...eller sailor for a day!

På eftermiddagen fick vi faktiskt rejält med vind i seglen och lilla båten lutade som bara den. Hjärtat pumpade runt snabbt och adrenalinet steg i kroppen. Wow vilken känsla att ta sig fram så tyst men snabbt utan annan hjälp än vind och segel (och Älskade R:s direktiv). IBland hade jag lite för mycket fokus på vindexen uppe i masten, så jag tappade kursen, men det gjorde inget eftersom vi inte hade någon särskild rutt inbokad.

Jag seglade och glömde allt annat tills det började braka nere i båten. Alla verktyg och allt material till renoveringen slängdes från sida till sida, men det får vi städa upp en annan dag.

Nu börjar jag förstå tjusningen med segling.

Men vännen...det är dock en bit kvar tills jag blir helt frälst.

Imorgon åker vi till Norberg för den officiella CERT-utställningen. Det är naturligtvis en massa Grand Danois vi ska åka och kika på och samtidigt få morsa på uppfödaren till Liebe Doggen, arbetsmyran S. Det är dock inte alltför längesedan vi sågs. Jag bilade ju dit en söndag i juni tror jag att det var.

Som alltid när jag får träffa de underbara fyrfotingarna kommer min önskan efter en egen GD att växa, men jag vet att en dag blir det min tur.

I och med vår nya och superbraiga bakmaskin kanske vi måste öppna en mack-bar här i hyreshuset. Tidigt på morgonen kan vi då gå runt och knacka dörr och frestas med doften av nybakt bröd. Vem skulle kunna motstå det?

Här kommer gårdagens mackor i bild. Mjukost, sallad, gurka, ost, brioeost och salami blev mättande och goda lunchmackor. Till efterrätt fick vi härligt mogen honungsmelon.

Igår fredag var jag med om något obehagligt. Jag upplevde smärta på ett mindre officiellt ställe av kroppen och den orsakades av en objuden gäst!

Dagen spenderades tillsammans med goda vänner. R+K samt M+S följde med oss ut i båten för att sola, bada, mysa, fika, surra och leva livet. 6 personer är nog max vad man kan ta i båten om man ska få sitta/ligga bekvämt och samtidigt ha utrymme att göra det som behövs för att segla.

Vi seglade enbart med förseglet och tog oss en liten bit ut i Mälaren för att stanna till vid en brygga och fika. Någon var redan då så varm att ett bad behövdes innan han kunde sätta tänderna i lunchmackan.

En annan var tvungen att snabbt kuta upp på land in i skogen för att släppa ut lite vatten och kaffe. Den någon var naturligtvis jag (Annika). Jag tyckte att jag hittade en bra plats alldeles bredvid en bred stig så att det inte var alltför många långa och uppåtväxande grejer där jag skulle huka mig ner.

Tyvärr räknade jag inte med de flygfän som tydligen fanns överallt. Totalt fem myggbett fick jag under min kisspaus på några sekunder, varav ett bett på ett mycket intimt och känsligt ställe. Jag säger bara AJAJAJ!!!