Söndageftermiddag är det och jag är fruktansvärt mör i kroppen. Om en och en halv timme kommer mina två vänner hit för att prata om och planera våra träningsresor till Portugal. Det ser jag fram meot, men jag undrar om jag hinner slumra lite innan det. Jag är dock väldans kaffesugen, men tänker vänta tills jag får besök eftersom vi ska fika lite då. Jag hoppas att kroppen bara reagerar på träningen och inte meddelar mig i smyg att en förkylning är på väg.

Dagens träning blev cykling, ett längre pass i lugnare tempo.

TID: 1timme och 40 minuter

SNITTPULS: 133

MAXPULS: 147

Denna helg har jag inte gjort något särskilt, vilket känns mycket bra eftersom vi åkt upp till Norrland två gånger på kort tid och nästa helg ska vi till Stockholm och helgen därefter, sista helgen i mars, blir det Sollentuna. Jag behöver tid att bara vara och finnas och göra det jag vill eller ingenting alls.

Det var dock tänkt att vi skulle på after work med några kompisar i fredags, men det slutade med att det blev för sent, så jag och älskade R var hemma på tu man hand. Rättare sagt så satt jag på egen hand i soffan medan R spelade något fånigt (enligt mig) dataspel hela kvällen. Det förstörde min lilla överraskning, men skam den som ger sig. Igår lördag efter min powerwalk på morgonen (60 minuter) gick jag med tårar i ögonen in till en nyvaken R och talade om vad fel det blev för mig igårkväll och han fattade ju ingenting eftersom han inte hade märkt att jag hade något på gång, men slutet gott allting gott!

Nu ska jag nog slumra lite....zzzzzzzzzzzzzzzzZZZZZZZZZZZZZZ