Efter mellis idag gick jag med nervösa steg in till skräprummet och min garderob för att leta fram mina gamla löparkläder. Ja, ni läser rätt. Jag hade bestämt mig för att starta upp lite löpning igen.

Jag kände mig uppspelt och nyfiken på hur kroppen skulle svara på rörelserna och den ökade pulsen. Det är ju ändå minst ett år sedan jag sprang regelbundet, kanske ännu längre sedan. 

Vanligtvis skulle jag ha använt pulsbandet och klockan för att kolla av mig och passet, men detta första pass brydde jag mig inte om den och förresten så var det slut på batteri i sändaren. När jag har bytt batteri ska jag göra ett test av min nuvarande form (innan regelbunden träning) och därefter kolla av efter 4 veckor för att se om jag gör några fram-steg.

Det kommer att gå sakta eftersom jag lägger fokus på styrkepass och uppbyggnad av kroppen istället för en massa konditionsträning. Den är naturligtvis också viktig, men efter graviditeten känner jag mig lite som en sillmjölke, rätt slank dock utan muskler. Mitt mål är att få till 3 träningspass i veckan, varav 2 styrkepass och 1 konditionspass. För er som känner mig låter det säkert lite och ni kanske undrar varför jag nästan "lägger av" med att träna.

Så är inte fallet. Jag satsar nämligen på kvalitetsträning nu istället för kvantitet. Skulle det bli ett extra pass någon vecka är det bonus, annars är det barnvagnspromenader förutom själva passen som gäller.

Hur gick det idag då?

Jag har aldrig känt att det varit så tungt att andas under träning. Det var jobbigt trots att jag började lugnt och helt enligt min plan. Jag gick raskt i 2 minuter och joggade/lufsade i 2 minuter. Detta varvades under 30 minuter. Jag blev naturligtvis inte trött av detta. Kroppen kände igen rörelserna, skrek av lycka och ville fortsätta när rundan var över. Jag har fortfarande ett härligt rus i mig och jag längtar efter att komma ut igen. 

Det är bara att inse faktum; 

Jag är en löpare (joggare numera).

 

mamma

31 januari 2011 15:36

Tycker du tränar nog när du bär på er dotter,hon väger ju del nu.Lagom är bäst.Jag har aldrig känt att mina muskler skriker efter mer...konstigt.Sillmjölke,undrar hur det känns att va en sån?Kram.

Herr och Fru Mysbralla

31 januari 2011 17:48

Vänta bara. Rätt vad det är kommer musklerna dina att skrika efter mer motion/träning.
=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det sägs att man blir starkare när man tar sig igenom prövningar. Jag har jobbat så länge med mig själv, att lära mig lyssna på kroppen, hitta balans, nå en förståelse och acceptans att det är som det är och att jag är som jag är - good e...

  En ovanlig vanlig dag   Måndagen den 20 februari började som vanligt med att vakna och ta mig upp till arbetsträningen på Intersport. Efter att äntligen ha fått mina "hjälpmedel" trosgördel, medicinsk strumpbyxa samt bälte fungerade det återi...

Grattis älskade Arvid på din 2-års dag önskar mamma, pappa och Liv. Tyvärr får du inte den där roliga fyrhjulingen i present. Men något annat skoj finns i det stora paketet. ...

2014 började bra i hälsoväg. Jag kände mig starkare och piggare än på länge. Jag till och med sa det högt till omgivningen. Nu har jag under någon veckas tid haft diffusa besvär i bröst/hjärta och konstigt pirr i en underarm och fingrar. Älskad...

Huvva! Jag ligger i influensa, tror jag iallafall. Det är i alla fall ingen vanlig liten förkylning. Det värker i leder och muskler och i bröstet för varje inandning. Det finns ingen kroppsställning som är bekväm. Jag har frossa och svettas om va...