Kom hem för drygt 20 minuter sedan. Det har varit en låång arbetsdag för mig. Morgonen och förmiddagen spenderade jag på skolan. Där gjorde jag någon bedömning och träningsplan innan det blev lunch och dags att traska iväg till mottagningen. Där var jag stand-in handledare till studenterna eftersom min kollega H åkt på semester till Canada. Jag hann även med lite annat fix som administrativa grejer och telefonsamtal. Halv fyra var klockan när jag gick hem så jag gick hem en halvtimme tidigare än vanligt.  Jag hade behov av att pausa och äta middag innan föräldramötena skulle dra igång 17:30.

Nervös som alltid när jag ska framföra något muntligt likt redovisning hade jag en orolig mage när jag med ovilliga steg hasade mig fram till skolan för andra gången idag. Jag skulle informera om språk och språkstörning på tre olika föräldramöten. Det är väldigt svårt att komprimera det innehållet till 10-12 minuter och samtidigt göra det enkelt och tydligt. Jag tror dock att det gick, men min information drog nog ut på tiden till närmare 15 minuter.

Första föräldramötet var jag skitnervös på och skärpte mig järnet. Det blev nog lite stakigt på något ställe, men som Älskade R uttryckte det: -Du är väl ingen maskin heller! -Nej, det är jag inte. Jag är mänsklig och gör fel och misstag.

Andra föräldramötet hade jag blivit varm i kläderna och det flöt på bra hela tiden. Jag kunde till och med vara lite rolig på ett passande ställe.

Tredje föräldramötet var jag rejält trött, rösten var också trött och spänningen hade försvunnit. Jag ville mest hem och mitt "framförande" liknade mer det vid första föräldramötet.

Kvällen har gett mig insikt i att föräldramöten inte är den mest tacksamma tillställningen att prata på. Alla föräldrar är tvungna att vara där trots att de själva arbetat en hel dag och helst vill åka hem. Det syntes tydligt på alla som satt där oavsett vem av oss på skolan som hade ordet. Jag fick i alla fall några uppmuntrande ord av föräldrar vars barn jag arbetar med samt av mina kollegor.

Nu är det i alla fall gjort och nu tänker jag fika framför teven.