Med tanke på att veckan började med arbetsdagar som slutade sent så startade veckan utan någon form av träning. Första passet kom på onsdagen när Älskade R och jag åkte till n´Joy för att köra lite kondis. Jag ställde mig som vanligt på en crosstrainer, men utan särskild motivation. Dålig, gammal och oinspirerande musik nådde mina öron och de stackars 45 minuterna kändes oändligt långa. Passet klarades i alla fall av.

Vila blev det på torsdagen. Igår fredag köpte vi dock en till cykelställning och ett par blöjbrallor till Älskade R, så efter damernas fantastiska skid-skyttestafett riggade vi vardagsrummet så att vi kunde köra team-cycling med hög pumpande musik ur de stora gamla högtalarna.

Jag var oinspirerad även till detta pass, men så fort vi båda satt på cyklarna och musiken strömmade fram kom trycket i benen och ett bestående leende på läpparna. 45 härliga och svettiga minuter var det. Endorfinerna sprutade i kroppen och jag kände mig oövervinnlig.

Idag kom vi iväg på ett gympass. Jag körde lite blandade övningar och det kändes bra i kroppen. Känslan från cykelpasset fanns också kvar. Förhoppningsvis får vi till lite längdskidåkning imorgon. Det skulle vara härligt att komma ut i skogen och få rosiga kinder och andas frisk luft.

Nu har blodpuddingen ätits upp och jag ska ta itu med lite plock och lätt städning innan det blir vila, dusch, besök, mysig middag och spelkväll med ett tiotal vänner.

Jag bläddrar i min nya bok och väljer idag detta:

Livet är en blomma

vars nektar är kärlek

/Victor Hugo

Natten till min födelsedag vaknade jag strax före 01:00 för att gå upp och kissa. När jag kom ut i vardagsrummet såg jag att det lyste i hallen. Snabbt var jag framme med en liten spydig kommentar till Älskade R om att han glömt släcka lamporna när han gick till sängs.

När jag kom ut i hallen höll jag på att stupa över en stor klump. Jag ropar att det står en resväska i hallen. Älskade R svarar att han ju gick ner i förrådet med den. Nej, det är en annan, ropar jag inte helt vaken. Han kliver upp och ser en glad, men förvånad Annika i hallen. Han hade köpt mig en ny resväska inför vår semester. Gulle-go han är då. Nu kan jag äntligen ta mig fram med en resväska utan att stånka, stöna och bli alldeles svettig. Resväskan har fyra hjul och är jättesmidig att gå omkring med. Jag provade nämligen flera varv i lägenheten mitt i natten.

Vi har en mellanmodell i blått och en modell större i svart.

Det var dock nära att hans överraskningspresent skulle avslöjas när vi på lördagen innan strosade på stan för att kolla datorer. Det var svinigt kallt ute och mina ben var stela, så när vi plötsligt gick förbi väskaffären stegade jag in för att värma mig. Älskade R följde naturligtvis efter, men var orolig för att expediten skulle känna igen honom. Han hade ju nyss varit där och betalat min resväska.

Men Älskade R tänker ju längre än så. Igår fick jag följa med till väsk-butiken för att välja färg på resväska nummer två i modell större. Han har alltså köpt oss två nya stora och bra resväskor, en blå och en svart som jag valde. Nu ska vi bara boka om semesterresan och ta den i vår istället. Vi vill inte vänta till hösten, rastlösa människor som vi är hehe!