Jag hade planerat att äntligen ta mig till Öppna förskolan. Jag vet inte om jag berättade att jag traskade iväg en fredag för någon vecka sedan med resultatet att de precis den dagen hade stängt utöver det vanliga. Nu tänkte jag alltså göra ett nytt försök med tanken att det är tredje gången gillt som gäller.

Trots att förkylningen kändes riktigt kass denna morgon fixade jag i ordning både mig och Liv, så att vi skulle vara någorlunda representabla. Det hjälpte ju inte mig eftersom jag blev dyblöt i svett efter den enorma promenaden på cirka 10 MINUTER. Kroppen tyckte inte att det var en bra idé att gå ut.

I alla fall så blev vi varmt välkomna av E och B. Vi fick information om deras verksamhet och att man kan köpa fika billigt om man inte tagit med sig fika eller mat. När vi kom var där 2 föräldralediga mammor och 2 föräldralediga pappor förutom jag och Livan. Ja, naturligtvis hade de barn med sig också. Som vanligt när Livan kommer med någonstans är hon den yngsta deltagaren. Hon satt mest och lekte med plastdjuren från bondgården och spanade lite smått på de andra barnen som lekte runtomkring.

Efter ungefär 20 minuter var det dags för sångstund. Den gillade Livan och jag. Jag blev introducerad till nya barnsånger och Livan fick vara med och dansa runt litegrann. Det är hon ju van hemifrån också. Därefter var det fikadags och sedan fick Livan leka lite till innan jag var hungrig och ville hem. Jag hade varken fika eller pengar med mig. Vår lilla skrutta tog lite mer initiativ och närmade sig något annat barn på slutet. Det var roligt att se. Jag planerar nu att gå dit en gång i veckan fram-över.

På väg hem hann jag knappt mer än sätta ner henne i vagnen och gå 2 minuter så sov hon gott. Jag kunde till och med knäppa lös henne ur vagnen och bära upp henne i lägenheten, klä av henne ytterkläderna samt lägga ner henne i sängen utan att hon vaknade. Totalt sov hon 2 1/2 timme. Jag hann med en snabblunch och en tupplur jag med.

Under de år vi bott här nere så har vi haft träningskort på gym. Vi har ju tränat en del, men det har inte blivit av lika frekvent sedan Livan föddes och vi känner att korten mest står och tickar pengar. Vi betalar via autogiro, så det är så enkelt att bara låta allt vara. Det märks ju inte att vi betalar cirka 600:- i månaden när de bara försvinner av sig själva från våra konton utan att vi behöver göra något aktivt.

Strax före påsk tog vi beslutet att helt sonika säga upp våra tränings-kort eftersom vi kommit igång med jogging tillsammans. Styrkepass utan gym går att fixa ändå. Vi kan träna med vår egen kroppsvikt både inom-hus och utomhus och ett par hantlar till mig kostar inte så mycket. Älskade R har redan ett par. Jag har även tillgång till Landstingets gym, som utökats rejält och tillgodoser åtminstone mitt behov av fria vikter och maskiner.

Tyvärr trasslade det för oss när vi ville säga upp våra medlemsskap. Vi har varit medlemmar i minst 3 år på ett och samma ställe och kravet för att få säga upp medlemsskapet brukar vara ett år. Vad vi hade missat var att när vi uppgraderade ena kortet med Barnpassning i november fick vi åter en bindningstid på ett år. Det gjorde att vi bara kunde säga upp ena kortet, mitt.

Jag blev skitsur och talade om vad jag tyckte för den dryge medlems-ansvarige killen. Jag tyckte att det hade varit skillnad om vi precis blivit medlemmar och ville bryta bindningstiden. Då kan jag förstå att det finns dessa regler. Till svar fick jag bara att han var van dessa frågor och att han inte kunde göra annat än följa sina regler. Skitdåligt tyckte jag. Jag sa även att detta inte skulle gynna dem då det är lätt att tala illa om ställen och deras bemötande samt att det finns andra ställen att träna på när vi väl vill det igen. Vi bad att få tala med tala med hans chef och hon ordnade i alla fall en gemensam frysning av våra medlemskort under det närmaste halvåret, sedan får vi se hur det blir.

Vem kunde tro att jag skulle stå utan träningskort?!

Nu ska vi spara pengar!