1. Efter kongressen på fredagkvällen åkte jag och M den röda tunnelbanelinjen mot hennes lägenhet. Vi pratade om   allt och inget och enligt mig hade vi jättetrevligt. Bland samtalsämnena som kom upp fanns det här med att vara tjej/kvinna och vara ute själv kvälls- och/eller nattetid. M bor i ett mindre område strax utanför Stockholm som hon anser är litet och tryggt. Jag tog då upp att det kanske kan vara bra att ibland befinna sig där det finns mer folk när det är mörkt, så att ingen kan dyka upp från ingenstans och göra en illa. Skulle det hända så finns det troligtvis någon som ser vad som händer. Det kanske inte händer i ett mindre samhälle.

Ja, man kan se på saker på olika sätt och det ger upphov till fantastiska diskussioner. I alla fall så klev vi av tunnelbanan och ganska snart fick vi syn på en helikopter som kretsade omkring i på himlen. Vi resonerade som så att något måste ha hänt. Strax efter gick vi förbi en polisbil som stod vid vägkanten med blålysena på. Jo, något måste ha hänt.

Väl inne så kollade vi på text-tv och fick veta att ett rån hade skett och man hade jagat rånare och byte i precis det område vi befann oss i. De hade fått tag på misstänkt och fått tips på var bytet kunde finnas. Det kan hända grejer var som helst helt enkelt. Det är min slutsats! 

2. Ju längre kongressens första dag (fredag) gick desto mer stickande känsla fick jag unde rmin högra fots tramp-dyna. Eftersom jag ändå inte gick omkring så mycket iddes jag inte ta av mig stöveln för att skaka ut den lilla sten, som jag trodde fanns där. När den sista föreläsningen var slut och jag traskade bort mot Åhléns för att först krama på Älskade R:S mamma och sedan möta upp min vän M, så började det göra riktigt ont under foten. till slut klarade jag inte av det längre utan gick in på en Vero Moda-butik för att sätta mig ner och ta bort stenen.

Det visade sig dock vara en glasskärva som satt i min  trampdyna. Den kom dit efter att jag för drygt en vecka sedan tappade ett glas på köksgolvet i all kaffekokande hast (jag har både dammsugit och skurat golvet efter det). Jag försökte pilla ut skärvan, men det var omöjligt i det ljuset, i den sittställningen och utan verktyg. Jag traskade i alla fall vidare genom att försöka lägga min tyngd på fotens utsida.

Jag mötte upp M och vi åt thaibuffé på restaurang Pong. Sedan åkte vi hem till henne för att fortsätta den trevliga och roliga kvällen med kaffe, te, choklad och frukt. Allra först genomförde vi en operation i min fot. Vi använde en kokad pincett, handsprit, ansiktsvatten innehållande alkohol, en flaska Gin och bomullsrondeller. Trots att vi var välutrustade så tog operationen ungefär 30 minuter. Det gjorde riktigt ont när M grävde med pincetten i foten. Glasskärvan hade åkt in med spetsen först såklart och sedan tryckts inåt och snett uppåt så det knappt fanns något att nypa tag i med pincetten.

Vi hann som tur var klart i tid innan "Idol" på tv 4 började. Plåster på fotsulan och viloläge gjorde susen. Idag är foten som vanligt.