Det blir som man gör det till börjar jag med att skriva. Svensk förening för logopedi och foniatri firar 50-års jubileum i år och håller en kongress under två dagar. Ena dagen är en lördag, men trots det så svarade jag min chef att jag var intresserad av att åka, när hon skickade ut en förfrågan via mail. I inbjudan kunde jag finna ett trevligt smörgåsbord som täckte flera olika intressanta och spännande ämnen. Jag fick som tur var tillåtelse att åka på kongressen och därmed blir en normal arbetsvecka lite längre.

Jag kommer att fortsätta skriva lite här om hur jag tyckte föreläsarna  var etc. Det kommer kanske att se lite konstigt ut eftersom inlägget är daterat till dagen innan jag åkte på kongressen, men skriver detta idag söndag efter kongressens slut. Här är några av kongressens föreläsare:

Maria Södersten: Röstbehandling - från accentmetoden till röstergonomi. (Ett ämne som är högintressant för mig eftersom jag arbetar med röstpatienter) Under denna föreläsning lärde jag mig inget nytt. Jag har ju gått en kurs i röstergonomi för just Maria Södersten, så just den föreläsningen hade jag koll på.

Sven Strömqvist: Språkets öga - om vägarna mellan tankar och ord. Citat från hans son "Jag hör faktiskt inte vad jag skriver"

Barbro Bruce: Den fortsatta språkutvecklingen i tal och skrift. Mycket viktigt och intressant för mig som arbetar heltid ute i skolan.

Lovisa Femrell: Lidcombeprogrammet - En behandlingsmetod för förskolebarn som stammar. Lättsam och tydlig talare som beskrev hur Lidcombe går till. Bygger på ett behavioristiskt synsätt.

Jag passade även på att förena nytta med nöje denna helg. Min fantastiska vän M, som jag lärt känna via Hemgården i Umeå, har flyttat ner till storstan för att arbeta som PTP-psykolog. Vi bokade in en dejt efter fredagens arbetspass. Fastän vi inte har setts på ett år, eller är det 1 1/2 år till och med, så kändes det precis som vanligt att ses. Vi hade massor att prata om och en liten fredagkväll var inte tillräcklig för oss.

Vi har nu bestämt att boka in en ny träff så att det dröjer för länge innan vi ses igen. Det finns ju verkligen inget skäl till att inte ses nu när vi bara bor en timme ifrån varandra. Borde inte alls vara svårt att få till. Vi båda är tyvärr lite sega med att få fingrarna ur...om man säger så.