Klockan är 08.50 fredag den 3 februari. Jag står på jobbet och hör min mobil ringa. Jag stänger av bandsågen och tar upp telefonen och ser att det är gumman som ringer. Inget ovanligt i det då vi brukar höras ett par gånger om dagen. Gumman (min blivande fru) säger " undrar om du inte ska komma hem nu, jag tror att det har satt igång". Vi diskuterar lite fram och tillbaka om jag ska komma hem på en gång eller om vi ska vänta lite. Vi kommer fram till att vi väntar en liten stund. Jag startar upp band-sågen igen och hinner tänka "undra om det är så bra att såga just nu...". Stora fjärilar dansar runt i min mage! GALET många känslor!

Efter 7 min kan jag inte hålla mig längre, så jag ringer upp gumman. Hon svarar och säger att det nog är dags att komma hem i alla fall. Jag undrar vad mina skolgrabbar i nian tänkte, hehe. Efter lite fix på skolan sätter jag mig i bilen och gasar hemåt. Jag känner att det är väldigt svårt att hålla hastigheten. SPÄNNANDE!!!!

När jag kommer hem ser jag mina godingar i vardagsrummet. En leker själv på golvet med kritor och papper. Den andra viker tvätt. Fatta vilken kontroll hon har min älskling! Hon är superfokuserad och tar värk efter värk genom att sjunga och nynna lite. Mellan värkarna återgår hon till att vika tvätt och pyssla. -MEN GUMMAN SKIT I TVÄTTEN!!! säger jag. Till svar får jag att det är bra att vara upprätt och röra på sig så mycket man kan för då roterar barnet lättare ner i bäckenet.

Då Farmor & Farfar är i Umeå får vi gå till plan B vad gäller vart blivande storasystern ska vara någonstans. Jag ringer till syster och berättar att det är barndags. Jag stoppar in Livan i bilen och susar iväg till Svartby med henne. Jag surrar lite med syster och märker att det inte bara är jag som är förväntansfull inför vad som är på gång. När jag sagt hejdå kör jag snabbt tillbaka hem till gumman som fortfarande viker tvätt, men ser något mer besvärad ut än tidigare. -De två sista värkarna har varit lite värre, säger hon.

Gumman har ringt och rådgjort med personaenl på Förlossningen. Vi kan komma in när vi vill. Ingen idé att stanna hemma och jobba med värkarna då det gick fort med förlossningen förra gången. Vi tar BB-väskan och går ut mot bilen. Jag är sjukt imponerad över hur cool gumman min är. Hon fortsätter att andas fokuserat och ta värkarna hur bra som helst! Denna gång kan hon till och med sitta som man brukar i en bil.

Efter några minuter rattar jag in på parkeringen och konstaterar att det inte finns någon gratisparkering till förlossningen... Jaja skitsamma. Vi går in och blir välkomnade direkt när vi väl gått genom labyrinten till korridor. Vi får ett förlossningsrum på en gång och blir inskrivna klockan 10:15. -Hmm undrar om vi inte ska betala parkeringen ändå, säger jag. Jag hittar några futtiga kronor och springer ut och betalar. Jeeyy!! 45 minuter räckte slantarna till!!

-Det fixar vi lätt, säger jag på skoj! Väl inne igen ser jag att barnmorskan undersöker gumman. Vi är 7 cm öppen! Till och med mer än när Liv föddes.

Sedan börjar gumman att dirigera. Hon vill ha både vattenglas och saftsoppa eller dylikt. Hon påpekar att hon kräktes under förra förlossningen och vill ha kräkpåsar i närheten. Lustgasen vill hon också ha till hands. Värkar kommer och går. Personalen har hittills inte gått ut ur rummet eftersom de räknar med att det bara kan smälla till och gå supersnabbt. Vi jobbar på i några minuter sen undrar barn-morskan om hon ska ta hål  på hinnorna för att det ska gå lite fortare. Då gumman tycker att det börjar göra lite ondare nu, avböjer hon. Det blir ju än intensivare smärta om hinnorna tas hål på.

Personalen lämnar nu rummet, men beordrar gumman att verkligen ringa på klockan direkt om det börjar trycka på. Vi jobbar på ensamma i rummet. Gumman lägger undan lustgasen då hon tycker att den smakar och luktar illa samt gör henne yr och ofokuserad. Hon säger att den inte fungerar lika bra som sist. Lustgas är alltså det enda smärtstillande som vi hinner med denna gång också.

Efter ett tag tror hon att det börjar trycka på lite lätt och vi ringer på klockan. De kommer snabbt in i rummet. Barnmorskan undersöker gumman och konstaterar att det bara är en liten kant kvar nu.

-OJ nu försvann den när jag petade på den, sa plötsligt barnmorskan. 

En krystvärk...

Två....

Jag tittar på gumman som nu har ruggigt ont... Nästa gång jag tittar på barnmorskan håller hon i vår älskade son. Lillgubben är dock helt blå och ger inte ifrån sig ett ljud... En miljon tankar hinner gå genom mitt huvud... Barnmorskan stryker och klappar på lillgubbens rygg och plötsligt hostar han till och börjar gråta.

-Puh! Det var förmodligen de längsta sekunderna i mitt liv. Men herregud vad fort det gick! Klockan är 11.11 och det har kommit en ny mysbralla till världen!

Jag är så fantastiskt stolt över min kvinna som var hur cool som helst!

JAG ÄLSKAR DIG OCH VÅR FAMILJ!

P.S Tyvärr missade vi parkeringstiden med 15 min, men vi klarade oss utan böter i alla fall.

 

mamma,svärmor,mormor

15 mars 2012 19:17

Spännande läsning men svårt att läsa på slutet,förstår inte varför.

Herr och Fru Mysbralla

15 mars 2012 19:47

Har vi skrivit ihop texten för mycket? Jag ska kolla.

 

Elsa

15 mars 2012 19:22

Sitter här med ett gråtleende, så fantastiskt med de små nykomlingarna och vilken fin berättaranda du har! Jättekramar till hela underbara familjen!

Herr och Fru Mysbralla

15 mars 2012 19:47

Tack för att du läser vår lilla historia.
Saknar dig!

 

Farmor med farfar bredvid

15 mars 2012 19:37

Har läst en fantastisk, beskrivning av ett barns födelse tårarna vill bara rinna, har haft högläsning för farfar, jag tror du skulle bli en bra författare i framtiden om du vill. Många kramar till fam. mysbralla från annersia.

Herr och Fru Mysbralla

15 mars 2012 19:42

Mmm, er son är bra!
Kram!

 

Helene

15 mars 2012 20:13

Oj, oj så spännande. Jag tycker du skriva mer Roger, vilken berättare du är och att Annika är fantastisk det är ju inget nytt.
Kram till er alla fyra :-)

Herr och Fru Mysbralla

15 mars 2012 20:59

Till och med skrivandet på bloggen var ett teamwork:D Jag skrev och gumman redigerade och justerade mitt ordbajsande ;)

 

mamma

16 mars 2012 13:11

Det var svårt att läsa på grund tårar,det var en gripande berättelse.

Herr och Fru Mysbralla

16 mars 2012 16:47

Jaha. Vi som pratade i telefonen med varandra ett tag den morgonen också.

 

Karen

19 mars 2012 09:01

Jag blir alldeles rörd när jag läser, ni är ju så himla fina!!!

Herr och Fru Mysbralla

19 mars 2012 20:31

Tack vännen!
Visst ses vi på påsklovet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det sägs att man blir starkare när man tar sig igenom prövningar. Jag har jobbat så länge med mig själv, att lära mig lyssna på kroppen, hitta balans, nå en förståelse och acceptans att det är som det är och att jag är som jag är - good e...

  En ovanlig vanlig dag   Måndagen den 20 februari började som vanligt med att vakna och ta mig upp till arbetsträningen på Intersport. Efter att äntligen ha fått mina "hjälpmedel" trosgördel, medicinsk strumpbyxa samt bälte fungerade det återi...

Grattis älskade Arvid på din 2-års dag önskar mamma, pappa och Liv. Tyvärr får du inte den där roliga fyrhjulingen i present. Men något annat skoj finns i det stora paketet. ...

2014 började bra i hälsoväg. Jag kände mig starkare och piggare än på länge. Jag till och med sa det högt till omgivningen. Nu har jag under någon veckas tid haft diffusa besvär i bröst/hjärta och konstigt pirr i en underarm och fingrar. Älskad...

Huvva! Jag ligger i influensa, tror jag iallafall. Det är i alla fall ingen vanlig liten förkylning. Det värker i leder och muskler och i bröstet för varje inandning. Det finns ingen kroppsställning som är bekväm. Jag har frossa och svettas om va...