Nu har jag varit inne och kikat på olika sidor för att läsa om hundraser. Jag saknar verkligen Missy, även om vi diskuterat här hemma att det både är tomt och samtidigt skönt att inte ha någon att passa på, att vara tvungen att åka hem till vissa tider.

Jag hittade en sida som var lite rolig, Rasväljaren hette den och den hittar man på www.canis.se

Man fick svara på några frågor om till exempel motionsbehov, pälsvåd, storlek etc och jag fick en lista på några hundar. Jag valde ut tre av dem. Det blev Grand Danois som jag jämförde med Bullmastiff, Dogue de bordeaux och Rhodesian Ridgeback. Älskade R tyckte Bullmastiffen var jätteful hahaha! Den är ju en jättesöt klump. Informationen är hämtad från Svenska kennelklubben  www.skk.se

BULLMASTIFF

Generell beskrivning:

Hundar av bullmastifftyp har under lång tid funnits i England och har huvudsakligen använts av skogvaktare som skydd och hjälp i arbetet med att hålla efter tjuvskyttar. Först i slutet av 1800-talet började typen stabiliseras utseendemässigt, bl a genom korsningar med mastiff och bulldogg. Rasen godkändes av engelska kennelklubben så sent som 1924. Bullmastiffen är än idag en robust och tålig hund, som tycker om och klarar de flesta typer av väderlek, möjligen med undantag av extrem värme. Den är föga intresserad av vilt och trots sin storlek förvånansvärt rörlig och smidig.

Bullmastiff skall vara en kraftfullt byggd, proportionerlig hund, som ger intryck av utomordenlig styrka, sundhet och rörlighet utan att vara klumpig. Rasen skall utstråla kraft, vara tålig, aktiv och pålitlig. Till temperamentet är den gladlynt, alert och trofast.

Pälsen skall vara kort, hård, och ligga tätt mot kroppen för att ge gott skydd i dåligt väder. Lång, silkeslen eller ullig päls är absolut inte önskvärt.

Mankhöjd: Hanhund: 64-69 cm

                  Tik:          61-66 cm

Vikt: Hanhund: 50-59 kg

         Tik:          41-50 kg

DOGUE DE BORDEAUX

Generell beskrivning

Dogue de bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser. I mitten av 1800-talet användes hundarna för jakt, till hundslagsmål, som vakt av hem och boskap eller som hjälpreda till slaktaren. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet.

Som gammal kamphundsras är Dogue de bordeaux försedd med vaktinstinkt, vilket gör den vaksam med stort mod, men aldrig aggressiv. Rasen är en god kamrat, mycket fäst vid och tillgiven sin ägare. Den skall vara lugn med jämnt humör och hög retningströskel. Hanhunden är i allmänhet dominant till karaktären.

Huden skall vara tjock och väl tilltagen. Pälsstrukturen skall vara fin, kort och mjuk vid beröring.

Mankhöjd: Hanhund: 60 - 68 cm

                  Tik:          58 - 66 cm

Vikt: Hanhund: minst 50 kg

         Tik:          minst 45 kg

RHODESIAN RIDGEBACK

Generell beskrivning:

Rhodesian ridgeback är hittills den enda erkända hundrasen som har sitt ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap kolonin i södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med halvdomesticerade, ridgeförsedda jakthundar. Den ursprungliga funktionen hos Rhodesian ridgeback, eller lejonhunden, var att spåra viltet, speciellt lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann fram.

 

Rhodesian ridgeback skall vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös, rörlig och aktiv hund. Den skall ha symmetrisk helhet, kapacitet för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten skall vara; vig rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam), vilken är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens adelsmärke. Den skall vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen, där höftbenen framträder. Den skall börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka skall vara identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.

Rasen skall ha ett värdigt, intelligent uppträdande, reserverad mot främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet.

Mankhöjd: Önskvärd höjd: Hanhund 63 - 69 cm

                                          Tik           6l - 66 cm

Önskvärd vikt: Hanhund 36,5 kg

                        Tik          32 kg

GRAND DANOIS

Generell beskrivning:

Benämningen doggar hänsyftade i Tyskland närmast till stora, kraftiga hundar, som egentligen inte behövde tillhöra någon bestämd ras. Grand Danois förenar genom sitt ädla helhetsintryck resning, kraft och elegans med en stor, kraftig och välbalanserad kroppsbyggnad. Genom substans tillsammans med ädelhet, harmonisk helhet, välproportionerade linjer samt ett synnerligen uttrycksfullt huvud ser den ut som en ädel staty, en ”Apollon” bland hundraser.

Grand danois skall till sin karaktär vara vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare. Mot främlingar är den tillbakadragen och reserverad. Självsäkra, oförskräckta, lättuppfostrade och läraktiga sällskaps- och familjehundar eftersträvas, vilka har hög retningströskel och inte är aggressiva.

Pälsen skall vara mycket kort och tät, tätt åtliggande och glänsande. Färgvarianterna grupperas enligt följande: gul och tigrerad, harlekin och svart, blå.

Mankhöjd: Hanhund: Lägst 80 cm

                  Tik:          Lägst 72 cm

Vid 8 veckors ålder kommen en valp väga ca 8 – 11 kg och fullt vuxen i 2 års ålder kommen en tik väga ca 60 kg medan en hanne gott kan komma upp i 80– 90 kg. Det är klart att en sådan rivande utveckling kräver ett bra foder. Att utfodra en GD på matrester går inte!

När det gäller motion ska man vara lite försiktig i början. Låt valpen reglera farten själv. Att man däremot ska måste bära valpen i trappor tills den är flera månader är ett måste. Gamla är däremot nonsens. Bortsett från att lära valpen att gå i koppel ska man inte börja motionera den innan den är ca 6 månader gammal. Då kan man lite i taget börja med små promenader och bygga upp hunden lite i taget.

Som vuxen kräver den inte timslånga turer för att bli lugn inomhus, men det är klart att som unghund behöver den rasa av sig ute så att det inte går ut över inventarier.

Vilken ras tycker ni är en Annika-hund?