Var iväg på ett träningspass för två timmar sedan. Det blev styrka på jobbets lilla gym, som jag för övrigt tycker funkar kanon. Denna gång fick det bränna i axlar, bröst och mage.

Det var endast två andra personer där, en man och en kvinna. Vi hälsade som man brukar göra eftersom man vet att alla är landstingsanställda och liksom "hör ihop".

När jag hade kört klart axlar och bröst kommer plötsligt en komplimang. Kvinnan säger lite försiktigt till mig:

-Vad fina muskler du har.

-Tack, säger jag.

-De är jättefina, säger hon igen.

-Tack så mycket säger jag.

Jag hade faktiskt tänkt fota mig på gymmet, men när det var mer folk där kändes set lite fånigt så jag sket i det. Det kanske kommer andra tillfällen. Familjen N har dock nyss träffat mig och kramat på mig så de vet hur go´ och fin jag är hihi!

Nu tänker säkert de flesta som känner mig att du är väl bara smal och benig, som jag har varit mest hela uppväxten, men så är det faktiskt inte. Sedan jag slutade med den intensiva löpningen har det blivit fler styrkepass istället. Det har medfört effekten att all energi jag stoppat i mig inte bara försvunnit ut från kroppen igen. Jag har faktiskt omfördelat min kropp till att bli mer proportionerlig (heter det så?) och det gillar jag.

Förut var det så tydligt att överkroppen var minde och tanigare. Den har jag jobbat lite på utan att lägga något egentligt krut på det. Jag har inga speciella träningsdagar eller något särskilt upplägg utan gör det jag känner för blandat med lite cykling, simning, promenader, afrodans och jogging.

JAG  ÄR  ALLSIDIGT  TRÄNAD  IDAG