Vaknade strax efter 06:00 idag och var pigg, så jag steg upp och satte på tv och datro. Oj, nu höll jag på att glömma det viktigaste, jag satte igång perkolatorn också såklart. Det var inget vettigt alls på teven så jag skummade igenom lite bloggar medan jag lät det svarta guldet rinna i strupen och ta plats i maggen.

Strax före 09:00 kom jag tillbaka in efter en timmes morgonpromenad. Det var så härligt att traska ute i den svala luften och känna att knoppen och kroppen var pigga. Eftersom allt kändes så bra och kroppen var lätt så kunde jag inte låta bli att ta några joggingsteg emellanåt, WUNDERBAR!

Så är simpass nummer två ute i Mälarens fria vatten avklarat. Jag riktigt längtade hela torsdagen tills det skulle bli kväll eftersom det var en sådan härlig upplevelse att simma i måndags.

Tyvärr blev det inte alls samma underbara upplevelse i gårkväll trots det fina vädret. Det blåste en hel del, vilket gjorde vattnet svinkallt. I motvind kom vi knappt framåt och vågorna skvätte vatten in i näsa och mun. Jag hostade, gnällde och frustade som bara den. K fick vara min syn eftersom mina simglasögon immade igen. Att solen stod lågt och bländade oss gjorde inte träningspasset lättare.

Ett tag kände jag mig nästan panikslagen för att jag insåg att jag flöt omkring i öppet vatten utan flytväst med kalla händer och fötter och trötta kroppsdelar. Jag fickskaka bort den känslan och fortsätta prata om roliga saker med K. Efter en timmes simning och likbleka fötter och händer fick vi äntligen kliva upp ur vattnet. Älskade R hade mätat ut 1 km och trots den fruktansvärda upplevelsen simmade vi oss igenom hela sträckan.

Men var fanns vår skjuts med handdukar och torra kläder??? I tio minuter satt vi och huttrade på bryggan innan Älskade R och E kom. Då fikade vi lite solvarma svenska jordgubbar innan vi sa hejdå och godnatt. Jag hade jättesvårt att gå på mina fötter ett bra tag efter simningen. De kändes som klumpfötter, halvt bortdomnade och knöliga och händerna var hemskt stela.

Tack och lov att Älskade R:S tjocktröjor är varma och gosiga och att vår dubbelsäng är himmelskt skön!

I måndags gjorde jag och K det första simpasset utomhus. Vi åkte iväg till Framnäs med våra sambos för att hitta ett lämpligt ställe att känna på vattnet. Det allra svåraste var att försöka övervinna den hemska ångesten som hängde tungt över oss, ångest över att vi fryser enormt lätt och rädsla för det kalla vattnet.

Jag klev i vattnet lite före K och informerade henne om att det inte kändes så kallt med vatten upp till knäna. Medan K packade ihop sina kläder hann jag gå lite djupare i vattnet, till midjan ungefär. Då började jag känna en kall strimma/rand som rörde sig uppåt över ryggen. Lite brrr blev det allt.

När jag stod där som bäst kom plötsligt K farande som en raket. Hon sprang rakt ut och kastade sig ner i vattnet. Det är alltså så man ska göra.

Vi började aldrig att frysa och vi tror att vi fick till 1 km simning i Mälaren den kvällen. Det är ju superbra med våtdräkt, inte bara för att slippa frysa utan även för att man flyter bra med den på. Materialet innehåller luftbubblor som gör att man lyfts upp i vatten.

Det var en del folk nere vid vattnet och några hundar också. Det var inte så konstigt eftersom vi hade valt att utgå ifrån den platsen som kallas för hundbadet. Ute på vattnet var det också aktivitet. Några motorbåtar gasade fram och gjorde vågor som gav oss enstaka kallsupar. Vi såg till att inte simma så långt ut där de höll till.

Däremot använde vi oss av en liten grön flytboj som riktmärke. Vi simmade dit och tillbaka och dit och tilbaka igen. Älskade R tyckte att vi skulle ha valt ett annat riktmärke eftersom de hade seglingsskola mellan just den bojen och en annan, så de rundade också bojen till och från.

Men det gick ju bara bra och vi surrade lite kort med seglingslärarna också så vi hade full koll på varandra.

Här visar jag några bilder från kvällen och jag kan tala om att en blöt våtdräkt är bland det svåraste att ta sig ur.

Det har ju varit en ganska trist vår för mig när det gäller träning. Det har varit svårt att få till mina träningspass mellan alla förkylningar, så jag känner mig i grym oform just nu och vår stora hallspegel spär på den hemska känslan.

Detta händer trots att vågen på gymmet (väger mig kanske 2 gånger i månaden) visar samma siffror som för några månader sedan och att jag fortfarande kan ha min kläder. Det är en känsla som kan förstöra min vardag och orsaka kaos i huvudet, vilket sedan går ut över mitt sociala liv. Det jag äntligen börjat förstå är att den där känslan bara är en känsla och inget faktum.

Tack vare Tjejklassikern får jag en mer varierad träning för kroppen jämfört med tidigare. Det känns lite kymigt att hela tiden börja om på noll bara. Fokus just nu är simningen eftersom Vansbro tjejsim går av stapeln 11 juli. Imorgon kommer jag att simma efter frukost innan jag fixar och trixar med Älskade R nere i båten. Om jag inte har helt fel så är dags för mögel-gnuggning, YEAH!

Igår på midsommarafton var jag ute på en efterlängtad morgonpromme i en timme. Guuud vad jag har saknat att strutta fram med härlig musik i lurarna. Jag skulle dock vilja byta ut min musik till all den där 80-tals musiken. Får se om jag fixar det idag eller längre fram i nästa vecka.

Nu har kaffet runnit ner och jag ska byta om för ytterligare morgonpromme. Solen tittar fram, så jag ska verkligen njuta av att vara ute. Kring lunchtid blir det ett styrkepass nere i källaren på jobbet. I torsdags var jag ner och kollade in de nya maskinerna som har köpts in. Äntligen finns där nu en Smithmaskin och några fler cableställningar. Inte helt fel med en till cross-trainer heller.

En härlig dag önskar jag Er alla!

Nu är första simpasset inför Vansbro tjejsim avklarat. Jag och K möttes upp vid Lögarängen för att gemensamt klara av det roliga i att vara i en allmän omklädningslokal med äckligt skitiga golv.

Vattnet kändes ljummet och skönt så det var bara att traska rakt ner i plurret och ta ett första simtag och se om jag skulle flyta. Det gjorde jag! Ikväll simmade vi 50 minuter och distansen blev 1,6 km.

Jag måste vara gjord för att befinna mig i vatten. Jag älskar verkligen att simma och glida fram strax under vattenytan och bara höra ljudet från när kroppen bryter vattnet.  Jag blir aldrig trött under tiden jag simmar. Däremot kommer en skum trötthetskänsla i kroppen när jag kliver upp ur vattnet. Benen känns som spaghetti kokt al dente och huvudet lite yrt. Efter påklädning kommer också en sugande hunger.

Tur att jag hade en god middag som väntade hemma. Det blev en tortilla-wrap med kyckling- och svampröra smaksatt med vitlök & örter. Vid sidan serverades två morötter och några skivor Brieost. Det var mumma, men magen var inte helt nöjd så till efterrätt tog jag en Enervit energibar som jag köpte inför Tjejvättern förra helgen. Särskilt god var den inte, men magen blev nöjd.

Hoppas kroppen svarar positivt på denna aktivitet imorgon...godnatt!

Efter jobbet följde jag med älskade R till Hjertmans för att inhandla lite skruvar, byta en krök samt reklamera en båtlucka. Under tiden som han kikade på sina grejer traskade jag upp en trappa för att kolla in deras våtdräktsutbud för att ta nya tag efter helgens besvikelse. De hade inte mycket att hurra för, men älskade R tipsade mig om butiken bredvid, Skeppshandeln, så jag lunkade iväg dit medan han fortsatte handla.

Inne på Skeppshandeln arbetade en otroligt hjälpsam, kunnig och trevlig expedit. Hon förklarade skilnaden mellan våtdräkt och torrdräkt för mig och visade dessutom olika modeller som de hade i butiken samt i katalogen, möjliga för beställning, och det utan att det blir köptvång för mig. SUPERBRA!

Här ovanför är våtdräkten som kommer att beställas imorgon och som jag eventuellt kommer att ha på mig under Vansbro tjejsim. Den kostar strax över 1000:- en del pengar, javisst, men jag ska ju simma några gånger i Mälaren innan också och sedan kan den säljas på Blocket om jag inte behöver den mer.

Jag provade dock en annan modell i butiken, för den på bilden fanns inte hemma. Den jag provade var kortärmad och kortbenad, men jag provade den på expeditens önskan så hon skulle få en storlek att gå efter när hon skulle göra beställningen. Älskade R hade inte kommit in i butiken ännu när jag gick in för att svida om, men han fick sig ett litet leende (det fick även expediten) eftersom jag kom ut med våtdräkten bak och fram....

För mig var det självklart att ta på mig dräkten och dra igen dragkedjan på kroppens framsida, så brukar man ju göra med overaller. Så var det dock inte med dessa dräkter och jag tyckte nog att den kändes lite trång i halsen och lite konstigt bubblig bak i svanken.

Dagen har till största del bestått av besvikelse, gråt och tandagnissel. Jag vaknade med lätt feber, hemskt halsont samt huvudvärk. Jag åt frukost under tystnad samtidigt som jag förde en inre kamp med mig själv:

CYKLA ELLER INTE CYKLA, DET ÄR FRÅGAN!

Jag är dålig på att ge upp. Jag är envis till tusen, ibland för envis för mitt eget bästa, så jag förvånade mig själv när jag hörde min röst säga:

K, jag kommer inte att cykla idag. Jag mår inte bra....

Jag har dock en underbar sambo som under dagen försökt att stötta mig, peppa mig och förstå hur besviken och misslyckad jag känner mig. Han har kramat mig och toprkat mina tårar, berättat hur stolt han är över mitt beslut och sagt att det visar hur stark jag blivit, att jag tagit ett svårare beslut än att bara cykla runt egentligen.

Han är fin min R, puss!

Det gick bra för K i alla fall. Jag kanske orkar skriva om det imorgon, men just nu är det lite för känsligt. Min Tjejklassiker har alltså inte startat ännu. Den kommer börja 11 juli med Vansbro tjejsim och avslutas med dagens tänkta lopp, Tjejvättern år 2010.

Nu ska jag halvse fotboll nerbädadd i sängen. Det är synd om mig idag!

Energitrampet på 7,4 mil är avklarat. Det tog mig 3 timmar effektiv cykeltid att ta mig runt. Det är inte alls fort, men så blev jag varken trött eller andfådd. Vi cyklister fick en härlig dag med solsken, vacker natur och glada människor runt omkring oss.

Jag hade även en hyffsat alert kropp under hela loppet. De tre sista milen var jag mer pigg än tidigare i loppet och sista milen kunde jag trampa på rejält och det märktes eftersom jag sakta men säkert började cykla om lite folk. Uppförsbackarna tog jag i några få tramptag och jag kände mig stark.

Det är först nu efter loppet som kroppen börjar meddela att den varit med om något den inte är van vid. Jag har tagit en huvudvärkstablett och sovit en dryg timme. Älskade R gjorde mat åt mig eftersom han insåg att jag inte skulle få i mig något ätbart annars. Jag har ett lätt illamående och är riktigt stel och öm i nacken ut mot axlarna. Det blir att boka en massage så fort nästa vecka börjar.

Slutsatsen är väl att jag borde klara 10 mil nästa lördag om jag cyklar som idag. Nu ska jag invänta min goda vän J som ska komma och visa mig vad hon shoppat också ska vi fixa de sista bilderna från vår gemensamma Portugalresa.