Jag har ju blivit såld på fenomenet fotobok sedan jag fick en i julklapp av min lillasyster. Den innehöll bilder från tiden då jag bodde i farmor och farfars hus och hon gick i gymnasiet och bodde hemma hos pappa. Vi umgicks i stort sett all hennes lediga tid och pysslade på med diverse grejer, bland annat fotografering. Det är fortfarande ett av hennes intressen och i gymnasiet läste hon även Samhälls-media-programmet (hette det så?) så hon hade olika uppgifter att utföra och jag deltog i hennes olika idéer. Som vi har skrattat!

Efter det har jag gjort en egen fotobok som jag gav bort i present till en god vän. Boken blev mycket uppskattad. Bilderna i den är tagna under vår gemensamma träningsresa i Portugal och några av bilderna finns med i bloggen också. Jag har även gjort en mindre variant av den fotoboken till mig själv och jag väntar spänt på att få den med posten och se resultatet. Jag gjorde faktiskt om den en hel del.

Nu har jag sett ett erbjudande från Fujifilm där man får göra en fotobok utan kostnad. Det gäller om man har en blogg eller hemsida och skriver några rader om själva fotoboken i bloggen, precis det jag gör just nu. Vad den ska innehålla har jag inte riktigt bestämt, men jag har några idéer. Lägger in en bild från FUJIdirekt som visar ett exempel på en fotobok.

Det är hur enkelt som helst att använda deras fotoboksprogram. Programmet går snabbt att ladda hem och sedan är det bara att välja ut bilder, placera dem där man vill ha dem, välja bakgrund, layout och text. SUPERKUL! Tycker man att det är för jobbigt eller tar för lång tid att själv placera bilderna etc så är det bara att klicka i rutan för automatisk layout (tror jag den heter) så fixar programmet det. Böckerna finns i olika format med både hårda eller mjuka pärmar och ser proffsiga och snygga ut.

Kika in här om du är intresserad! http://www.fujidirekt.se/blogga/

Huvva vad pessimistiskt det ser ut med en rubrik som säger dag 18, i alla fall om man vet att det innebär dag 18 vad gäller min virusinfektion.

Var till läkaren igår och jag skulle så gärna vilja berätta om besöket, men då kommer verkligen mina fördomar att bli synliga för omvärlden och jag kommer att bli kallad för "smygrasist". Det vill jag inte! Så det enda jag säger är att jag vet att mina lungor låter bra, punkt slut. Och jag kanske måste tillägga att jag är sjukskriven hela denna vecka, fastän min önskan var att bli hjälp att tillfriskna, inte att få papper som säger att det är OK att ligga hemma och inte arbeta.

Jag vill vara på jobbet!

Jag vill ha sprudlande energi!

Jag vill få utlopp för min träningsmotivation!

Jag vill också kunna kliva upp och göra enkla hushållssysslor som att plocka ur diskmaskinen utan att få ett svettskov som heter duga!

Jag byter väl ämne och berättar något annat. För någon vecka sedan upptäckte jag att min namnbricka jag brukar använda när jag jobbar på skolan saknades. En dag när jag tog supercykeln till jobbet upptäckte jag också att det lät konstigt när jag växlade mellan vissa växlar. Det rasslade och klonkade, men jag tyckte inte att jag kunde se något särskilt när jag kikade ner på kedjan och kugghjulen. Jaja, det var väl bara så att cykeln fått sig en smäll när jag burit den upp- eller nedför trapporna i huset.

En kväll när Älskade R satt i en av fåtöljerna vid stora fönstret i vardagsrummet och tittade på min supercykel, som stod fastskruvad i träningsställningen på prov, ropade han på mig och undrade vad det var för konstigt blankt på kugghjulen. Jag gick fram och tittade och blev förvånad, jätteglad, men samtidgt förfärad. Fast med magnet i kugghjulen satt min namnbricka. Den såg tilltufsad ut och hade blivit slipad på kanterna och var riktigt vass. Cykeln såg okej ut och har slutat låta konstigt när jag växlar, fast jag undrar hur mycket namnbrickan har slitit på kugghjulen egentligen. 

Två frågor löste sig på en gång i alla fall.