En ovanlig vanlig dag

Måndagen den 20 februari började som vanligt med att vakna och ta mig upp till arbetsträningen på Intersport. Efter att äntligen ha fått mina "hjälpmedel" trosgördel, medicinsk strumpbyxa samt bälte fungerade det återigen riktigt bra att gå och stå mina timmar. Denna dag kände jag mig dessutom stark och hade minimalt med smärta.

Dagen fortsatte dessutom superbra med en planerad middag hos svärfars. Beställningen från mig och Liv var som vanligt blodbröd, fläsk och vitsås. Arvid äter alltid blodpudding när det vankas denna middag eftersom han föredrar det. Efter maten var det dags för kortspel som sig bör efter middag på 11:an. En Chicago drogs av medan barnen fick se serier från Netflix. 

En inte alltför sen kväll blev det eftersom det var en kommande vanlig arbets- och skoldag dagen efter. 

Natten började som vanligt. Klockan var strax efter 02:00 när jag vaknade av att det körde som en ilstöt långt ned i magen. Jag tyckte det var samma känsla som när Bufflan brukar boxa mig med huvudet. Jaja, jag passade på att kliva upp och kissa. Det började kurra i magen också, så jag tog mig några Digestivekex med smör på i köket. Då kände jag samma känsla i magen en gång till och funderade på hur man känner skillnad mellan förvärkar och "riktiga" värkar. Lika bra att starta datorn och googla. Det kom en till körning, så jag smög ned till Älskade R och väckte honom.

-Älskling, sa jag försiktigt och skakade lätt på hans axel. Du kanske ska vakna nu. Det kanske är något på gång, men jag är inte säker. Vakna och kliv upp i alla fall för säkerhets skull. Jag googlar på värkar och har satt igång en sådan där värktimer. Jag gick upp till köket igen.

Det kom en tredje körning och även om det inte kändes särskilt ont var jag uppmärksam eftersom de två tidigare förlossningarna gått snabbt. Jag klockade "värkarna" 5 minuter och 7 minuter med varaktighet på cirka 30 sekunder. I och med att jag inte är förstagångsföderska så stod det att jag skulle åka till förlossningen. Jag ropade till Älskade R att det nog var på gång ändå och att han borde väcka barnen och gå med dem till svärfars, några hus bort på gatan. Barnen hade varit tydliga med att de ville bli väckta på natten om Bufflan tänkte komma till oss då. Vi fick inte bara åka till förlossningen och skaffa barnvakt till dem utan att berätta. 

Klockan var 02:30 när Älskade R ringde till sin pappa och berättade att barnen skulle komma över. Jag tog på mig ett par mysbrallor och kände en lite starkare värk. Klockan blev 02:46 och då ringde jag förlossningen. Jag fick prata med en barnmorska "S", som nog tyckte att jag var lite för onödigt att komma in då jag inte hade direkt ont. Jag fick rådet att lägga mig att vila. Under samtalets gång var det lugnt med värkar ända till slutet då jag fick den första riktigt smärt-samma värken. Nu förstod jag att det verkligen var på gång. Barnmorska "S" sa lätt motvilligt att jag fick välja om jag ville komma in eller stanna hemma. -Ja, sa jag. Jag kommer gärna in. Mina två tidigare förlossningar har gått snabbt. Samtalet avslutades efter 4 minuter och 27 sekunder, alltså 02:50. Älskade R kom tillbaka hem och nu började det på riktigt.

Jag försökte koncentrera mig på att andas, men det var svårt. På väg från köket till hallen körde det till ordentligt och jag fick lov att kräkas. Det gjorde jag med Liv när hon skulle födas och då var hon nästan ute. Nu blev jag lite orolig. Ska Bufflan komma här och nu?!?!

Nu kommer Älskade R:s upplevelse:

Gumman min väcker upp mig och säger att älskling nu kan det vara något på gång! Jag studsar upp ur sängen och går in till Liv och Arvid för att väcka upp dom. Jag ringer samtidigt till Pappa (Farfar) och frågar om det är ok om vi kommer över med barnen nu för nu verkar det som om det har satt igång. Fatta vilken tur vi har att vi bor grannar med mamma och pappa när vi vet av erfarenhet att det brukar gå rätt fort med våra förlossningar. Han svarar att det är ingen fara, det är bara att komma över med barnen.

När jag kommer tillbaka till vårt hus igen står gumman och pratar med barnmorskan i telefonen. Barnmorskan råder gumman till att ta en värktablett och gå och sova. Mitt i den meningen så kommer det en värk till för gumman. Jag antar att barnmorskan hörde att det för nu fick vi i alla fall möjligheten att välja om vi ville komma in eller gå och sova…

Vi väljer att försöka ta oss till förlossningen så fort vi bara kan. Vi kommer dock inte så långt innan det blir halt. Vi kommer från köksön till toalettdörren. Liggande på golvet mitt i en värk så kravlar gumman sig upp till toaletten och spyr. 

Vi fortsätter ut till bilen och sätter oss in för att ta oss till BB. Våra vägar är så fantastiskt dåliga så det skakar och guppar som aldrig förr. Hur fort kan jag köra älskling?? Ta oss bara in så fort du kan!! Säg åt dem att ta ut Bufflan på en gång när vi kommer fram. Jag fixar inte det här, fortsätter hon. 

Vi tar oss ner för första backen innan nästa värk kommer. Gumman vrålar NUUUUU KOMMER HON!!!  INTE ÄNNU ROPAR JAG HÅLL EMOT!!! För det är väl superenkelt att bara bestämma så?! Vi studsar vidare på på de knöliga vägarna och jag tackar gudarna att vi har nära till BB.

Jag svänger in framför akuten och parkerar på en handikapparkering. Sedan springer jag runt för att hjälpa gumman. Akuten har låst nattetid så vi kommer inte in. Jag fipplar med en porttelefon och föröker få kontakt. Tiden står still!! Varför kommer de inte!? Till slut kommer det en sköterska och släpper in oss. Vill du åka rullstol eller säng? Vi såg att ni hade det lite jobbbigt på kameran vid entrén. Jag vill åka säng får gumman min fram! Jag fixar inte detta säger hon gång på gång!

Väl inne på förlossningen så möts vi av en barnmorska som hälsar oss välkomna! Åååå härligt första intryck, tänker jag. Hon utstrålar värme och lugn. Jag jobbar här inatt men ni kommer inte att ha mig som barnmorska... Say what? Bakom henne dyker en till person upp. Hej! Det är jag som kommer att hjälpa er inatt. Första intycket här då? Njjjjaaa, not so much! Iskall hand möter mitt handslag och den varma känslan är som bortblåst. Jaja det ska väl gå bra ändå hinner jag tänka.

Väl inne på vårt rum så konstaterar vi att än en gång så hinner vi inte med någonting, varken bedövning eller undersökning. De hinner precis lyssna på Bufflans hjärtslag och sedan säger barnmorskan " nu ska vi se hur långt ni har kommit.. ojojoj nu kommer hon! 03:18 föddes vår My närmare bestämt.

Början av förlossningen går snabbt kanske lite för snabbt. När lillguman är ute så klipper vi av navelsträngen och allt är frid och fröjd. Men det är också nu som det börjar att krångla. Jag sitter i en fåtölj med My i min famn när jag ser hur barnmorskan drar i navelsträngen för att få ut moderkakan. HON DRAR HÅRT! Så hårt att jag hör sköterskan i rummet säga "men ta det nu försiktigt du drar för hårt"! PANG! Navelstängen går av... Moderkakan sitter fast.

Efter diverse övningar typ sitta på huk och blåsa i en flaska så bestämmer man att det måste bli en operation för att ta ut moderkakan. Tack och lov så får jag en bra känsla av kirurgen som kommer. Det känns allt bra konstig när de rulla ut gumman till operation och jag sitter kvar själv med Mysan... Tänk så många tankar man hinner tänka innan vi får träffa mamma Annika igen.

Allt har i alla fall gått fint och äntligen får vi känna oss som en familj igen! Fatta att när jag träffade gumman så ville hon inte ha några barn.... Tänk så det kan bli ;) Nu sitter vi här med TRE!!! Helt galet! Helt underbart! I LOVE YOU familjen Mysbralla!!! Puss

Klockan är 08.50 fredag den 3 februari. Jag står på jobbet och hör min mobil ringa. Jag stänger av bandsågen och tar upp telefonen och ser att det är gumman som ringer. Inget ovanligt i det då vi brukar höras ett par gånger om dagen. Gumman (min blivande fru) säger " undrar om du inte ska komma hem nu, jag tror att det har satt igång". Vi diskuterar lite fram och tillbaka om jag ska komma hem på en gång eller om vi ska vänta lite. Vi kommer fram till att vi väntar en liten stund. Jag startar upp band-sågen igen och hinner tänka "undra om det är så bra att såga just nu...". Stora fjärilar dansar runt i min mage! GALET många känslor!

Efter 7 min kan jag inte hålla mig längre, så jag ringer upp gumman. Hon svarar och säger att det nog är dags att komma hem i alla fall. Jag undrar vad mina skolgrabbar i nian tänkte, hehe. Efter lite fix på skolan sätter jag mig i bilen och gasar hemåt. Jag känner att det är väldigt svårt att hålla hastigheten. SPÄNNANDE!!!!

När jag kommer hem ser jag mina godingar i vardagsrummet. En leker själv på golvet med kritor och papper. Den andra viker tvätt. Fatta vilken kontroll hon har min älskling! Hon är superfokuserad och tar värk efter värk genom att sjunga och nynna lite. Mellan värkarna återgår hon till att vika tvätt och pyssla. -MEN GUMMAN SKIT I TVÄTTEN!!! säger jag. Till svar får jag att det är bra att vara upprätt och röra på sig så mycket man kan för då roterar barnet lättare ner i bäckenet.

Då Farmor & Farfar är i Umeå får vi gå till plan B vad gäller vart blivande storasystern ska vara någonstans. Jag ringer till syster och berättar att det är barndags. Jag stoppar in Livan i bilen och susar iväg till Svartby med henne. Jag surrar lite med syster och märker att det inte bara är jag som är förväntansfull inför vad som är på gång. När jag sagt hejdå kör jag snabbt tillbaka hem till gumman som fortfarande viker tvätt, men ser något mer besvärad ut än tidigare. -De två sista värkarna har varit lite värre, säger hon.

Gumman har ringt och rådgjort med personaenl på Förlossningen. Vi kan komma in när vi vill. Ingen idé att stanna hemma och jobba med värkarna då det gick fort med förlossningen förra gången. Vi tar BB-väskan och går ut mot bilen. Jag är sjukt imponerad över hur cool gumman min är. Hon fortsätter att andas fokuserat och ta värkarna hur bra som helst! Denna gång kan hon till och med sitta som man brukar i en bil.

Efter några minuter rattar jag in på parkeringen och konstaterar att det inte finns någon gratisparkering till förlossningen... Jaja skitsamma. Vi går in och blir välkomnade direkt när vi väl gått genom labyrinten till korridor. Vi får ett förlossningsrum på en gång och blir inskrivna klockan 10:15. -Hmm undrar om vi inte ska betala parkeringen ändå, säger jag. Jag hittar några futtiga kronor och springer ut och betalar. Jeeyy!! 45 minuter räckte slantarna till!!

-Det fixar vi lätt, säger jag på skoj! Väl inne igen ser jag att barnmorskan undersöker gumman. Vi är 7 cm öppen! Till och med mer än när Liv föddes.

Sedan börjar gumman att dirigera. Hon vill ha både vattenglas och saftsoppa eller dylikt. Hon påpekar att hon kräktes under förra förlossningen och vill ha kräkpåsar i närheten. Lustgasen vill hon också ha till hands. Värkar kommer och går. Personalen har hittills inte gått ut ur rummet eftersom de räknar med att det bara kan smälla till och gå supersnabbt. Vi jobbar på i några minuter sen undrar barn-morskan om hon ska ta hål  på hinnorna för att det ska gå lite fortare. Då gumman tycker att det börjar göra lite ondare nu, avböjer hon. Det blir ju än intensivare smärta om hinnorna tas hål på.

Personalen lämnar nu rummet, men beordrar gumman att verkligen ringa på klockan direkt om det börjar trycka på. Vi jobbar på ensamma i rummet. Gumman lägger undan lustgasen då hon tycker att den smakar och luktar illa samt gör henne yr och ofokuserad. Hon säger att den inte fungerar lika bra som sist. Lustgas är alltså det enda smärtstillande som vi hinner med denna gång också.

Efter ett tag tror hon att det börjar trycka på lite lätt och vi ringer på klockan. De kommer snabbt in i rummet. Barnmorskan undersöker gumman och konstaterar att det bara är en liten kant kvar nu.

-OJ nu försvann den när jag petade på den, sa plötsligt barnmorskan. 

En krystvärk...

Två....

Jag tittar på gumman som nu har ruggigt ont... Nästa gång jag tittar på barnmorskan håller hon i vår älskade son. Lillgubben är dock helt blå och ger inte ifrån sig ett ljud... En miljon tankar hinner gå genom mitt huvud... Barnmorskan stryker och klappar på lillgubbens rygg och plötsligt hostar han till och börjar gråta.

-Puh! Det var förmodligen de längsta sekunderna i mitt liv. Men herregud vad fort det gick! Klockan är 11.11 och det har kommit en ny mysbralla till världen!

Jag är så fantastiskt stolt över min kvinna som var hur cool som helst!

JAG ÄLSKAR DIG OCH VÅR FAMILJ!

P.S Tyvärr missade vi parkeringstiden med 15 min, men vi klarade oss utan böter i alla fall.

Så här ligger det till: Röd färg betyder att man tyvärr redan har förlorat.

Pappan (Älskade R)-     31 jan       05:30     49,5 cm lång      3170g

Mamman (jag)-              2 feb       09:06      49 cm  lång       3125g

Mormor-                      29 jan       06:37      50 cm  lång       3275g

Livs moster M-                5 feb      05:55      51 cm  lång       3150g

Rolle-                           29 jan      01:00       48 cm  lång       2900g

Livs moster K-                3 feb       13:08      50 cm  lång       3100g

Farmor-                       27 jan       14:30       50 cm  lång       3600g

Farfar-                          4 feb      17:30      51,2 cm lång      3273g

Livs farbror B-               8 feb      01:47       49,4 cm lång     3095g

Livs kusin L-                   3 feb      10:15        49 cm lång       3200g

Livs kusin E-                   4 feb      16:05       50 cm lång       3500g

Ove-                              11 feb      20:00      45 cm lång        3700g

Livs faster R-                6 feb        22:37     48,5 cm  lång     3455g

Mr. R-Umeå                   7 feb       13:25        52 cm lång       3425g

Min vän H-                     1 feb        04:15        53 cm lång       3112g

Vän & kollega K-            24 jan       22:14       48 cm lång        3050g

Kusin N-                        1 feb        19:23        52 cm lång       3476g

Jojjovännen-                14 feb       14:14         51 cm lång       3914 g

Livans brorsa:

Pappan (Älskade R)-     31 jan       05:30     49,5 cm lång      3170g

Mamman (jag)-              2 feb       09:06      49 cm  lång       3125g

Mormor-                      29 jan       06:37      50 cm  lång       3275g

Livs moster M-                5 feb      05:55      51 cm  lång       3150g

Rolle-                           29 jan      01:00       48 cm  lång       2900g

Livs moster K-                3 feb       13:08      50 cm  lång       3100g

Farmor-                       27 jan       14:30       50 cm  lång       3600g

Farfar-                          4 feb      17:30      51,2 cm lång      3273g

Livs farbror B-               8 feb      01:47       49,4 cm lång     3095g

Livs kusin L-                   3 feb      10:15        49 cm lång       3200g

Livs kusin E-                   4 feb      16:05       50 cm lång       3500g

Ove-                              11 feb       20:00      45 cm  lång       3700g

Livs faster R-                6 feb        22:37      48,5 cm  lång      3455g

Mr. R-Umeå                   7 feb       13:25        52 cm lång       3425g

Min vän H-                     1 feb        04:15        53 cm lång       3112g

Vän & kollega K-            24 jan       22:14       48 cm lång        3050g

Kusin N-                        1 feb        19:23        52 cm lång       3476g

Jojjovännen-                14 feb       14:14         51 cm lång       3914 g

Vill du vara med i leken så skriv in din/dina gissningar

i en kommentar.

Idag är graviditeten gången 36+0 veckor,

alltså börjar graviditetsvecka 37 idag.

70 dagar kvar till beräknad födelse!

Barnet är nu cirka 40 centimeter långt från huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Hos de sistnämnda kan före-gående fosterdel vara rörligt ända tills förlossningen startar.

Vikt 1 800 gram.

Mamma:

Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen. Det kan kännas trångt och tungt. Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova med stödstrumpor. Det kan också hjälpa att ligga eller halvsitta med benen i högläge. Tala med din barnmorska eller hör efter på apoteket. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt? Prata med din familj och dina vänner. Din barnmorska finns också där för att reda ut begrepp och lyssna till dina tankar.

Barnmorskan brukar nu lyssna på barnets hjärta, känna efter hur barnet ligger, kontrollera ditt blodtryck och hur livmodern och barnet växer. Kanske behövs ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner är alltid välkommen att följa med.

Om du blir sjuk eller får komplikationer under graviditeten skall du naturligtvis kontakta din barnmorska som kan boka en läkartid för bedömning till sjukskrivning.

Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför. Vikt ca. 1 600 gram.

Nu har tre fjärdedelar gått av din graviditet, bara tio veckor kvar. Det kan vara bra att fundera lite över hur det kommer att bli när barnet kommit ut. Passa på att göra sånt som du gissar att du inte hinner sedan. Gå på bio, fika med en kompis, gå till tandläkaren eller frisören. Barnets tyngd kan göra det svårt att hålla balansen. Försök tänka på hållningen så att du inte får belastningsskador. Försök att äta allsidig och nyttig mat, det påverkar mer än du tror och du kan må mycket bättre.

* På lördag ska jag ha en Johanna-dag så då passar jag på att få en egen dag med min bästis. Jag har faktiskt en bästis fastän jag är 34 år gammal.

* En tid hos favoritfrisören är också bokad innan jul.

* Nu fattas bara att hitta barnvakt till en kväll så att vi kan utnyttja våra gratis biobiljetter.

På onsdag går vi in i graviditetsvecka 29. Det är alltså snart bara 10 veckor kvar tills vi får träffa underverk nummer 2, junior.

Nu börjar barnet verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor. Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu. Barnet har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan.

Vikt 1 400 gram.

Mamma

Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygd-läpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.

För övrigt går inget sin gilla gång här hemma. Lägenheten är ett flyttkaos med både tomma och packade flyttkartonger överallt. Trots att vi fixar och donar lite varje dag känns det som om det blir tufft att hinna klart med allt innan 16-17 december då flyttlasset går. Vi vill ju samtidigt hinna umgås med våra vänner innan vi lämnar dem för åtminstone ett år framåt. Det är mycket nu!

Efter påtryckningar från släkten har jag nu äntligen tagit mig i kragen. Jag har inte glömt bort vår lille junior som ska komma till oss 8 februari. Tiden går helt enkelt bara mycket snabbare denna graviditet jämfört med den förra. Nu finns ju vår tjej till kärleksklump och hon både förgyller och upptar vår tid. Läget denna graviditet är så här:

Graviditetsvecka 26

Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster.

Vikt 900 gram.

Mamma

Hela kroppen påverkas av graviditeten. Därför är det viktigt för kroppen att vara i god kondition. Motion ökar konditionen och välbefinnandet. Om du är van vid att jogga, simma eller gymnastisera kan du fortsätta med det i samma utsträckning som förut men undvik gärna hård träning och tyngre sporter. Om du inte motionerar regelbundet kan du ta dagliga promenader eller cykelturer. Eller kanske simma någon gång i veckan. Du känner oftast själv vilket tempo som är bra för dig. Det finns även olika gymnastikgrupper för gravida. Hör med din barnmorska!