Idag for jag och R helt spontant till Eskilstuna (ingen av oss hade varit där tidigare) och Tuna Park för att strosa runt lite och kanske hitta någon julklapp eller rättare sagt leta skoterstövlar och rejäla vinterhandskar åt mig. Vi fann inget av dem, inte ens någon julklapp. Men på vägen till Eskilstuna fann vi en Kakan och hon förgyllde vår färd med skönsång och grodrapar.

När vi satte oss för att äta i deras Food Corner fick vi syn på två stora studsmattor där barn satt satt fast i selar och kunde hoppa runt och göra volter. Det såg jätteroligt ut och det pirrade i magen när jag tittade på dem. R och jag bestämde oss för att joina barnen och blev fastspända för en hopprunda. Jag lovar att det kändes galet läbbigt i magen och de som inte visste att jag var på Tuna Park innan, blev ofrivilligt varse det. Jag vågade mig inte på någon volt, tyckte det räckte för mig att bara hoppa högt upp och ner, höjdrädd som jag är. R däremot snurrade på och blev ganska andfådd när han kom ner. Jag var skakig i ben och armar...