Idag blir det känguru till middag.

Vad sägs om det?

Bilder från måndagkvällen.

Mamman och pappan kan inte titta sig mätta på lillskruttan.

Jag kände mig frisk och stark igår, så jag tänkte att jag äntligen skulle traska iväg mot Viksängkyrkan och Öppna förskolan med Liv i vagnen. På med långkallingar, underställströja och allt annat för att klara av den kallaste dagen hittills. Termometern visade på -12,4 grader och det blåste kalla vindar, så jag gjorde rätt i att klä på mig ordentligt.

Verksamheten har öppet mellan 13:00 och 15:00 och man får komma och gå som man vill. Jag hoppades träffa någon trevlig mamma eller pappa att surra med mellan sång och fika.

Klockan närmade sig 13:30 när jag stegade in i lokalerna. Det var alldeles knäppt tyst och jag såg inte en kotte, så jag lyfte upp skruttan för att leta reda på någon ansvarig. Jag fann en kvinna och fick då reda på att hela hösten varit så här tom på folk. Fyyy så trist det kändes. Liv visade sitt missnöje genom att kräkas på mammas nya jacka. Jag förstår henne. Jag hade också gjort det om jag hade haft något att kräkas på.

Vi fick helt sonika gå hem igen. Det blev i alla fall en promenad ute i den friska och lite kyliga luften och därefter kaffe och mys med granne och vän K.

KVÄLLEN

Älskade R kom hem vid 16-tiden. Vi fixade middag och softade lite innan vi begav oss mot n´Joy för ett kort men intensivt styrkepass. Även på gymmet kände jag mig frisk och stark. Korta intensiva styrkepass passar mig bättre än när de drar ut på tiden. Då blir jag seg i kroppen och tappar motivation och träningslust. Det är dock skillnad när det handlar om konditionsträning. Det kan jag utvöva betydligt längre tid och då har jag dessutom bara en härlig känsla i kroppen.