Farsdag firades inte särskilt mycket. Det kan ju bero på att varken pappa, jag eller mina systrar bor i samma stad utan har en hel del mil mellan oss. Pappa finns i Sollefteå, mina systrar i Umeå (just nu är lillasyster på NZ) och jag bor ju i Västerås. Storasyster och jag hade kommit överens om att det sedvanliga gratulationskortet skulle skickas av henne.

Jag ringde honom på eftermiddagen och vi surrade ett litet tag. Pappa var i full färd med att fixa middagen som bestod av kyckling. Sedan skulle han slipa skridskorna inför hockeymatchen där Sverige och Finland skulle mötas i Karjala-cup. För övrigt hade vi inga nyheter att dela med oss av.

Pappa hade ett önskemål och det var att jag skulle börja knåpa ihop en önskelista till jul. Det kan jag väl göra, men jag funderar på om vi ska införa samma system som Älskade R och hans familj har. De köper bara julklappar till barnen, så de vuxna umgås, mår gott, äter och myser tillsammans. Det räcker väl himla bra tycker jag. Vad tycker ni?

Behövs klappar till de vuxna på julafton?