åkte hemåt. Lillskruttan fick bada badkar för andra gången i sitt liv, denna gång tillsammans med mamman och pappan. Första gången var hon ensam i badkaret.

Tillbaka på Klockartorpet var vi strax efter 18:30 och vi var alla tre lika glada att vara hemma.

En valentingåva av min älskade sambo till lilla mig.

1992 fick jag ett halsband av mor & far när jag konfirmerade mig. Detta halsband har hängt med i ur och skur i 19år!

Det börjde dock vara ganska slitet. Brickan hade trillat av och låset var inne på sista versen.

Efter att ha varit lite hemlig norpade gumman halsbandet (efter att ha frågat mig först) och lämnade in det gamla och tillverkade detta underbara istället! På brickan står det Roger, Annika och Liv! 

Jag ÄLSKAR dig GUMMAN!

Idag var det min tur igen att vara hemma med lillgumman! Jag tycker att det är hur mysigt som helst!

Givetvis måste kameran fram när det händer spännade saker. Såhär duktig har vår superfina tjej blivit nu. Idag satt vi helt själv utan stöd i säkert 10 min och i flera omgångar.

Nu blir det till att packa inför vår trip till sundsvall imorgon! Ha en fortsatt fin dag alla monsterdiggare!

När jag och Lillskruttan kom hem från stan igår låg det ett paket från posten på hallmattan.

-HURRA! tänkte jag. Nu har någon skickat mig en lite present så här på Alla hjärtans dag. Men när jag tog upp paketet och läste på det så stod det inte mitt namn, utan Liv´s namn. Mamma som jag är nu för tiden (helt crazy) blev jag ännu gladare att någon tänkt på min ögonsten. Vi öppnade paketet tillsammans, lager för lager. Innanför det bruna paketet fanns ett hjärtmönstrat paket och innanför det fanns tunt blått prassel-papper. Nu slet vi nästan upp det sista av nyfikenhet.

Inuti låg en superfin klänning till Lillskruttan. Den passar henne ganska bra, men om ett tag kommer den att sitta som en smäck.

Tack Maria med personal på Smått & Gott i Örnsköldsvik.