Ja här kommer då mitt första bidrag till denna nu gemensamma blogg.

Jag får nog börja från början om detta ska bli något. Något har legat i luften de senaste dagarna: Nerver, oro, spänning GLÄDJE och en massa förväntningar. 

Söndagen gick mot sitt slut och jag lägger mitt huvud på kudden trött men ändå inte. Jag vaknar med ett ryck!!! THE CLAW har grävt sig in i min vad (gumman har tydligen börjat sin sovaprocedur;). Vänder mig om och somnar igen. Vaknar kl 03.00, 03.15, 05.00, 06.30 Har sovit oroligt som attans. Kan det bero på att vi ska på ULTRALJUD kanske??

Plånkan, kameran, mobilen och alla papper är me ja till och med gumman kommer jag ihåg! Blir en skön promme till ingång 33 i morgonsolen.

Lite kladd på magen ja eller mycke kladd på magen å vips! Där är vårt älskade monster!  

Här ser vi ryggraden som går ända upp till topp.

Måste bara säga att det e ju heeeeelt galet detta!

Blir helt varm i kroppen då jag ser gumman ligga å le sitt största leende samtidigt som jag ser mostret plaska omkring på skärmen. Plötsligt känner ja hur det börjar bränna i armen och axeln... Inser rätt snabbt att jag har suttit med kameran och filmat hele kalaset i typ 25 min.

Stillbilderna är grymma men ni ska veta att filmen är 100 gånger bättre!!

Här säger monstret hejdå för denna gång. Blir spännade och se när jag får tummen ur nästa gång hehe;)

/ Roger

Imorse ungefär mellan klockan 08:03 och 08:56 fick Älskade R och jag se vårt lilla magmonster på en monitor. Det var dags för det efterlängtade ultraljudet. Jag hade följt direktiven på morgonen, att en timme innan UL dricka två glas vatten och därefter inte kissa något. Detta skulle göras för att kunna se monstret bättre.

Jag var kissnödig redan när vi gick hemifrån, men höll både blåsa och god min när de ropade upp mitt namn. Tjejen P var trevlig och glad och tryckte snabbt fram den kalla gelén på min mage. Sedan började hon trycka och föra mackapären runt på magen för att leta fram ett eventuellt monster.

Hon hittade det snabbt och konstaterade att antalet var ett. Vi kunde också se att det fanns något inuti mig, men det rörde sig inte. P höll inte på särskilt länge till innan hon frågade mig om jag var kissnödig. Ja, sa jag, för det var jag ju. Jättekissnödig till och med. Hon bad mig gå och kissa så vi skulle kunna se bättre. Blåsan tryckte upp för mycket mot monstret så det fick nästan ingen plats. Inte konstigt att vi inte kunde se det röra sig.

Efter att blåsan blivit tömd var det full fart på monstret. Jag kunde konstatera att än så länge är det mest likt mig. Monstret ville inte visa ansiktet särskilt mycket utan höll på och pillade med händerna i ansiktet mest hela tiden. Vi kunde också se potential till framtida modellarbete med de urtjusiga handposerna runt huvudet.

Vi har ingen aning om hururvida monstret blir en pojke, flicka eller förblir ett monster. Älskade R sa efteråt att han tyckte det såg ut som en flicka, men när jag blev till mig och frågade hur, var och när han såg det så kom det fram att han lika gärna kunde ha sett huvudet. Det är inte lätt det här med nyfikenhet.

Det vi helt säkert vet efter besöket är att allt ser helt normalt ut i dagsläget. Vi fick se allt från hjärnhalvorna, hjärtats 4 hålrum, nack-kotan, navelsträng och gapande mun till spretande fingrar, vätske-fylld magsäck och urinblåsa samt hel och fin ryggrad. Det är en rörlig parvel vi har boende i mig och det är ju för himla konstigt att jag inte kan känna hur den håller på. Vi såg också hur parveln gav oss V-tecknet och det måste ju betyda att den tycker vi har byggt ihop den bra.

Detta är det häftigaste jag varit med om hittills i livet och jag förstår inte hur jag ska kunna fokusera på jobb och vardag efter den här upplevelsen. Jag har ännu inte riktigt förstått det, men...

VI SKA HA BARN!

Vårt lilla monster lever, sparkar och verkar må himla gott så länge jag inte är kissnödig. Då minskas utrymmet markant och stackar´n ser lite ihopmosad ut.

Den nya titeln står för att Älskade R också kommer att kunna och vilja skriva inlägg i bloggen. Vi gör den gemensam, men jag tror att majoriteten av inlägg kommer att skrivas av mig i alla fall. Det kommer att ske någon fler förändring av bloggens utseende så håll ögonen öppna.

Älskade R vill ta med sig MIN nya fina vinröda lilla laptop på semestern. Jag undrar varför, men han vill kunna meddela vad vi gör och lägga in bilder. Jag däremot, tar semester även från datorn och bloggandet. Jag ska sola, bada, äta färsk frukt, fisk och skaldjur och dricka färgglada paraplydrinkar. Jag ska även passa på att ta härliga morgonpromenader före frukost innan värmen blir överväldigande. Jag hoppas att någon morgon få sällskap av Älskade R.

Tror ni jag får det?

Natten till fredag föddes 5 små valpar hos uppfödare Sari på Liebe Doggen. Ja, hon som jag kallar för "min" uppfödare ni vet. Det blev en tik och fyra hanar, precis som om det var tänkt att vi skulle ha en av hanarna eftersom tiken ska stanna hos uppfödaren.

Bilder lånade från uppfödarens hemsida: www.liebedoggen.se

Jag har sett bilder på de tre förstfödda valparna och de är gudomligt söta. Lite svårt att förstå hur stora de kommer att bli och hur snabbt det går. Jag är verkligen helt såld på dessa hundar och att veta att jag bara behöver säga ordet "ja" för att bli valpägare är frestande.

I verkligheten har jag redan sagt "nej" till uppfödaren och avstått vår köplats till nästkommande valpköpare, först i kön var vi dessutom. Vi står kvar till en framtida kull, men det tråkiga är att vi då inte får samma mamma till valpen. Uppfödaren använder sina tikar till max två kullar för att de ska få orka leva och leva länge. Jag antar att framtida kullar ändå blir bra valpar eftersom hon är noga med vilka hanar som ska användas och passa ihop med temperament, utseende och allt annat.

Häromkvällen tittade Älskade R och jag på de tre videoklipp vi har på Missy från hennes första tid hos oss. Vad fin hon var och så varm i hjärtat jag blev av att se henne och mig leka och gosa på golvet. Känslorna vällde upp så det tog inte lång stund förrän jag snörvlade med tårarna rinnande nedför kinderna.

Nu ska vi iväg till båtmässan. Jag undrar om vi hinner med att besöka Missy också...

Från och med imorgon fredag är det fyra dagar på raken som jag har något att se fram emot och längta till.

Fredag: After work med gott folk.

Lördag: Båtmässan i Älvsjö och träffa Älskade R:s föräldrar.

Söndag: Soft dag med fikakväll hos vänner som just flyttat till parhus.

Måndag: Klockan 08:00...

På jobbet idag blev det en diskussion om lasarettets lunchbuffé på Café Bigarrå. De har flyttat om där inne i matsalen och satt upp en informationsskylt för att underlätta hur man ska gå tillväga. Det är samma kö för dem som tar mat på tallrik och äter på plats som för dem som tar en matlåda och fyller den. Jag har ännu inte handlat lunch där, men fick höra av de mer erfarna att det blivit lite osäkert med hur man ska bete sig när man hämtar sin mat.

På skylten står också att man bara får ta en portion och att kassa-personalen filmar matlådan. Detta kan tolkas som om det är hård bevakning i matsalen, men det egentliga budskapet innebär att de filmar, det vill säga, värmer fast plastlocket på matlådorna.

Under denna diskussion berättade jag lite kort om min tidigare karriär inom storkök- och snabbmatsbranschen. Jag gjorde lite reklam för Frasses hamburgare och det var faktiskt någon som smakat dem och höll med om att de är goda.

Det var när vi kom in på hamburgare som jag fick frågan om den fördom min kollega hört om norrlänningar och hamburgare stämmer. Hon frågade

-Äter alla från Norrland hamburgare med kniv och gaffel?

Jag har aldrig hört detta tidigare, så jag kunde bara svara för mig själv. Naturligtvis äter jag hamburgare med kniv och gaffel. Händerna luktar ju skunk av dressing, ketchup och senap om man inte använder bestick. Det spelar ingen roll heller hur mycket man tvättar händerna eller spritar dem. Lukten sitter kvar och är vidrig.

Jag frågade Älskade R om han hört talas om fördomen och det hade han. Man lär sig något nytt varje dag.

Jag älskar vatten. Det är gott och den bästa törstsläckaren som finns. Jag dricker en hel del vatten om dagarna. Den största delen är vanligt kranvatten, men som ni vet älskar jag mineralvatten. Jag dricker flera olika smaker från Loka, Ramlösa och ICA´s eget vatten.

Nu har Loka kommit med en nyhet. Den är det godaste mineralvatten jag druckit på länge. Det bästa är doften när jag sakta skruvar av korken och det pyser ur flaskan. Då kommer en härlig doft av läsken Portello. Vattnet smakar också lite lätt av Portello. Tänk att jag kan hälla i mig några glas Portello utan socker, sötningsmedel eller annan konstig tillsats. Nu kommer det. Den nya smaken är

krusbär päron