Idag har det varit jobb igen eftersom det är måndag. Det var fortsättning på utbildningen av datajournalsystemet. Redan på morgonen kände jag att förkylningen tagit ny fart och på lunchen åkte jag förbi min familjeläkare för att höra om jag kunde få en läkartid. Det ordnade sig riktigt smidigt och jag fick en tid kl. 14:00.

När jag kom till läkaren frågade hon en massa och kunde konstatera att bakre svalgväggen var rodnad och att jag lät väldigt tät. Inget fel på öronen i alla fall.

Hon skickade mig vidare till labb för provtagning. Det blev blodprov i fingret, tempkoll och halsprov. De hittade lätt feber, men inget fel på sänkan och inga bacillusker. Jag har alltså virusorsakad förkylning, typiskt. Den kan man ju inte göra något åt förutom att vila, vila, vila och åter vila precis som jag har gjort de senaste tio dagarna.

Efter provtagningen fick jag träffa läkaren igen som skrev ut nässpray med Kortison samt hostmedicin. Jag fick rådet att vila, dricka vatten, ta nässprayen (som inte kommer att verka fullt ut förrän om några dagar) och Alvedon. Hon sa också att jag inte skulle oroa mig för min resa till helgen "Det är ju bara måndag". Hon tyckte också att det värsta skulle vara att flyga med min täppta näsa och lock/ont i öronen.

För mig skulle det värsta vara att åka till Portugal utan att kunna delta i de olika aktiviteter som erbjuds. Det börjar bränna under ögonlocken nu av både trötthet och av tycka-synd-om-mig-själv-känslor. Tänk om jag inte kan åka på min efterlängtade resa. Jag har ju tänkt på denna resa ända sedan jag kom hem från fjolårets resa.

Till råga på allt åkte älskade R iväg och tränade med grabbarna. Jag är avundsjuk och samtidigt jättetrött, så jag känner mig ynklig och mycket ledsen.

...ELLER...????

Godmorgon!

Jag vet inte om jag kan kalla det här för en god morgon, men det är ju så man säger. En oro har börjat stegras i min kropp och hjärna eftersom förkylningen från helvetet inte ger med sig och det är dags för Portugalresan på söndag.

Det är ju faktiskt en träningsresa som jag ska åka på, så jag vill verkligen vara frisk så jag kan delta i alla de olika träningspass som jag vill av det som erbjuds.

Det här känns inte alls bra och jag vet inte när jag vilade från träning en dryg vecka sist. Vila från träningen i sig är ingen katastrof längre, men nu börjar det dra ut på tiden lite väl länge för en person (jag) som har ett ganska aktivt tränings- och motionsliv.

Nu har väl kroppen fullt upp med att försöka bekämpa all ondska, så den arbetar ändå, men inte på samma sätt som vid träning tänker jag.

Skiten skrattar mig rakt i ansiktet varje morgon jag slår upp ögonen och fortfarande mår pest.