Nu är det klart!

Jag har blivit uttagen att gå utbildning till spinningledare i vår.

Nu väntar jag på närmare information om var och när det ska ske.

HAHA!
Jag är sååå bra! Hurra för mig!

Sagt om mig efter uttagningen:

"Hon var grym" "Det lyste om henne där uppe" "Hon är självklar"!
Vem då? -Jo, jag! 
Gissa om jag sträcker på mig nu.

Den där Jantelagen är överlistad!

Igår var en speciell dag. Älskade R fyllde 35 år och kom äntligen ikapp mig. Nu slipper jag känna mig så gammal. Medan han var på jobbet försökte Livan och jag att träna oss finare. Så här såg det ut!

Vältränad!

Efter graviditeten nådde Anna superformen på tre månader.

Hur då?

Jo, genom crossfit!

Med det härliga vårvädret kommer också träningslusten åter. När jag plockade fram min pulsklocka och sändarbältet visade det sig att klockan inte funkade särskilt bra. Displayen slocknar ibland och/eller känner inte av min puls. Jag bytte batteri i oktober tror jag, så det borde inte vara det som är felet. Jag hoppas åtminstone att den är trasig för då måste jag ju köpa en ny pulsklocka. Jag har för närvarande tre modeller som jag funderar på.

Klicka på länkarna så får ni information om dem.

Tyck gärna till om dem så jag får lite åsikter om klockorna och deras funktioner.

Garmin Forerunner 110, Dammodell

Suunto Quest

Polar FT60

I måndags åkte jag med båda barnen till Friskis för att köpa mig ett terminskort för mammaträning. De erbjuder två pass i veckan, ett på tisdag klockan 10:15 och detandra på torsdag samma tid. Passen är 45 minuter långa och man får ha barn med sig. På tisdagar är det ett Fyspass som innebär stations-träning. På nio olika stationer tränas balans, hållning och styrka. Det är ett mycket bra upplägg tycker jag eftersom vi (läs jag) bär en massa hela dagarna, axlarna åker framåt och hållningen blir kass. På torsdagar är det ett Corepass och imorgon ska jag premiärprova det.

Jag tog Arvid med mig och åkte till Friksis igår för att testa Fyspasset. Eftersom jag inte har tränat sedan oktober (tror jag) och dessutom fött barn för bara 5 1/2 vecka sedan bestämde jag mig för att vara klok och verkligen bara koncentrera mig på utförandet. Jag tog de lättaste vikterna och gjorde de enklaste varianterna på varje övning. Det var roligt att komma iväg hemifrån, roligt att se andra människor och roligt att göra något fysiskt. Jag blir ju en så glad person när jag får träna och/eller göra saker för mig och mitt välmående. Det är bra för alla i familjen!

Arvid sov i stort sett hela passet. När passet var slut åt jag min banan och gick på toa. Sedan satte vi oss i bilen för att åka vidare till Ängens förskola. När jag åker och tränar blir det precis tajmat så att jag kan hämta Liv från förskolan vid 11:30, perfekt!

Idag har jag träningsvärk i stora delar av kroppens muskler. Det känns riktigt skönt, men helskumt då jag inte ens tänkte på att ta i under passets gång. Det är ju i och för sig väldigt längesedan mina muskler jobbade så de fick väl en chock när de väcktes till liv igår. Något jag upptäckte var att min balans verkligen blivit försämrad. Den ska tränas upp den också. Det här kommer att bli bra, tror jag.

Hela familjen vaknade runt 06:45 idag. Vi samlades i en säng och myste tills klockan var strax efter 07:00. Då klev vi upp så jag och Älskade R skulle få frulle i magarna. Livan hade fått en liten flaska vid halv 6 för att stå sig till 08:00 ungefär för att då få gröt.

När klockan var 09:10 var hjälmarna på oss. Livan satt i barnvagnen redo att rulla mot Rocklunda och det nya fina utegymmet. Älskade R rullade på in-lines med vagnen och jag rullade på cykel. Det blev lagom uppvärmning att åka 4,5 km innan styrkepasset.

Det är ju bara så underbart med sådana här dagar när vi kommer igång i bra tid, solen skiner och hela livet med möjligheter känns tillgängligt.

Lunch vid 11:00 för oss alla. Jag väntar på finbesök från Stockholm nu. Älskade R ska iväg på fest klockan 16:00. Livan sover eftermiddag.

VAD GÖR NI DENNA FINA LÖRDAG?

Under de år vi bott här nere så har vi haft träningskort på gym. Vi har ju tränat en del, men det har inte blivit av lika frekvent sedan Livan föddes och vi känner att korten mest står och tickar pengar. Vi betalar via autogiro, så det är så enkelt att bara låta allt vara. Det märks ju inte att vi betalar cirka 600:- i månaden när de bara försvinner av sig själva från våra konton utan att vi behöver göra något aktivt.

Strax före påsk tog vi beslutet att helt sonika säga upp våra tränings-kort eftersom vi kommit igång med jogging tillsammans. Styrkepass utan gym går att fixa ändå. Vi kan träna med vår egen kroppsvikt både inom-hus och utomhus och ett par hantlar till mig kostar inte så mycket. Älskade R har redan ett par. Jag har även tillgång till Landstingets gym, som utökats rejält och tillgodoser åtminstone mitt behov av fria vikter och maskiner.

Tyvärr trasslade det för oss när vi ville säga upp våra medlemsskap. Vi har varit medlemmar i minst 3 år på ett och samma ställe och kravet för att få säga upp medlemsskapet brukar vara ett år. Vad vi hade missat var att när vi uppgraderade ena kortet med Barnpassning i november fick vi åter en bindningstid på ett år. Det gjorde att vi bara kunde säga upp ena kortet, mitt.

Jag blev skitsur och talade om vad jag tyckte för den dryge medlems-ansvarige killen. Jag tyckte att det hade varit skillnad om vi precis blivit medlemmar och ville bryta bindningstiden. Då kan jag förstå att det finns dessa regler. Till svar fick jag bara att han var van dessa frågor och att han inte kunde göra annat än följa sina regler. Skitdåligt tyckte jag. Jag sa även att detta inte skulle gynna dem då det är lätt att tala illa om ställen och deras bemötande samt att det finns andra ställen att träna på när vi väl vill det igen. Vi bad att få tala med tala med hans chef och hon ordnade i alla fall en gemensam frysning av våra medlemskort under det närmaste halvåret, sedan får vi se hur det blir.

Vem kunde tro att jag skulle stå utan träningskort?!

Nu ska vi spara pengar!

Efter mellis idag gick jag med nervösa steg in till skräprummet och min garderob för att leta fram mina gamla löparkläder. Ja, ni läser rätt. Jag hade bestämt mig för att starta upp lite löpning igen.

Jag kände mig uppspelt och nyfiken på hur kroppen skulle svara på rörelserna och den ökade pulsen. Det är ju ändå minst ett år sedan jag sprang regelbundet, kanske ännu längre sedan. 

Vanligtvis skulle jag ha använt pulsbandet och klockan för att kolla av mig och passet, men detta första pass brydde jag mig inte om den och förresten så var det slut på batteri i sändaren. När jag har bytt batteri ska jag göra ett test av min nuvarande form (innan regelbunden träning) och därefter kolla av efter 4 veckor för att se om jag gör några fram-steg.

Det kommer att gå sakta eftersom jag lägger fokus på styrkepass och uppbyggnad av kroppen istället för en massa konditionsträning. Den är naturligtvis också viktig, men efter graviditeten känner jag mig lite som en sillmjölke, rätt slank dock utan muskler. Mitt mål är att få till 3 träningspass i veckan, varav 2 styrkepass och 1 konditionspass. För er som känner mig låter det säkert lite och ni kanske undrar varför jag nästan "lägger av" med att träna.

Så är inte fallet. Jag satsar nämligen på kvalitetsträning nu istället för kvantitet. Skulle det bli ett extra pass någon vecka är det bonus, annars är det barnvagnspromenader förutom själva passen som gäller.

Hur gick det idag då?

Jag har aldrig känt att det varit så tungt att andas under träning. Det var jobbigt trots att jag började lugnt och helt enligt min plan. Jag gick raskt i 2 minuter och joggade/lufsade i 2 minuter. Detta varvades under 30 minuter. Jag blev naturligtvis inte trött av detta. Kroppen kände igen rörelserna, skrek av lycka och ville fortsätta när rundan var över. Jag har fortfarande ett härligt rus i mig och jag längtar efter att komma ut igen. 

Det är bara att inse faktum; 

Jag är en löpare (joggare numera).