Jag borde städa

Jag borde sova

Jag borde träna

Jag borde tvätta

Jag borde diska

Jag borde åka iväg och göra ärenden

Jag borde gå ut och ta vara på det underbart fina vädret

...men just nu vill jag bara mysa med Arvid, så det tänker jag göra!

Klockan är 08.50 fredag den 3 februari. Jag står på jobbet och hör min mobil ringa. Jag stänger av bandsågen och tar upp telefonen och ser att det är gumman som ringer. Inget ovanligt i det då vi brukar höras ett par gånger om dagen. Gumman (min blivande fru) säger " undrar om du inte ska komma hem nu, jag tror att det har satt igång". Vi diskuterar lite fram och tillbaka om jag ska komma hem på en gång eller om vi ska vänta lite. Vi kommer fram till att vi väntar en liten stund. Jag startar upp band-sågen igen och hinner tänka "undra om det är så bra att såga just nu...". Stora fjärilar dansar runt i min mage! GALET många känslor!

Efter 7 min kan jag inte hålla mig längre, så jag ringer upp gumman. Hon svarar och säger att det nog är dags att komma hem i alla fall. Jag undrar vad mina skolgrabbar i nian tänkte, hehe. Efter lite fix på skolan sätter jag mig i bilen och gasar hemåt. Jag känner att det är väldigt svårt att hålla hastigheten. SPÄNNANDE!!!!

När jag kommer hem ser jag mina godingar i vardagsrummet. En leker själv på golvet med kritor och papper. Den andra viker tvätt. Fatta vilken kontroll hon har min älskling! Hon är superfokuserad och tar värk efter värk genom att sjunga och nynna lite. Mellan värkarna återgår hon till att vika tvätt och pyssla. -MEN GUMMAN SKIT I TVÄTTEN!!! säger jag. Till svar får jag att det är bra att vara upprätt och röra på sig så mycket man kan för då roterar barnet lättare ner i bäckenet.

Då Farmor & Farfar är i Umeå får vi gå till plan B vad gäller vart blivande storasystern ska vara någonstans. Jag ringer till syster och berättar att det är barndags. Jag stoppar in Livan i bilen och susar iväg till Svartby med henne. Jag surrar lite med syster och märker att det inte bara är jag som är förväntansfull inför vad som är på gång. När jag sagt hejdå kör jag snabbt tillbaka hem till gumman som fortfarande viker tvätt, men ser något mer besvärad ut än tidigare. -De två sista värkarna har varit lite värre, säger hon.

Gumman har ringt och rådgjort med personaenl på Förlossningen. Vi kan komma in när vi vill. Ingen idé att stanna hemma och jobba med värkarna då det gick fort med förlossningen förra gången. Vi tar BB-väskan och går ut mot bilen. Jag är sjukt imponerad över hur cool gumman min är. Hon fortsätter att andas fokuserat och ta värkarna hur bra som helst! Denna gång kan hon till och med sitta som man brukar i en bil.

Efter några minuter rattar jag in på parkeringen och konstaterar att det inte finns någon gratisparkering till förlossningen... Jaja skitsamma. Vi går in och blir välkomnade direkt när vi väl gått genom labyrinten till korridor. Vi får ett förlossningsrum på en gång och blir inskrivna klockan 10:15. -Hmm undrar om vi inte ska betala parkeringen ändå, säger jag. Jag hittar några futtiga kronor och springer ut och betalar. Jeeyy!! 45 minuter räckte slantarna till!!

-Det fixar vi lätt, säger jag på skoj! Väl inne igen ser jag att barnmorskan undersöker gumman. Vi är 7 cm öppen! Till och med mer än när Liv föddes.

Sedan börjar gumman att dirigera. Hon vill ha både vattenglas och saftsoppa eller dylikt. Hon påpekar att hon kräktes under förra förlossningen och vill ha kräkpåsar i närheten. Lustgasen vill hon också ha till hands. Värkar kommer och går. Personalen har hittills inte gått ut ur rummet eftersom de räknar med att det bara kan smälla till och gå supersnabbt. Vi jobbar på i några minuter sen undrar barn-morskan om hon ska ta hål  på hinnorna för att det ska gå lite fortare. Då gumman tycker att det börjar göra lite ondare nu, avböjer hon. Det blir ju än intensivare smärta om hinnorna tas hål på.

Personalen lämnar nu rummet, men beordrar gumman att verkligen ringa på klockan direkt om det börjar trycka på. Vi jobbar på ensamma i rummet. Gumman lägger undan lustgasen då hon tycker att den smakar och luktar illa samt gör henne yr och ofokuserad. Hon säger att den inte fungerar lika bra som sist. Lustgas är alltså det enda smärtstillande som vi hinner med denna gång också.

Efter ett tag tror hon att det börjar trycka på lite lätt och vi ringer på klockan. De kommer snabbt in i rummet. Barnmorskan undersöker gumman och konstaterar att det bara är en liten kant kvar nu.

-OJ nu försvann den när jag petade på den, sa plötsligt barnmorskan. 

En krystvärk...

Två....

Jag tittar på gumman som nu har ruggigt ont... Nästa gång jag tittar på barnmorskan håller hon i vår älskade son. Lillgubben är dock helt blå och ger inte ifrån sig ett ljud... En miljon tankar hinner gå genom mitt huvud... Barnmorskan stryker och klappar på lillgubbens rygg och plötsligt hostar han till och börjar gråta.

-Puh! Det var förmodligen de längsta sekunderna i mitt liv. Men herregud vad fort det gick! Klockan är 11.11 och det har kommit en ny mysbralla till världen!

Jag är så fantastiskt stolt över min kvinna som var hur cool som helst!

JAG ÄLSKAR DIG OCH VÅR FAMILJ!

P.S Tyvärr missade vi parkeringstiden med 15 min, men vi klarade oss utan böter i alla fall.

Liv älskar att påta på och dega med Playdooh-leran! Hon har 8 olika burkar så mamman och pappan kanske borde inhandla några leksaksbakgrejer så hon kan kavla och fixa. Här är hon iklädd sin nya klänning. Mamman har valt den, men hon har fått den av mormor och O.

De tre första bilderna är när jag och Livan busar på skaren utanför farmor och farfars hus i Gimåt. Den fjärde bilden är inte från sportlovet, men den är så fin så den får vara med bland utebilderna här ändå.

De undre bilderna är från en promenad i solen i vårt eget kvarter i Gullänget. Ni ser vår syskonvagn, två sovande gullfisar och Älskade R.

I måndags åkte jag med båda barnen till Friskis för att köpa mig ett terminskort för mammaträning. De erbjuder två pass i veckan, ett på tisdag klockan 10:15 och detandra på torsdag samma tid. Passen är 45 minuter långa och man får ha barn med sig. På tisdagar är det ett Fyspass som innebär stations-träning. På nio olika stationer tränas balans, hållning och styrka. Det är ett mycket bra upplägg tycker jag eftersom vi (läs jag) bär en massa hela dagarna, axlarna åker framåt och hållningen blir kass. På torsdagar är det ett Corepass och imorgon ska jag premiärprova det.

Jag tog Arvid med mig och åkte till Friksis igår för att testa Fyspasset. Eftersom jag inte har tränat sedan oktober (tror jag) och dessutom fött barn för bara 5 1/2 vecka sedan bestämde jag mig för att vara klok och verkligen bara koncentrera mig på utförandet. Jag tog de lättaste vikterna och gjorde de enklaste varianterna på varje övning. Det var roligt att komma iväg hemifrån, roligt att se andra människor och roligt att göra något fysiskt. Jag blir ju en så glad person när jag får träna och/eller göra saker för mig och mitt välmående. Det är bra för alla i familjen!

Arvid sov i stort sett hela passet. När passet var slut åt jag min banan och gick på toa. Sedan satte vi oss i bilen för att åka vidare till Ängens förskola. När jag åker och tränar blir det precis tajmat så att jag kan hämta Liv från förskolan vid 11:30, perfekt!

Idag har jag träningsvärk i stora delar av kroppens muskler. Det känns riktigt skönt, men helskumt då jag inte ens tänkte på att ta i under passets gång. Det är ju i och för sig väldigt längesedan mina muskler jobbade så de fick väl en chock när de väcktes till liv igår. Något jag upptäckte var att min balans verkligen blivit försämrad. Den ska tränas upp den också. Det här kommer att bli bra, tror jag.