Det är tur jag inte är gjord av socker. Tidigare på förmiddagen när jag var ute och promenerade tog jag en sväng förbi båten och såg att hela sittbrunn var full med vatten. Ringde direkt till Älskade R när jag kom hem för att höra om vi har något särskilt öskar eller om jag bara ska ta vad som helst för att ösa ur stackars båten.

Jag fick då veta att det finns en självläns på båten, så jag fick instruktioner att åka ner och öppna dessa två kranar. Sagt och gjort så gjorde jag det.

Först ställde jag mig i duschen för att fräscha till mig för första gången sedan fredagmorgon. Jag skrubbade till och med ansiktet och kände mig ganska fin när jag skulle cykla ner till båten för att sedan åka vidare till stan och strosa där och kanske ta en fika med en halvbakis J.

Men tji fick jag! Jag hann inte mer än cykla 100 meter så började det stänka lite från himlen. Jaja, tänkte jag. Det lilla gör inget, jag kan ändå åka vidare till stan. Det skulle jag inte ha tänkt för så fort jag närmade mig båtplatsen öppnade sig himlen och regnet började vräka ner.

Shit shit shit! Dessutom var det inte det enklaste att öppna kranarna i båten. De satt långt ner inuti en lucka och jag hängde med hela överkroppen där nere för att försöka komma åt kranarna. Den ena kranen kunde jag öppna på en gång och jag såg hur vattnet började sjunka bort, men den andra kranen satt längre in och jag halkade med mina blöta händer och fick inget riktigt tag om den. Regnet fortsatte ösa ner och jag ringde till Älskade R för att höra mig för.

Det skulle räcka att ha endast en kran öppen, men han ville att jag skulle tita in i själva båten också. Det var vatten även där inne, men inte upp över durken, dock tror jag risken är stor för att det blir så om regnet fortsätter på det här viset. Jag stängde igen in till båten och gav mig på den andra kranen igen och vips, så lyckades jag öppna den också. HURRA! Vilken hjälte jag känner mig som, en hjälte som stått på knä i en massa fågelskit under tiden Gud blivit vansinnigt kissnödig...

...så tur är i alla fall att jag inte är gjord av socker, som sagt. Nu sitter jag hemma i myskläder igen och ska försöka se klart filmen jag påbörjade igår och somnade ifrån. Det blir kanske tredje gången gillt. Vi får se.

Förhoppningsvis slutar det att regna om ett tag, eller minskar åtminstone så jag kan ta mig en tur på stan. Jag behöver köpa en ny eyeliner eftersom jag råkade dammsuga upp den jag hade när jag skulle få bort lite gamla naglar och annat skräp ur badrumsskåpet. Är inte så sugen på att börja leta efter den i dammsugarpåsen heller.

Jag behöver även en ny ansiktskräm och jag skulle vilja hitta något, vad som helst, på Gina Tricot så jag får göra mig av med tillgodokvittot innan det nöts sönder helt.