Då jag minns vilket aber det var ifjol när Älskade R, hans pappa och bror samt förre båtägaren skulle masta på, blev jag inte direkt peppad när det skulle göras igåreftermiddag. Jag visste i alla fall att Älskade R skulle ha fixat iordning allt inför påmastningen och att stå ute i strålande sol är ju inte helt fel. Ändå var jag lite orolig eftersom vi bara skulle vara tre personer denna gång: jag, Älskade R och E.

Inte Älskade R:s båt, bara en båt från nätet.

Jag och E har ju dessutom ingen koll på vad som ska göras, så Älskade R fick lov att hålla reda på sig själv, vad han gjorde samt hålla koll på oss och instruera. Ni kan ju tänka er vad bra det gick med mitt tålamod, för självklart krånglade allt som kunde krångla...

Jag börjar från början:

Först såg det ut som att allt bara flöt på. Masten hängde i sin ögla fast i kroken på mastkranen. Jag vevade och vevade, men attans så tungt det blev helt plötsligt. Vi tänkte att E fick ta över eftersom han är kille och starkare, men tji fick vi. Det var till och med tungt för honom. Då plötsligt såg Älskade R att viren inte satt fast i skåran högst upp i toppen på kranen, så inte konstigt att det gick trögt, suck!

Vi hade publik under hela påmastningens dryga två timmar. Tre unga killar satt och tittade på. Jag trodde först att de tyckte det var spännande med påmastningen, men sedan informerade Älskade R mig om att de brukar använda mastkranen som leksak och hoppa ut i vattnet. De satt alltså och väntade på att vi skulle bli klara! Då gick det upp för oss att det var på grund av sådan lek som viren hamnat fel.

SKITUNGAR!!!

Vi fick ta ner allt och börja om från början plus att Älskade R fick klättra upp i mastkranen och försöka få tillbaka viren på rätt plats. Det tog sin lilla tid. Redan nu började Annikas korta tålamod att ge sig tillkänna.

Jag måste bara lägga till här att jag fick hämnas på ungarna, för när jag gick på lilla dasset stod polisen i närheten och samtalde med några personer i en bil. Jag frågade om jag fick låna en av poliserna för att ställa en fråga och det gick bra. Jag berättade om skitungarna och att de orsakar problem med kranen och strax efteråt hörde jag en djup kvinnoröst dåna och hon gormade åt skitungarna, HURRA!!!

Vi fick tillslut upp masten och jag trodde att vi var klara, men då trilskades det (precis som ifjol) med förstaget och det tog en evighet att få fast det. Nu började även min mage att kurra och det sög till och med i den med kalla vågor. Hur länge skulle jag stå ut???

Hungrig på teckenspråk

När det var gjort så skulle grejer spännas och fixas och jag var frustrerad, trött, varm, törstig och slut, så när Älskade R instruerade mig fattade jag ingenting och försökte heller inte fatta, så det blev lite irritation i luften. Det gick dock över ganska snabbt och vi kunde avsluta det hela.

Älskade R och E puttrade iväg med båten till vår plats och sedan kunde vi möta upp K vid Kajens Fik för att äta middag tillsammans. Det var gott och trevligt att sitta på deras uteservering och bara umgås och äta. Det kändes även bra att få bjuda dem på maten när de har ställt upp en massa för oss.

Nu får vi se vad dagen har att erbjuda förutom tvätt klockan 09:00 och morgonpromenad.