Efter en lördagssovmorgon åkte en halvförkyld Älskade R ner till båten för att börja sätta fast båthuset i marken. Jag som fortfarande var krasslig tog det fortsatt soft hemma tills jag ville komma ut i höstsolen och höstvinden. På med Babybjörnen, stoppa lillan där i och vips så var vi på väg ner till båten vi också. En lagom promenad på dryga 15 minuter är det till uppställningsplatsen.

Älskade R blev glad att se oss. Nu skulle han få både sällskap och hjälp (trodde han ja). Lillgumman passade på att vila den mesta tiden medan jag fick en hacka och en grävhandske. Vilket terapijobb att sitta och gräva hål i en mark full med sten, säger jag bara. När jag hade grävt upp ett halvt hål hade Älskade R grävt upp två stycken. Inte mycket till hjälp från min sida, men han fick kramar och pussar och kanske extra energi själv.

Vi åkte inte därifrån förrän rören var i backen, huset fastsatt där i och båten tömd på frostkänsliga saker. Då åkte vi förbi en bankomat och mitt jobb. Jag hämtade värsta stora säcken full med flickkläder till Liv. Ännu en fin kollega har rensat i barnklädesförrådet och skänkt oss minst sagt massor av riktigt fina, söta och coola kläder. Hur ska vi tacka henne och de andra? Har ni några bra tips?

Väl hemma blev det supersnabb lunch för att Älskade R skulle hinna iväg med grabbarna och sporta, som start på deras herrkväll. Jag och Liv skulle vara själva och mysa, men jag var rejält däckad och Liv kinkig. Det blev en tuff eftermiddag, kväll och tidig natt för mig, men det var det värt. Det är viktigt att vi båda kommer iväg på egna aktiviteter också och Älskade R har missat de tre eller fyra senaste tillställningarna och sammankomsterna på grund av mig (graviditet och sjukdom).

Vid 02:30 kom han hem, men han kom inte ensam. Med sig hade han herr Bygg-M, som behövde sovplats. Vi stuvade in honom i skräp-rummet, som förresten ser värre ut än vanligt, och det tog inte ens 5 minuter för honom att somna. Strax därefter hörde jag något skumt ljud bortifrån hallen och köket och trodde att jag kommit åt perkolatorn när jag gjorde i ordning antibiotikan. Jag klev därför upp för att stänga av den. Det var dock inte perkolatorn som levde om utan vår nattgäst som drog bland de tyngsta timmerstockar jag någonsin hört.

 

farmor

18 oktober 2010 10:18

Jag fick ett gott skratt just nu till timmerstockarna som du trodde var perkulatorn hahahaha, sånt händer inte i Ö-vik numera synd.
Jag putsade fönster igår inge kul men det var ett måste innan kylan kommer. Ska ta en promenad ner till UnoZon för att få skjuts hem till lunch.
Ha en skön måndag kram från farmor

 

stora

18 oktober 2010 12:43

Först lite gnäll. Om R är förkyld tycker jag mössa vore på plats. Tänk på hur krasslig du varit, trötta inte ut dig i onödan.
Bjud hem dina snälla klädgivare på fika eller mat när ork och hälsa är på topp.
Oj en stor snarkare. Undra vem som är värst, våran mamma eller eran gäst?

 

mamma

18 oktober 2010 18:05

Trevligt med mys ute vid båten och trevligt med nattgäst,MEN fråga kickan får du höra att jag inte snarkar,hon flyttade in på toan för att inte störa mej.

Herr och Fru Mysbralla

18 oktober 2010 18:25

Snarkar Kristin???

 

jossan

18 oktober 2010 19:01

Jag tycker skräprummet funkade alldelens utmärkt!!:)
Pöss i pannan

http://wellnessbyme.blogspot.com

Herr och Fru Mysbralla

18 oktober 2010 20:27

Hej gumman!
Jo, skräprummet brukar funka, men nu är det ett skräprum i kaos hahaha!

 

Annika

18 oktober 2010 20:30

Till Farmor: ååååh, nu får jag dåligt samvete. Jag minns inte ens när jag putsade fönstren sist.
=(
Hoppas du fick en skön promenad och höll dig på benen, kram från oss.

 

Annika

18 oktober 2010 20:34

Till Stora: Han hade mössa från början, men började svettas. Jag frågade nämligen var han hade gjort av mössan när jag kom ner dit.

Jag kanske ska ta med gofika till jobbet nästa gång jag får pengar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det sägs att man blir starkare när man tar sig igenom prövningar. Jag har jobbat så länge med mig själv, att lära mig lyssna på kroppen, hitta balans, nå en förståelse och acceptans att det är som det är och att jag är som jag är - good e...

  En ovanlig vanlig dag   Måndagen den 20 februari började som vanligt med att vakna och ta mig upp till arbetsträningen på Intersport. Efter att äntligen ha fått mina "hjälpmedel" trosgördel, medicinsk strumpbyxa samt bälte fungerade det återi...

Grattis älskade Arvid på din 2-års dag önskar mamma, pappa och Liv. Tyvärr får du inte den där roliga fyrhjulingen i present. Men något annat skoj finns i det stora paketet. ...

2014 började bra i hälsoväg. Jag kände mig starkare och piggare än på länge. Jag till och med sa det högt till omgivningen. Nu har jag under någon veckas tid haft diffusa besvär i bröst/hjärta och konstigt pirr i en underarm och fingrar. Älskad...

Huvva! Jag ligger i influensa, tror jag iallafall. Det är i alla fall ingen vanlig liten förkylning. Det värker i leder och muskler och i bröstet för varje inandning. Det finns ingen kroppsställning som är bekväm. Jag har frossa och svettas om va...