Jag har tyckt att det gått helt okej att flytta från Västerås

och att vardagen rullat på.

Den senaste veckan har dock känslorna kommit ikapp mig och det känns ensamt och tomt.

Jag saknar min bästa vän så vansinnigt mycket.

Visst hörs vi på telefon och skickar meddelanden som vi gjort tidigare också,

men det är inte alls samma sak.

Hon får mig alltid att må bra och hennes sällskap är guld värt.

Hon får mig att landa och ta det lite lugnare.

Hon får mig att gapskratta.

Hon får mig att tänka efter och se saker ur nya vinklar.

Hon får mig att gråta ibland, då hon är en sådan fin känslomänniska.

Hon är fantastisk med min älskade dotter.

Hon och Älskade R går ihop superbra också.

Jag hoppas att vi ses snart!

Jag har ju dessutom biljetter sedan länge.

Men Älskade R tycker inte riktigt att det är en passande tid att bila eller tåga till Stockholm.

Kan ni förstå varför?!?!

BRÖLLOPSMÄSSAN 2012

Livans brorsa:

Pappan (Älskade R)-     31 jan       05:30     49,5 cm lång      3170g

Mamman (jag)-              2 feb       09:06      49 cm  lång       3125g

Mormor-                      29 jan       06:37      50 cm  lång       3275g

Livs moster M-                5 feb      05:55      51 cm  lång       3150g

Rolle-                           29 jan      01:00       48 cm  lång       2900g

Livs moster K-                3 feb       13:08      50 cm  lång       3100g

Farmor-                       27 jan       14:30       50 cm  lång       3600g

Farfar-                          4 feb      17:30      51,2 cm lång      3273g

Livs farbror B-               8 feb      01:47       49,4 cm lång     3095g

Livs kusin L-                   3 feb      10:15        49 cm lång       3200g

Livs kusin E-                   4 feb      16:05       50 cm lång       3500g

Ove-                              11 feb       20:00      45 cm  lång       3700g

Livs faster R-                6 feb        22:37      48,5 cm  lång      3455g

Mr. R-Umeå                   7 feb       13:25        52 cm lång       3425g

Min vän H-                     1 feb        04:15        53 cm lång       3112g

Vän & kollega K-            24 jan       22:14       48 cm lång        3050g

Kusin N-                        1 feb        19:23        52 cm lång       3476g

Jojjovännen-                14 feb       14:14         51 cm lång       3914 g

Vill du vara med i leken så skriv in din/dina gissningar

i en kommentar.

Idag är graviditeten gången 36+0 veckor,

alltså börjar graviditetsvecka 37 idag.

Ett nytt år har precis börjat. Vi i familjen Mysbralla har ett år med förändringar framför oss.

Nu har vi bott i vårt nya hem i snart 2 veckor. Det är fortfarande en del kvar att packa upp, men det går framåt. Liv har fått sitt egna rum, som hon är glad över. Vi har två toaletter, som båda är helt nyrenoverade. Vi är de första som använder dem. Än så länge känns det inte som om vi har flyttat från Västerås. Vi är ju alltid uppe i Sollefteå, Örnsköldsvik och Umeå under jul och nyår. Det som är annorlunda är dock att vi inte bor hos andra utan har en egen lägenhet där vi kan hålla till. Vi kan dessutom ha besök hos oss. Vi har haft vår första övernattningsgäst nu. Vår vän, fine herr hemlöse R kom i fredags efter att ha spenderat Nyår tillsammans med vänner i Umeå.

Älskade R har fått jobb också. Denna termin ska han prova på att arbeta som trä/metallslöjdslärare. Han börjar jobba redan imorgon och platsen är Sörlidenskolan. Den ligger 3-4 km från vår lägenhet - lagom avstånd. Det ska bli spännande att höra hur han trivs med själva arbetet och de nya kollegorna.

Liv är 1 år och 5 månader nu. Hon är en helt fantastisk liten tjej som förstår i srot sett allt känns det som. Igårkväll gick hon och hämtade en burk med body butter. Jag frågade vad hon tänkte göra med den. Hon kom då fram till mig och drog upp tröjan för att smörja in min mage, som hon sett att Älskade R brukar göra. Sedan gick hon och hämtade sin hudkräm för att få sina torra ben insmorda för natten. Hittar hon skräp på golvet går hon till köket och kastar det i soporna.

Den 6 februari börjar hon på förskola. Jag tror det blir superbra för henne med 15 timmar i veckan. Förskolan kommer att ligga i vårt bostadsområde, cirka 1 km från vår lägenhet. Det är en nyöppnad avdelning på grund av att det är väldigt många barn som behöver plats denna vår. Jag hoppas att de gör något bra av den provisoriska lösningen. Det handlar ju om barn...

För övrigt så är Liv riktigt sjuk för första gången i sitt liv. Hon har hög feber (39,8) ont i halsen, ingen röst, diarré och är helt matt. Förhoppningsvis ser vi ett tecken på tillfrisknande idag. Om hon mår bättre får vi nog vår andra övernattningsgäst på tisdag. Eventuellt kommer hennes mormor på besök och stannar till onsdag. Med Botniabanan klar kan vi även åka till Umeå när vi känner för det. Det tar bara 55 min med tåget till storstan med systrar och storasysters döttrar. I år kommer vi också att kunna vara med på den legendariska surströmmingsfesten i augusti.

Det börjar närma sig Juniors ankomst också. Idag är det exakt 1 månad kvar till beräknad födelse. De senaste 2 veckorna känns det som om magen har växt galet mycket. Det kanske är dags att packa BB-väskan...

Det ska bli spännande att lära känna Örnsköldsvik med omnejd. Jag brukar ju alltid bara vara på besök när jag är här. I vår ska jag spana in skogen här ovanför, hamnen med kaffe och glass, biblioteket, öppna förskolan i kyrkan i området, lekplatser, träningsställen, lära känna nya människor och mycket annat. Det jag ser allra mest fram emot är ett framtida besök av min allra bästaste J.

Nu ska jag se om någon vill äta frukost med mig. Det är dock tyst och lugnt i alla rum förutom tvätt- och diskmaskin som jag kört igång.

Snabba tips önskas!

Imorgon klockan 12:30 har vi julfika och julklappsbyte på jobbet.

Det ska bli mysigt, men jag har inte ordnat min julklapp än,

så jag önskar tips på bra och/eller skojig klapp snabbt.

Den får kosta max 50:- och ska börja på bokstaven "V".

Igårkväll inhandlades färsk laxfilé.

Den ska frysas och sedan gravas inför julafton.

Vad tror ni? Räcker 3,8 kg gravad lax?

Förra veckan gick i smärtans tecken. Det började med att jag några dagar (veckan innan) drabbades av halsbränna kvällstid. Det resulterade i att flytande Gaviscon fick bli det sista intaget innan sänggående. Jag var inte så förvånad eftersom jag på slutet av graviditeten med Liv även hade dessa obehagligheter kvällstid.

Denna gång fortsatte besvären även dagtid några dagar, men försvann plötsligt. Det som kvarstod var konstiga rapar kvällstid och jag började få ont i magen och ryggen, som ett band runt hela bröstkorgen och bröstryggen. Jag hade redan innan lite taskig aptit, men när onsdagen kom hade jag svårt att över-huvudtaget få i mig något mer än lite nyponsoppa här och en halv macka där. Jag tänkte att det säkert skulle gå över, men det blev värre. Söndagen den 4 december var värsta dagen. Det gjorde ont redan när jag vaknade, kändes värre när jag rörde mig och när jag försökte äta eller dricka.

Vi skulle iväg på julbak på eftermiddagen, men jag stannade hemma och vilade medan Älskade R och Liv åkte iväg och myste. När de kom hem vid 18:30 och vi skulle äta middag fick jag inte i mig något alls och jag tyckte att det var dags att ringa 1177. De ringde och rådfrågade en barnmorska på förlossningen, som tyckte att jag skulle komma in. Det blev att snabbt ringa en vän för barnvakt och snart var jag och Älskade R iväg och framme.

Misstanken var havandeskapsförgiftning, men det fanns inget äggvita i urinet och de prover de tog såg bra ut. Lille junior mådde också bra efter CTG-remsa och ultraljudskoll. De ville hålla kvar mig över natten för observation. Smärtan blev värre och jag visste varken ut eller in. Vi ringde på klockan och de gav mig en zupp. Den hade inte hjälpt när de senare kom in igen, så det blev dags för en morfinspruta. För er som tänker att det måste ha varit underbart med morfin kan jag säga att det var det inte. Jag är en av dem som reagerar med yrsel, svettningar, kräkningar och känsla av att inte ha armar och ben.

Sprutan hjälpte dock och jag kunde slappna av i kroppen för första gången på många dagar. Det var skönt. Jag fick dropp samt en specialcocktail på natten. Den bestod av cement kändes det som. Ni som har använt er av flytande Gaviscon känner till konsistensen. Lägg till ännu mer cementkänsla och fruktansvärd smak. Den var ett litet test för att se om magsmärtorna skulle fortsätta att hålla sig borta. Om de gjorde de så kunde det handla om magkatarr. Jag klarade resten av natten utan smärta tack och lov.

På måndagen fick jag i mig lite blåbärssoppa och vatten, men jag var uttorkad, så de nya blodproverna var svåra att få ur kärlen på mig. Det sattes in ett näringsdropp som sedan byttes ut mot ytterligare magsyrehämmande medicin. När den påsen var slut sattes droppet tillbaka. Jag fick ingen mer smärta och på måndageftermiddagen provåt jag en rostad macka med ost och gurka. Den smakade faktiskt ljuvligt. På kvällen åt jag av middagen som serverades. Det var en kycklinggryta med ris som smakade gott. Det var härligt att känna att det var gott att äta och att det verkade finnas aptit också.

De ville ändå ha mig kvar till tisdagen för observation. Jag sov mest hela tiden jag låg inne. De frågade om jag ville lyssna på radio, tända lamporna etc men jag sa att jag bara ville njuta av att kunna slappna av i kroppen och vila. Älskade R och Livan hälsade på mig 2 gånger och fyyy vad jag hann sakna dem på bara den korta tiden jag var hemifrån. Tisdag klockan 15:00 fick jag åka hem med ett recept på Omeprazol. De konstaterade att det måste ha varit akut magkatarr som jag lidit av.

Jag har inte haft ont sedan jag kom hem heller, bara lite känningar som ömhet, men det kan jag ta. Slutet gott allting gott!

Jag beställde ju en lite finare mammablus från mom2mom att ha på mig på jul och nyår. Döm om min förvåning när jag hämtade ut paketet och det var otympligt som sjutton. Jaja, tänkte jag, de packar väl som de vill. Paketet var adresserat till Petra Eriksson och jag heter ju även Petra. Det är det första namnet av mina tre så ibland hos läkare etc ropar de upp Petra Eriksson. Jag var inte så förvånad.

Jag visade det konstiga paketet för Älskade R som undrade om det verkligen var till mig. Jag började titta lite noggrannare och såg att det var fel adress och det var fel avsändare. Jag kunde plocka fram en följesedel utan att varken öppna eller förstöra paketet och där visar det sig att det är någon form av fiol i paketet.

Det var bara att gå tillbaka till kiosken och hämta mitt paket. Det fanns där och blusen låg i en liten påse, inget paket.