Om jag är intresserad av att köpa något så tar jag reda på det jag behöver veta genom de olika sätt som krävs. Jag kanske googlar, ringer någon eller frågar personalen i butiker. Vad jag absolut inte gör är att sitta hemma och vänta på att någon ska ringa mig för att sälja något jag kanske vill ha, eller snarare troligtvis inte vill ha.

Jag har precis satt mig på cykeln för att köra ett träningspass i vardags-rummet tillsammans med Älskade R när mobilen ringer. Det är ett nummer som jag inte känner igen, vilket gör att jag svarar. Detta sägs:

JAG: -Hej, det är Annika.

RÖST: -Hej! Jag heter ...... och ringer från ...... Har jag kommit till Annika Eriksson?

Jag hör att han tänker komma med en lång harang så jag avbryter.

JAG: -Nej, om du tänker sälja något så heter jag Kurt.

Killen fnissar till, men fortsätter snabbt.

RÖST: -Jag ser att du har svarat på några frågor ........

Jag avbryter återigen då han inte verkar bry sig i det jag sa tidigare.

JAG: -Då heter jag Kurt!

RÖST: -Jaha, men då får jag tacka.

Telefonförsäljare är nästan lika vidrigt påstridiga som gatuförsäljarna vi råkade på överallt i Thailand!