På 35 minuter hade jag och Älskade R klarat av styrkepasset. Rygg, ländrygg och mage fick sig en omgång och vi rev av passet i ett bra tempo.

De få gånger jag kört styrkepass i sommar och nu i höststarten har det varit soft att träna. Jag har lärt mig hur det ska kännas i musklerna när jag gör rätt och så har jag bara fortsatt i samma spår.

Ikväll när jag körde sittande rodd och latsdrag tyckte jag att det kändes så himla lätt fastän jag hade de vanliga vikterna på. Bright och snabbtänkt som jag är kunde jag lägga ihop 1 + 1 och inse att jag satt och körde på för lätta vikter. Jag har inte räknat med att bli starkare, men nu är det alltså dags att öka vikterna och det känns SUPER! Kan man bli motiverad på bättre sätt?

Hoppas bara jag kan få en motivationsboost vad gäller konditionsträningen också. Det går lite trögt på den fronten. Jag kanske ska överväga att jogga på Blodomloppet imorgonkväll, hmmm.

Det har blivit mycket Balthazar för mig den senaste tiden. Jag funderar å funderar, funderar å funderar också funderar jag lite till. Sen så tycker jag synd om mig själv, grubblar och ältar. Känner mig lite vilsen...

Rubriken talar om något som jag verkligen älskar. För mig finns det nästan ingen härligare känsla i kroppen än när jag värmt upp och börjat svettas och jag riktigt känner hur varje rörelse pumpar runt glädje och avslappning i kroppen. Detta fick jag känna på idag när jag och Älskade R åkte till n´Joy för att köra varsitt konditionspass.

Trots att kroppen inte tränat ordentligt på 2,5 månad så svarade den på dagens flåspass, eller så mycket flås blev det inte. Jag kände mest svetten lacka medan kroppen kändes både stark och uthållig. Mitt pass bestod av 45 minuters träning på crosstrainer och Älskade R körde rodd under tiden.

Tid: 45 minuter

Snittpuls: 156

Maxpuls: 171

Känsla: OSLAGBAR

På torsdag är det dags för årets Blodomlopp här i Västerås. Jag är anmäld, men kommer inte att jogga/springa utan gå i rask takt. Innan jag springer bland en massa människor vill jag gärna ha gjort ett ganska stort antal löppass på egen hand för att känna vilket tempo som passar mig bäst, det vill säga hitta tempo och teknik som ger en känsla av att kunna springa i en evighet.

Löpningen minskar mer och mer för varje år som går och kroppen ställer inte längre in sig själv på löpning de få tillfällen jag faktiskt joggar/springer. Tanken på att springa maraton, som jag hade tidigare, känns avlägsen. Jag är fullt medveten om att det handlar om att konditionen försämrats rejält eftersom jag vet att den är en färskvara.

På något konstigt sätt stör det mig inte, för numer känns det viktigare ATT jag tränar och att jag gör något som är ROLIGT och VARIERANDE några gånger/vecka istället för att anstränga mig att få till minst 5 löppas/vecka och minst 1 mil varje gång, minst 2 morgonpromenader på minst 60 minuter vardera samt 2 styrkepass för helkropp. När höften var som sämst funkade inte löpningen och då byttes de passen ut mot spinning och/eller egna cykelpass ifall spinningpassen var för korta enligt mig.

Nu har jag märkt att jag gillar blandningen av styrkepass, ren konditionsträning som cykling/jogging), bollsport, dans och promenader. Och dans kommer hösten förmodligen att bjuda på från och med nästa vecka. Håll utkik på bloggen om ni är nyfikna på vad som kommer att hända.

Det verkar ju onekligen vara så att man blir klokare med åldern och det tycker jag stämmer in på mig även om det går långsamt. Ibland går det till och med så långsamt att jag tar två steg fram och ett tillbaka. Men jag ger ändå mig själv en fet puss för att jag börjar bli så klok och bra.

Kom hem från arbetsveckan helt speedad och supertrött. När jag är trött kan det nämligen se ut som om jag är rastlös och pigg. Det beror på att jag inte vågar ta det lugnt, varva ner, känna efter, sätta mig ner eller liknande eftersom jag då kanske inte orkar ta mig för något på hela kvällen. Jag är livrädd för att tid ska gå till spillo.

I alla fall så tog Älskade R mig över axeln och kastade in mig på sängen i sovrummet så det slutade med att jag faktiskt bara låg där och surrade och var i kanske 30 minuter. Han är bra min karl, men det är bra läskigt att han märker hur jag mår innan jag själv reflekterat över det.

När jag vilat klart styrde jag upp kvällens städprojekt. Jag ville att vi skulle putsa fönstren och städa i skräprummet så att allt bråte i hallen som tidigare stod i skräprummet kunde flyttas tillbaka. Inför fejandet behövdes en styrketår så jag ställde mig vid spisen och efter en kort stund kunde man känna doften av härlig varm choklad. För er som känner mig och Älskade R behöver jag inte tillägga resten...

Sagt och gjort så började jag putsa insidan av fönstren i köket medan Älskade R spelade lite dataspel och smuttade på den varma drycken. Vi har bara en fönsterskrapa, så när den ena putsade fönstren fick den andra göra vad den ville, smart va´?!

Vi byttes av och Älskade R påbörjade utsidorna. Efter en stund tycker han att fönsterputssprayen inte är någe bra. Skrapan fastnar och gör ränder. Jag ser då att jag tagit fram fel flaska. Istället för fönsterputs grabbade jag tydligen tag i allrengöringssprayen, ooops!

Älskade R fortsatte med alla fönster, både in- och utsida medan jag plockade bort all ren tvätt, dammsög och lagade middag. Vi var riktigt effektiva vill jag säga. Till sist torkade jag golvet i skräprummet och när det var klart kunde allt bråte bäras tillbaka dit in och hallen blev återigen stor och luftig precis som jag vill ha det. Stora hallspegeln går att användas igen, hurra!

Slut på städsagan!

Ytterligare födelsedag firas. Idag är det min far som fyller år. Jag förstår inte varför det är så många i familjen som har klumpat ihop sig i augusti. Tacka vet jag mig själv, Älskade R och storasyster som valt januari, april och juni. På oss är det lite spridning.

Naturligtvis vill jag gratulera min pappa precis som de andra. Även här blir det ett telfonsamtal med långtbortistankramar och eventuell möjlighet till present i helgen när lillasyster besöker hemstaden.

STORA GRATTISKRAMAR PAPPA

Idag har vi en födelsedag att fira igen. Min och mina systrars mor fyller år. Det har vi firat med telefonsamtal och långtbortistankramar. Paket hör ju till födelsedagar och vi får väl se om det dyker upp något i Ingersta här framöver.

GRATTISKRAM  LILLA  MOR

Igår var jag ofantligt trött när jag kom hem efter jobbet. Det blev snabb middag och sedan bara slappande i soffan. Jag orkade inte ta mig för någonting och efter en stund bytte jag plats till att kura ihop mig på fotpallen (eller schäslongen som den ska kallas) och låg med överkroppen i knäet på Älskade R som satt i soffan. Mmmm mysigt!

Men det mysiga tog slut lite senare när Älskade R förflyttade sig för att pyssla lite vid den berömda datorn. Då kurade jag ihop mig helt på fotpallen och låg som en kanelbulle. Det blev ganska kallt att ligga där ensam, så jag ropade att jag frös. Vips kom ett härligt täcke flygande till mig. Jag skulle ju bara ligga och vila lite, men jag somnade och sov mellan 20:00 och 21:00 och hela tiden låg jag knövlad på fotpallen.

Och bara så ni vet det: "Fotpall" blir väldigt lätt uttalat "fotballe" istället om man har för bråttom eller är trött.

Gårdagen var en fin dag. Jag vaknade i hyffsad tid strax före 08:00 och tittade ut mot ett soligt väder. Jag gjorde mitt härliga morgonkaffe och tog igen lite datatid efter att ha tillbringat två dagar på konferens i Linköping.

Älskade R vaknade också i hyffsad tid för att vara han, så vi kunde ta en promenad tillsammans innan frukost. Vi styrde kosan mot Maxi och Mekonomen för att inhandla diverse medel inför arbetet som vi skjutit på alldeles för länge, det vill säga vår egenhändiga bilrekond.

www.mekonomen.se

Innan rekonden startade åt vi en väldigt sen frukost och åkte mot Tati för att kolla in deras stora rea. I deras outletbutik på nedre plan kunde man fynda, alla plagg kostade 40:-. Det enda jag hittade som var intressant var ett par byxor som jag redan har, så det kändes inte motiverat att köpa dem trots det billiga priset. Vi gick vidare upp för trappan till ordinarie butik för att söka t-shirtar till Älskade R. Shoppingen slutade på 1300:- för honom och i kassen låg 2 t-shirtar, en kortärmad skjorta och 2 långärmade tröjor (har jag glömt något?).

Magarna började naturligtvis att kurra på hemvägen, så det var lika bra att svänga in på Kajens Fik för en lunchsallad. Efter lunchen tog vi ett beslut att nu får det baske mig dröja innan vi äter ute igen. Hela semestern har vi ätit på restauranger och andra slags hak, så nu är det dags att åter börja planera måltider i hemmet.

Vi bytte om och packade bilen med all utrustning och rattade iväg till en bra plats för att tvätta bilen. Ojojoj vad vi spolade, skrubbade och tvättade med svampar och torkade med trasor. Det tog lång tid, men nu är hela utsidan plus motorrummet rent och redo för resten. Vi hann alltså inte allt som vi hade planerat, så idag söndag kommer vi att slutföra arbetet. Vi hoppas på uppehållsväder, dock utan sol, så vi kan fixa lackskador samt rubba och vaxa. Det känns himla bra att äntligen göra detta eftersom vi skjutit på det hela sommaren.