Måndagen gick i Umeå stads tecken. Det var dags att styra kosan uppåt för att besöka familj och vänner. Vi hann med en trevlig lunch, fikastund, snabb visit på butik och middagsmacka innan vi återvände till Ö-vik. Nu ska jag berätta lite mer om resan.

Vi bilade iväg mot Umeå på förmiddagen och startade upp stadsbesöket på Sporthuset klockan 11:20. Älskade R hann med att inhandla lite kläder där innan vi drog vidare till stan för att möta upp lillasyster klockan 12:05 för en lunchbuffé på Great Eastern. När vi kom fram såg vi till vår stora glädje att även storasyster med yngsta dotter skulle göra oss sällskap. Det blev en himla trevlig lunch med god mat och en massa surr, mest från lilla L.

Efter lunchen var lillasyster tvungen att cykla tillbaka till arbetet och göra sin plikt. vi andra gick en liten runda inne på stan och sedan skjutsade vi hem storasyster och L. vi hade då turen att även få hälsa och krama på lilla E och pappa R innan vi hade nästa möte inbokat klockan 14:00.

Vi blev glatt mottagna av M+L när vi stegade in i deras lägenhet. Det var jättelänge sedan vi träffades så det var riktigt skoj att surra. Det blev en hel del prat om bebisar, men det är ju inte konstigt eftersom deras lilla Alva 16 dagar gammal låg i vagnen och sov så sött. Vi träffade även på en annan bekant där, herr S och vi fikade jordgubbar, glass, te och lite kakor.

Till slut vaknade lilla Alva och vi fick äntligen gosa lite med henne. Det var ju egentligen därför vi besökte dem (nää, inte bara). Hon doftade ljuvligt och trivdes i Älskade R:s famn. Jag var så rädd att göra henne illa, så mina axlar var uppe vid öronen och jag såg inte alltför bekväm ut hahaha!

När vi lämnade lilla familjen ringde jag upp min vän J för att se om hon var anträffbar. Jag ville krama lite på henne och lämnaen liten gravidpresent. tyvärr svarade hon inte, så vi chansade och åkte förbi butiken (BudoFitness), men där var hon inte. Expediten visade dock att deras lägenhet låg snett över gatan. Sagt och gjort så traskade vi dit.

J öppnade efter några ringsignaler och det tog en liten stund innan han kände igen oss, men sedan fick vi oss allt varsin kram. Min vän J hade precis lämnat hemmet för att fika med en annan vän, så vi lämnade över lilla presenten och åkte vidare för att käka något.

Vi hade tänkt åka tillbaka och träffa gumsan J efter maten, men jag tappade all energi efter att vi ätit, så tyvärr började vi bila tillbaka till Ö-vik och vi hade kommit en bra bit på väg när J ringde och meddelade att hon cyklade hem i full rulle för att träffa oss. Så fel det kan bli! Men vi surrade lite i telefon för ovanlighetens skull och det är jag mycket glad för.

VILKEN HÄNDELSERIK DAG

Lördagmorgon klockan 05:50 vaknade vi av mobilens larm. Dags att stiga upp för att ta Ulvöbåten tillbaka till Köpmanholmen för att hinna med ett bröllop i Ö-vik klockan 14:00. Det var gamla klasskompisar till Älskade R som gifte sig efter nio år tillsammans.

Brudparet var ett vänskapspar till Älskade R och de var tjusigt klädda och stylade i rockabilly-stil. Tur med vädret hade de och solen låg på när de steg ut på kyrktrappen och riset kastades över deras huvuden.

Efter själva vigseln åkte alla vidare ut till deras sommarställe på Nötbolandet. Vilket sommarställe med fantastisk utsikt och egen liten strand. Vi bjöds på god mat och dryck samt snacks hela kvällen. Mellan tuggorna bjöds det på lite spex, tal och annat skoj med och för brudparet.

Bröllopsmiddagen bestod av:

Tårta med renkött.

Inkokt lax med kokt färskpotatis, romröra, senapssås, tunnbröd, mjukt bröd och Västerbottensost.

Bröllopstårta i vitt med svarta rosor på, som matchade brudens kläder samt hembakta chokladbiskvier med kaffe, te och avec.

Fri bar med vin, öl, cider, sprit, läsk och mineralvatten.

Jag höll ut till strax före midnatt och lyckades alltså mota bort tröttheten flera timmar. Jag agerade chaufför och körde hem oss och vår vän D samt två bekanta.

Det var skönt att sova kan jag lova. Vaknade först klockan 10:15 på söndagen. Det ni!!!

Bilder från ett och ett halvt dygn ute på Ulvön. Resan började med att jag flög från Arlanda till Ö-vik i torsdags. Klockan 10:15 hämtades jag av Älskade R med vita springaren. Så underbart att se honom igen efter 16 ensamma dagar i lägenheten.

Vi åkte direkt till stan för att fixa lite grejer och sedan blev det lunch ute på Målet. Kebab med ris bjöds det på och det smakade bra. Vi åkte vidare till Bergfinkvägen för att packa upp och packa om för en kortare tid på Ulvön.

Vi skulle ta Ulvöbåten klockan 13:45, men på något sätt lyckades vi missa båten. Vi såg den lägga ut när vi äntligen hade hittat en parkeringsplats...

Vilken tur vi hade att S-E och U hade möjlighet att hämta oss med ribben. Trots att vi startade vår båtresa senare än Ulvöbåten, så kom vi fram före. den. Det är bra planering det hahaha! Tack igen för att vi fick hämtning.

Tiden bestod av att umgås med släkt och vänner vi inte träffat på ett tag. Vi bjöds på god mat och många skratt samt lite dålig sömn i båten. Det var mycket folk och båtar på Ulvön eftersom Ulvöregattan firade 100 år. Vi lyssnade på allsång, promenerade till Rödharen och träffade även lille W med mamma och pappa.

Vi hade lyxen att ligga vid U+E:s nybyggda brygga (tänk er storlek som en dansbana) där ett partytält var uppställt och skyddade mot eventuella vindar. Jag har njutit järnet under Ulvötrippen. En förmiddag tog jag en promenad på egen hand för att besöka den gamla gruvan som de pratade om. Det var intressant att se, men jag tyckte ändå bäst om att strosa på stranden i solen.

Nu har jag stigit upp för att göra min sista arbetsdag innan den efterlängtade semestern. Under tre veckor ska jag må gott, vakna utan väckarklocka, promenera när jag vill, träffa goa vänner och familj samt njuta av ledig tid tillsammans med Älskade R. Det kommer att vara den längsta perioden som vi varit lediga tillsammans och befunnit oss på samma plats. Jag verkligen längtar efter det. Jag längtar efter att få krama på honom och snusa i nacken på honom och se hans ansikte med de underbara fräknarna.

Trots det jag skrev i gårdagens inlägg så har den här veckan varit bra arbetsmässigt. Jag har känt mig som en bra logoped och jag har träffat intressanta patienter, som fastän de har en mörk framtid så utstrålar de livsglädje och humor samt en massa insikt. De har istället för att ta energi ifrån mig, gett mig en massa kraft till arbetet och till mitt eget liv och jag får perspektiv på saker och ting. Jag begär naturligtvis inte att mina patienter ska tala om hur bra jag är eller berätta hur tacksamma de är, men ibland kan deras små kommentarer göra min dag.

JAG  HAR  ETT FANTASTISKT  RIKT  LIV

Under sommarmånaderna brukar det vanligtvis vara lugnt på remissfronten. Det kommer någon enstaka röstremiss och det brukar faktiskt aldrig komma några prioriterade patienter de veckor jag arbetar utan mina två andra kollegor. Denna och förra veckan har dock prövat mig en del och jag har tagit emot mellan sju och tio remisser samt ringt in två prioriterade patienter. Igår ringde de dessutom för att de behövde en logoped till en FUS idag, men det jobbet dirigerade jag vidare så en annan tjej (mer lämplig) har tid att göra det idag. Så just nu finns det en hel del att göra och det kommer att vänta på oss när vi kommer tillbaka i augusti.

Måste jag jobba idag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Måste jag tvätta i eftermiddag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Måste jag laga mat idag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Måste jag börja packa idag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Vilken upplyftande start på denna dag

Det är tur jag inte är gjord av socker. Tidigare på förmiddagen när jag var ute och promenerade tog jag en sväng förbi båten och såg att hela sittbrunn var full med vatten. Ringde direkt till Älskade R när jag kom hem för att höra om vi har något särskilt öskar eller om jag bara ska ta vad som helst för att ösa ur stackars båten.

Jag fick då veta att det finns en självläns på båten, så jag fick instruktioner att åka ner och öppna dessa två kranar. Sagt och gjort så gjorde jag det.

Först ställde jag mig i duschen för att fräscha till mig för första gången sedan fredagmorgon. Jag skrubbade till och med ansiktet och kände mig ganska fin när jag skulle cykla ner till båten för att sedan åka vidare till stan och strosa där och kanske ta en fika med en halvbakis J.

Men tji fick jag! Jag hann inte mer än cykla 100 meter så började det stänka lite från himlen. Jaja, tänkte jag. Det lilla gör inget, jag kan ändå åka vidare till stan. Det skulle jag inte ha tänkt för så fort jag närmade mig båtplatsen öppnade sig himlen och regnet började vräka ner.

Shit shit shit! Dessutom var det inte det enklaste att öppna kranarna i båten. De satt långt ner inuti en lucka och jag hängde med hela överkroppen där nere för att försöka komma åt kranarna. Den ena kranen kunde jag öppna på en gång och jag såg hur vattnet började sjunka bort, men den andra kranen satt längre in och jag halkade med mina blöta händer och fick inget riktigt tag om den. Regnet fortsatte ösa ner och jag ringde till Älskade R för att höra mig för.

Det skulle räcka att ha endast en kran öppen, men han ville att jag skulle tita in i själva båten också. Det var vatten även där inne, men inte upp över durken, dock tror jag risken är stor för att det blir så om regnet fortsätter på det här viset. Jag stängde igen in till båten och gav mig på den andra kranen igen och vips, så lyckades jag öppna den också. HURRA! Vilken hjälte jag känner mig som, en hjälte som stått på knä i en massa fågelskit under tiden Gud blivit vansinnigt kissnödig...

...så tur är i alla fall att jag inte är gjord av socker, som sagt. Nu sitter jag hemma i myskläder igen och ska försöka se klart filmen jag påbörjade igår och somnade ifrån. Det blir kanske tredje gången gillt. Vi får se.

Förhoppningsvis slutar det att regna om ett tag, eller minskar åtminstone så jag kan ta mig en tur på stan. Jag behöver köpa en ny eyeliner eftersom jag råkade dammsuga upp den jag hade när jag skulle få bort lite gamla naglar och annat skräp ur badrumsskåpet. Är inte så sugen på att börja leta efter den i dammsugarpåsen heller.

Jag behöver även en ny ansiktskräm och jag skulle vilja hitta något, vad som helst, på Gina Tricot så jag får göra mig av med tillgodokvittot innan det nöts sönder helt.

Var iväg på ett träningspass för två timmar sedan. Det blev styrka på jobbets lilla gym, som jag för övrigt tycker funkar kanon. Denna gång fick det bränna i axlar, bröst och mage.

Det var endast två andra personer där, en man och en kvinna. Vi hälsade som man brukar göra eftersom man vet att alla är landstingsanställda och liksom "hör ihop".

När jag hade kört klart axlar och bröst kommer plötsligt en komplimang. Kvinnan säger lite försiktigt till mig:

-Vad fina muskler du har.

-Tack, säger jag.

-De är jättefina, säger hon igen.

-Tack så mycket säger jag.

Jag hade faktiskt tänkt fota mig på gymmet, men när det var mer folk där kändes set lite fånigt så jag sket i det. Det kanske kommer andra tillfällen. Familjen N har dock nyss träffat mig och kramat på mig så de vet hur go´ och fin jag är hihi!

Nu tänker säkert de flesta som känner mig att du är väl bara smal och benig, som jag har varit mest hela uppväxten, men så är det faktiskt inte. Sedan jag slutade med den intensiva löpningen har det blivit fler styrkepass istället. Det har medfört effekten att all energi jag stoppat i mig inte bara försvunnit ut från kroppen igen. Jag har faktiskt omfördelat min kropp till att bli mer proportionerlig (heter det så?) och det gillar jag.

Förut var det så tydligt att överkroppen var minde och tanigare. Den har jag jobbat lite på utan att lägga något egentligt krut på det. Jag har inga speciella träningsdagar eller något särskilt upplägg utan gör det jag känner för blandat med lite cykling, simning, promenader, afrodans och jogging.

JAG  ÄR  ALLSIDIGT  TRÄNAD  IDAG

Ikväll tvättar jag för fullt. Jag undrar varför jag har så mycket sängkläder som ska tvättas?!?! Kanske för att jag haft besök precis som jag skrivit om tidigare. Jag fick också helt oväntat ytterligare besök av dem på deras hemväg då deras egentliga hållplats hade drabbats av vattkoppor (Röda hund enligt vissa).

=)

I alla fall så tiiade solen fram en lite stund mellan mina tvättsessioner och jag tänkte passa på att ge mig ut på en rask promenad. Sagt och gjort så traskade jag iväg glad i hågen. Jag hann inte mer än innanför porten så började det här numer vanliga regnet ösa ner. Snacka om att ha röta!

Jag undrar om jag har lika mycket tur imorgon när jag ska simma Vansbro Tjejsim tillsammans med K. Det känns som om vattnet kommer att vara kallt och om det blåser som det har gjort i flera dagar blir nog känslan av motströms ännu värre.

För att lugna eventuella personer i min närhet så vill jag påminna om att jag är som en fisk i vattnet och under loppet finns det båtar med folk i som plockar upp en om det behövs.

Nu ska jag packa eftersom det blir en tidig morgon. Klockan 06:00 ska vi börja rulla från Västerås och klockan 11:30 går starten. Önska oss gärna lycka till!