Det var längesedan jag skrev något om träning och det har ju sin förklaring. Det här året har hittills varit riktigt kasst när det kommer till träning och träningsmål och det har ju varit på grund av sjukdom hit och dit. Planen var ju att jag och min vän K skulle genomföra Tjejklassikern i år, eller tre av fyra lopp i år och det fjärde och sista nästa år (Tjejvasan).

Vi har varit anmälda till alla tre lopp detta år, men det är endast K som har deltagit i dem. För mig har alla tre loppen blivit inställda på grund av sjukdom. Feber och förkylning hindrade mig från att cykla Tjejvättern. En månad efter blev jag stoppad av illamående och yrsel när jag skulle simma Vansbro tjejsim och nu har jag beslutat att inte springa Lidingö tjejlopp som går av stapeln på söndag. Det känns inte riktigt vettigt att göra något sådant efter nästan tre veckors virusinfektion i kroppen.

I och med dessa "misslyckanden" kommer jag inte heller att anmäla mig till Tjejvasan. Det verkar helt enkelt inte vara meningen att jag ska göra Tjejklassikern just nu. Tyvärr känner jag mig misslyckad och som att jag hittar på ursäkter för att inte behöva delta i loppen, men så är det verkligen inte. Jag har tränat och förberett mig väl inför loppen och sedan har det bara blivit pannkaka av allt precis som för flera år sedan när jag bodde i Umeå och löptränade en hel del.

Då anmälde jag mig till en halvmara (Höga kusten), men blev skadad på grund av överträning och kunde inte delta. Det var så pass illa att jag knappt kunde stödja på högra benet. Jag fick hjälp av massageterapeuter och sjukgymnaster och blev så småningom bättre och kunde anmäla mig till ett halvmaraton på hösten istället. Tyvärr blev jag sämre i höft, ben och ljumske eftersom jag tränade på och försökte toppa formen. Det blev alltså inget lopp då heller. Det känns därför så surt att jag inte kunnat genomföra något av årets lopp.

Det är ju så himla mycket roligare att träna med mål framför sig, men det verkar inte vara tänkt att jag ska ha mål som involverar tävlingsmoment. Så nu behöver jag hjälp med att finna nya målformuleringar och ber er som kikar in att komma med förslag, tack!

BRING IT ON, PLEASE!

Jag har ju blivit såld på fenomenet fotobok sedan jag fick en i julklapp av min lillasyster. Den innehöll bilder från tiden då jag bodde i farmor och farfars hus och hon gick i gymnasiet och bodde hemma hos pappa. Vi umgicks i stort sett all hennes lediga tid och pysslade på med diverse grejer, bland annat fotografering. Det är fortfarande ett av hennes intressen och i gymnasiet läste hon även Samhälls-media-programmet (hette det så?) så hon hade olika uppgifter att utföra och jag deltog i hennes olika idéer. Som vi har skrattat!

Efter det har jag gjort en egen fotobok som jag gav bort i present till en god vän. Boken blev mycket uppskattad. Bilderna i den är tagna under vår gemensamma träningsresa i Portugal och några av bilderna finns med i bloggen också. Jag har även gjort en mindre variant av den fotoboken till mig själv och jag väntar spänt på att få den med posten och se resultatet. Jag gjorde faktiskt om den en hel del.

Nu har jag sett ett erbjudande från Fujifilm där man får göra en fotobok utan kostnad. Det gäller om man har en blogg eller hemsida och skriver några rader om själva fotoboken i bloggen, precis det jag gör just nu. Vad den ska innehålla har jag inte riktigt bestämt, men jag har några idéer. Lägger in en bild från FUJIdirekt som visar ett exempel på en fotobok.

Det är hur enkelt som helst att använda deras fotoboksprogram. Programmet går snabbt att ladda hem och sedan är det bara att välja ut bilder, placera dem där man vill ha dem, välja bakgrund, layout och text. SUPERKUL! Tycker man att det är för jobbigt eller tar för lång tid att själv placera bilderna etc så är det bara att klicka i rutan för automatisk layout (tror jag den heter) så fixar programmet det. Böckerna finns i olika format med både hårda eller mjuka pärmar och ser proffsiga och snygga ut.

Kika in här om du är intresserad! http://www.fujidirekt.se/blogga/

Huvva vad pessimistiskt det ser ut med en rubrik som säger dag 18, i alla fall om man vet att det innebär dag 18 vad gäller min virusinfektion.

Var till läkaren igår och jag skulle så gärna vilja berätta om besöket, men då kommer verkligen mina fördomar att bli synliga för omvärlden och jag kommer att bli kallad för "smygrasist". Det vill jag inte! Så det enda jag säger är att jag vet att mina lungor låter bra, punkt slut. Och jag kanske måste tillägga att jag är sjukskriven hela denna vecka, fastän min önskan var att bli hjälp att tillfriskna, inte att få papper som säger att det är OK att ligga hemma och inte arbeta.

Jag vill vara på jobbet!

Jag vill ha sprudlande energi!

Jag vill få utlopp för min träningsmotivation!

Jag vill också kunna kliva upp och göra enkla hushållssysslor som att plocka ur diskmaskinen utan att få ett svettskov som heter duga!

Jag byter väl ämne och berättar något annat. För någon vecka sedan upptäckte jag att min namnbricka jag brukar använda när jag jobbar på skolan saknades. En dag när jag tog supercykeln till jobbet upptäckte jag också att det lät konstigt när jag växlade mellan vissa växlar. Det rasslade och klonkade, men jag tyckte inte att jag kunde se något särskilt när jag kikade ner på kedjan och kugghjulen. Jaja, det var väl bara så att cykeln fått sig en smäll när jag burit den upp- eller nedför trapporna i huset.

En kväll när Älskade R satt i en av fåtöljerna vid stora fönstret i vardagsrummet och tittade på min supercykel, som stod fastskruvad i träningsställningen på prov, ropade han på mig och undrade vad det var för konstigt blankt på kugghjulen. Jag gick fram och tittade och blev förvånad, jätteglad, men samtidgt förfärad. Fast med magnet i kugghjulen satt min namnbricka. Den såg tilltufsad ut och hade blivit slipad på kanterna och var riktigt vass. Cykeln såg okej ut och har slutat låta konstigt när jag växlar, fast jag undrar hur mycket namnbrickan har slitit på kugghjulen egentligen. 

Två frågor löste sig på en gång i alla fall.

Eftersom jag inte har varit frisk så finns det liksom inte så mycket att skriva om. Mina dagar består mest av att sova, hosta, dricka, nysa, äta, kissa, vila och äta medicin.

Imorgon är det måndag och det betyder att en ny arbetsvecka börjar. Jag hoppas innerligt att det blir så för mig, men det ska mycket till under natten för att jag ska vara i arbetsskick till 08:00 imorgon. Om jag bara kunde få veta något knep för att skynda på mitt tillfrisknande så skulle jag bli överlycklig.

Vaknade sent imorse, klockan var närmare 09:30. Inte så konstigt egentligen eftersom jag var vaken en timme från 00:30 och en timme från 05:50 på grund av hostattacker. Har känt mig sämre i förkylningen idag trots vila i över en vecka, mycket vätska, kortisonnässpray, bafucin (halstabletter) och Mollipect (hostmedicin). Halsen har väl känts aningen bättre, men hostan har blivit värre plus att jag har lätt förhöjd temperatur. Jag undrar verkligen hur skiten i kroppen lyckas överleva så länge.

Jag hade bokat tid hos frissan idag och fick skjuts dit av Älskade R. Tur att man bara sitter ner och är passiv den timmen, mer hade jag inte orkat. När Älskade R hämtade mig för att åka hem mot lunchfixet fick han hämta upp Plupp, eller inte bara Plupp utan Megaplupp! Frissan hade kramat mitt hår en massa och torkat det med en sådan där tratt för att få fram mitt självfall. På ett sätt var håret lite coolt, men det blev mössa på när jag kom hem. Det känns inte riktigt som min stil. Visst gillar jag rufs, men inte på det sättet som det blev idag. Det var alldeles för mycket lockar över det hela. Jag vill hellre föna håret ganska rakt och därefter böja det lite hit och dit med plattången för att till sist blåsa det vindrufsigt med fönen igen.

Jag ska till frissan på måndag igen för att färga utväxten och eventuellt lägga i lite slingor. Jag ska se imorgon hur det funkar att fixa håret själv. Går det dåligt får hon klippa lite mer i det på måndag när jag ändå är där. Nu ser ju håret ganska okej ut ändå, efter att att ha legat på det med mössa och utan i båt och på soffa hahaha!

Resten av dagen har varit slapp. Vi åkte ut med båten i två timmar och jag låg och sov i solen bak i sittbrunn. Underbart skönt att bara sova i friska luften. Tyvärr känner jag mig ännu sämre i förkylningen på eftermiddagen och nu på kvällen, så det blir Alvedon och allt det andra liggandes i soffan framför teven.

www.amazon.com

Jag har varit inne på den här sidan flera gånger nu och sökt efter faktaböcker om hundrasen Grand Danois. Det finns en hel del böcker, men det är svårt för mig att veta om de är läsvärda. Jag söker ett innehåll där både skötsel och träning av valp och unghund tas upp och helst vill jag att boken ska vara skriven med ett lättläst engelskt språk. Jag har nämligen inte hittat några svenska böcker någonstans. 

Det jag kan göra är att läsa en del andra köpares recensioner, men det finns lika många positiva som negativa recensioner på alla böcker och det finns många böcker som är från 80- och 90-talet. De nyaste böckerna har tyvärr inga recensioner, så de två böcker jag "råkade" beställa genom att klicka på buy-knappen är från åren 2003 och 2000.

Great Dane - a comprehensive guide to owning and caring for your dog

 Your first Great Dane

...den komplimangen kommer jag att leva länge på.

Efter dagens middag ville jag försöka ta mig ut för att få lite luft. Målet blev ICA-butiken på Viksäng där vi skulle plocka på oss en hel del frukt inför kvällens fika och tillika förkylningskur. Det visade sig vara en alldeles lagom promenad. Jag blev småtrött i kroppen och började hetta trots att vi verkligen bara strosade fram. Var är normala Annika???

Det jag skulle komma fram till var dagens positiva händelse. Trots min skräpförkylning av virusinfektionsslag har jag varit med om något riktigt upplyftande. När vi stod i kön på ICA frågar tjejen bakom om jag är talpedagog. Innan jag svarar hinner jag fundera på en massa saker, till exempel vad baktanken med frågan är etc. Slutligen glider jag fram ett JA till svar.

Då kommer det fram att hon var en av mammorna som satt med på ett av föräldramötena jag pratade på förra veckan. Hon ville bara säga att jag var väldigt duktig på att föreläsa. Jag blev ju naturligtvis jättegenerad, men klämde fram ett artigt och glatt tack. Tänk vad roligt att få höra något sådant en pissig dag mitt i kön på ICA.

Fram för mer komplimanger i Sverige!

Jag har fått frågan flera gånger varför ordet Noema finns med i min mailadress och som del av adressen till min blogg. Min förklaring har varit att jag sedan gymnasietiden haft med det ordet efter att vi läst lite filosofi. Jag kommer inte ihåg vad ordet står för, men jag vet att jag tyckte det lät mjukt och fint och var behagligt att uttala.

Nu har jag letat fram en förklaring på ordet (på engelska) via Wikipedia, läs och bli kunnigare!

Noema (plural: noemata) derives from the Greek word meaning thought or what is thought about.^[1] Edmund Husserl used noema as a technical term in Phenomenology to stand for the object or content of a thought, judgment or perception, but its precise meaning in his work has remained a matter of controversy.

http://en.wikipedia.org/wiki/Noema