Nu är första simpasset inför Vansbro tjejsim avklarat. Jag och K möttes upp vid Lögarängen för att gemensamt klara av det roliga i att vara i en allmän omklädningslokal med äckligt skitiga golv.

Vattnet kändes ljummet och skönt så det var bara att traska rakt ner i plurret och ta ett första simtag och se om jag skulle flyta. Det gjorde jag! Ikväll simmade vi 50 minuter och distansen blev 1,6 km.

Jag måste vara gjord för att befinna mig i vatten. Jag älskar verkligen att simma och glida fram strax under vattenytan och bara höra ljudet från när kroppen bryter vattnet.  Jag blir aldrig trött under tiden jag simmar. Däremot kommer en skum trötthetskänsla i kroppen när jag kliver upp ur vattnet. Benen känns som spaghetti kokt al dente och huvudet lite yrt. Efter påklädning kommer också en sugande hunger.

Tur att jag hade en god middag som väntade hemma. Det blev en tortilla-wrap med kyckling- och svampröra smaksatt med vitlök & örter. Vid sidan serverades två morötter och några skivor Brieost. Det var mumma, men magen var inte helt nöjd så till efterrätt tog jag en Enervit energibar som jag köpte inför Tjejvättern förra helgen. Särskilt god var den inte, men magen blev nöjd.

Hoppas kroppen svarar positivt på denna aktivitet imorgon...godnatt!

Det var då själva den!!!!

Nu är det dags för en dunderförkylning igen. Visst blir jag irriterad, frustrerad och tycker att allt ont i världen drabbar just mig, men jag vet att det finns bra mycket värre saker än att vara sjuk och tvungen att stanna hemma från jobbet, sova, inte kunna träna etc.

Jag har ju sådana viktiga saker som många andra faktiskt saknar. Exempelvis så har jag tak över huvudet, mat på bordet, en fantastisk sambo, fina vänner, familj och en regelbunden inkomst.

Jag får nog helt enkelt finna mig i att det tar ett tag att vänja sig vid barnbaciller och att bli resistent.

För att fortsätta i positiva tankebanor känner jag att jag nu kan skriva detta:

Vi blir troligtvis med Grand Danois-valp i höst/sen höst.

Beslutet är taget att vi önskar en bebis från S och hennes Liebe Doggen. Att jag skriver troligtvis beror på att det hänger en del på mitt arbete om vi kan ta emot en liten valp just då. Vecka 42 (vad vi vet idag) kommer vårt datajournalsystem att starta på mottagningen och då behövs jag, sekreterare E och chefen B för att stötta och hjälpa till vid eventuella frågor och krångel. Det är nämligen vi tre som har gått utbildningen under våren, vilket gör att vi är något mer insatta i hela systemet än resterande kollegor på mottagningen.

Jag har tänkt att vara tjänstledig under de tre första veckorna när valpen kommer hem till oss. Det är då viktigt att de inte föds så att mina lediga veckor infaller precis i starten för datajournalsystemet för då är det omöjligt att vara ledig, så håll tummarna för att valparna föds med perfekt timing. Min kära uppfödare S har dock sagt att hon kan hålla vår valp en vecka längre om det behövs, så vi får se hur det går.

Det finns ju naturligtvis fler faktorer än mitt arbete som påverkar om det kommer att flytta in en valp hos oss. Tiken Martha (Missys mamma) måste ju först och främst bli dräktig och sedan föda några valpar. Man vet aldrig heller hur många valpar det blir och till denna kull har S blivit tvungen att rangordna alla potentiella valpägare eftersom den första kullen inte blev av.

Av alla hemska ting så drabbades tiken Zeta av magsäcksomvridning precis innan hon skulle till Norge, så istället för parning blev det operations-bordet. Tack och lov gick allt bra, så om Zeta fortsätter att vara pigg kommer den kombinationen att bli till under vintern 2010 istället. Då hoppas alla LD-människor på både gula och tigrerade valpar. Kullen nu till hösten kommer att vara enbart gula valpar.