Igår var min första arbetsdag efter den låånga ledigheten på 14 dagar. Trots en rolig arbetsdag med bra patientmöten, struktur, kontroll och fina kollegor så skulle jag gärna gå ner i arbetstid och bara jobba 80% och på så vis vara ledig på onsdagar.

Jag tror inte att jag är gjord att jobba heltid helt enkelt. Jag har märkt att mitt sociala liv med fritid blir lidande. Tidigare har min inställning varit att jag är kass om jag inte jobbar heltid eller mer, men för ett bra tag sedan bytte jag inställning. Jag tycker nu att man ska arbeta för att leva och inte leva för att arbeta. Om det innebär mindre pengar i kassan så får det vara så, så länge det går runt.

Jag har jobbat mycket under mina 32, snart 33 år och ofta har det varit mer än heltid, förutom under pluggtiden då jag jobbade på helger och andra röda dagar. Jag undrar om man behöver ange särskilda skäl för att få gå ner i arbetstid eller om man bara kan önska det.

Ja, det här är några av mina tankar idag på denna lediga onsdag.

Vad snurrar i era hjärnor en dag som denna?