Precis som ifjol den här tiden på året har det blivit dags för att låta båten få tak över huvudet. Älskade R byggde ju ett båthus ifjol (med yttepyttelite hjälp av mig). När det på vårkanten i år var en period med hård blåst gick en del grejer sönder.

Båthuset har nu blivit förstärkt och nedstoppat i backen med hjälp av markfästen. Igårkväll efter middagen åkte vi ner för att lägga sista handen på båthuset, övertäckning med presenning.

Jag minns hur läskigt jag tyckte det var ifjol när jag försiktigt tassade omkring uppe på en halkig båt. Jag kände likadant igårkväll. Vi gjorde ett försök där jag skulle hjälpa Älskade R uppe på båten, men det gick sisådär. 

En ranglig stege som inte nådde ända upp till båtkanten, halkigt däck, mörker, spindlar som anföll från flera håll och en tung presenning orsakade en del gnäll från mig, så vi enades om att jag skulle hjälpa till nerifrån marken.

Sååå mycket bättre det blev då. Min absolut bästa insats måste ha varit när jag skar sönder den gamla brandslangen för att använda bitarna i förebyggande syfte på vassa kanter för att skydda presenningen eller när jag killade Älskade R i örat med en liten kvist.