Ojojoj vilken vecka av jobb, reseplanering, inköp av diverse saker, betalning av räkningar och tilltagande resfeber. Inte blev jag lugnare av att lillasyster bestämde sig för att hamna på akuten och kirurgen. Om jag inte blivit lurad av min familj så verkar det vara på väg åt rätt håll med henne nu, PUH!

Nu är det lördagmorgon och jag vaknade av att en förskräckligt pigg och skuttande Älskade R for omkring i lägenheten klockan 06:00. Någon är på gång att få resfeber hehe! Jag hade ställt väckaren på 07:15. Jag sitter i alla fall med min kaffekopp och försöker vakna till liv. Halsontet har kommit tillbaka och huvudet känns tungt. Jag fasar därför för flygresan eftersom jag i friskt tillstånd brukar få förkylningssymptom vid flygresor. Det ordnar sig säkert.

Nu ska det sista packas och bockas av på listan. Flyget till Phuket går inte förrän ikväll klockan 18:05, men vi ska passa på att vara i Sollentuna över dagen på en officiell Grand Danois-utställning. Det är åtminstone 6 hundar från "min" uppfödare som kommer vara där förutom det totala antalet anmälda Grand Danois: 75 stycken.

Information från utställnings-PM: 

Till utställningen är 75 hundar anmälda fördelade enligt följande:

10 valpar, 28 hanar och 37 tikar.

Det kommer vara som att jag kommit till en himmel med små fluffiga rosa moln att studsa fram på. Vilken suverän start på semestern säger jag bara.

//Annika

Älskade R hade föreslagit att vi skulle åka redan klockan 08:00 för att komma i god tid till Älvsjö och bårmässan för att få tag i någon parkering. Jag tyckte det var en bra plan, men anade att vi kanske inte skulle komma iväg så tidigt en lördag, särskilt inte när han inte ställde någon väckarklocka.

Jag vaknade av mig själv strax efter 06:30 och var pigg. Morgonen för mig gick enligt de vanliga helgrutinerna. Tiden gick utan att Älskade R visade sig. När klockan var 08:00 gick jag in och väckte honom med en godmorgonkram. Jag sa att det var dags att åka. Efter en stund klev han upp och till slut kom vi iväg kring 09:30.

Vi anlände vid 11-tiden och kom ganska exakt som Älskade R:s föräldrar. Vi möttes upp och började med lite kramar, en kaffetår och glatt surr. Efter fikat började vi strosa runt, strosa runt, strosa runt och strosa runt. Älskade R var med i en tävling där man skulle göra en pålstek så snabbt man kunde. Han tog rekordet, men resultatet höll tyvärr inte i sig hela dagen. Jag och Älskade R:s mamma blev mättade av utbutet ganska snabbt och kom på efterkälken när vi istället pratade om allt mellan himmel och jord.

Det blev lunchdags och precis som vi fyra, ville många andra äta lunch. Vi fick köa ett bra tag innan vi fick någon mat. Det var otroligt skönt att sitta ner ett tag och vila ryggen. Jag fick ny kraft inför den fortsatta eftermiddagen strosande i hallen för tillbehör. Det tog inte lång tid innan jag började känna av ryggen igen. Jag började även känna att fötterna hade fått nog. Jag hade ju tagit mina allra bästa promenadskor; mina fina höga och svarta stövlar med klack. Jag tänkte att mina svärisar skulle få se mig klädd i något annat än mjukbyxor och linne.

När vi alla var nöjda med mässan åkte vi tillsammans in till Stockholm för att träffa svärisarnas kompisar, gå på hockey och äta smaskig middag på O´Learys inne på centralstationen. Det blev en himla trevlig och rolig kväll med alla de där hockeygalningarna. Det var ju tur att MoDo fick med sig 2 poäng från matchen också så vi kunde lämna stället glada i hågen.

Hemresan kändes lång. Jag var så fruktansvärt trött efter en dag med hålligång så när vi kom hem strax före 23:00 tror jag det var, hann jag knappt med att lägga huvudet på kudden innan jag somnade. Jag vaknade inte helelr förrän efter klockan 10:00 på söndagen. Jag vaknade av att Älskade R satte igång teven. Han som ALDRIG vaknar före mig.

Tack för helgen alla ni som jag fått umgås med mellan dagarna fredag till söndag.

//Annika

Tö, slask på vägarna och dimma ute. Idag blir jag gräsänka då Älskade R strax åker till Stockholm och grabbarna. De kommer börja med pulka-åkning och sedan se MoDo spela hockey, dricka öl och säkert hålla lite koll på damernas masstart 30 km. Om jag inte tror helt fel så blir det röj och utgång. Jag har varit med på deras fester under många år och vet hur det brukar gå till. Det var ofta jag och grabbarna, men inte denna gång. Jag stannar hemma för att softa. Det första jag tänker göra är att krama Älskade R hejdå och sedan träna lite. Sedan får vi se vad dagen har med sig.

Jag berättar om dagen i ett annat inlägg. Här tänker jag visa det fina som kom med posten igår. Någon har tänkt på mig igen och det gör mig så glad.

Vi började inhandla några av de nödvändiga ting vi behöver ha med oss på vår semesterresa. Vi fick med oss en del från Apoteket när vi var där för att köpa Nozoil och nässpray.

Stödstrumpor- åt oss båda

Handsprit- åt oss båda

Mygga- efter att vi kollat att det är ok att använda för mig

Försvarets hudsalva- Älskade R

Här kommer lite information om stödstrumpor. Den är hämtad från JOBST hemsida www.jobst.se

När man flyger/reser

När man flyger och reser har man ofta dåligt utrymme för benen med små möjligheter att röra ben och vadmuskler. En av vadmuskelns funktioner är att hjälpa till att pumpa blodet från benen tillbaka till hjärtat. Det låga trycket i flygkabinen får också blodet att flöda sämre. Blodcirkulationen försämras allt eftersom timmarna går. Detta kan i värsta fall leda till att du får en blodpropp i benet, så kallad djup ventrombos (DVT). Denna blodpropp kan lossna, ofta lång tid efter resan, och följa blodflödet genom hjärtat och vidare till lungorna. I lungorna kan blodproppen blockera ett större kärl och orsaka en potentiell dödlig blodpropp i lungorna. Om man använder kompressions-strumpor, tex Travel Socks, reduceras risken för blodpropp och blod-cirkulationen förbättras. En positiv följd av detta är att man också förebygger svullna och värkande ben.

Gravida

Gravida är extra utsatta för att få åderbråck eller blodpropp. Gravida har en större mängd blod som ska transporteras runt i kroppen genom venerna. Gravida har också en hög koncentration av hormonet progesteron vilket förslappar bindväven. Den växande livmodern ökar också pressen på venerna vilket minskar möjligheten för blodet att föras tillbaka till hjärtat. Om man förebygger och undviker åderbråck i samband med graviditeten reducerar man också risken för att få åderbråck senare i livet. För de flesta räcker det men en knästrumpa i kompressionsklass 1 för att hjälpa vadmuskelpumpen att pumpa blodet tillbaka till hjärtat.

Lördagmorgon: Klev upp i lagom sovmorgonstid strax efter 08:00. Gjorde mitt kaffe och röjde samtidigt i köket från kvällen innan. Jag diskade inte utan fyllde maskinen och plockade bort ren och torr disk från diskstället. Det hör till mitt kaffefix. Drack sedan mitt kaffe och surfade runt på nätet bland bloggar och annat.

Förmiddag: Det hann bli förmiddag 10:00 innan jag kom iväg ut på min morgonpromenad. Det var all träning jag tänkte ge mig på eftersom det känns som en förkylning på G i körpern. Jag tänkte passa på att köpa linsvätska och att ha ett mål så är bra för mig när det är lite motigt att ta mig ut.

Ute snöade det och termometern stod på -9,5 grader. Helt okej att promma med lite snabbare tempo i. Det jag inte märkte när jag gick ut var att det blåste ganska rejält. Jag hade vinden och snön i ryggen nästan hela vägen ner till stan och fick en chock på hemvägen. Det blåste så jag tappade andan och hemvägen tog nästan 10 minuter längre tid att gå jämfört med ditvägen.

Jag kom in i lägenheten efter 52 minuters pulsande. Jag var helt slut och flåsade och pustade och var hungrig som en varg. Älskade R och jag åt en gemensam frukost klockan 11:00 och jag lovar att min havregryns-gröt smakade underbart efter den där promenaden eller rättare sagt "kampen mot vädrets makter". Under dagen fortsatte snön att vräka ner och blåsten blev värre och värre. Jag är glad att jag gick ut den tiden på morgonen att få luft. Senare på dagen lockade det inte att lämna lägenheten.

Jag fortsatte dagen med att köra ett race med dammsugaren för att inte somna efter min pw. Diskade även undan i köket och bad Älskade R att köra igång bakmaskinen med ytterligare ett italienskt bondbröd.

Lunch: Det blev en mycket sen lunch för oss för vi fikade vid 14-tiden innan vi åkte och handlade ingredienser till "lunchen". Klockan 16:00 åt vi en helt okej ljummen pastasallad bestående av färsk tortellini med svampfyllning blandat med frästa grönsaker av olika slag. Till det åt jag några fefferoni. Jag åt mycket av dem under min tid i Umeå och nu har jag fått mersmak igen. Jag köper sorten som heter Kebabfefferoni för de är inte superstarka och konsistensen är bra. En del burkar kan nämligen innehålla fefferoni som är sega och hårda att tugga på, inte tilltalande.

Eftermiddag/tidig kväll: Den tråkigaste delen av lördagen kan man lugnt säga. Den gick ut på att vänta och räkna ner till herrarnas dubbeljakt på längdskidor. Tröttheten gick inte att hålla borta så mellan 17:30 och 18:30 sov en fullt påklädd och därmed svettig Annika för att finna krafter till loppet klockan 22:30.

Jag plockade in ren tvätt i garderoben, läste bloggar som jag redan läst under dagen. Läste om förlossningar, surrade med storasyster på msn och började skriva ner en inhandlingslista inför Thailandsresan. Åt lite glass och fixade en hemmagjord latte (inte alls som på café) och fick tiden att gå lite.

Älskade R gjorde iordning lördagsgottet bestående av dipp till grönsaks-stavar och salta pinnar. Oj, så vi åt. Det kan bero på att det inte blev någon middag på grund av sen lunch. Allmänt konstiga tider denna dag. Hoppas vi sköter söndagen bättre.

Kvällen: 7 minuter innn loppets start låg jag klar i sängen. Tänderna var borstade, linserna urplockade, nagelbanden insmorda och händerna likaså. Under loppets första halva var jag nära att somna, men jag höll i och kämpade med killarna och vilken tur för dem. Efter skidbytet satte jag mig halvt upp och gav dem all min energi så vi kunde kamma hem ett guld och ett brons. Svenskarnas placeringar: 1, 3, 10, 23.

Bild från www.aftonbladet.se

Jag är imponerad av Johan Olsson och Marcus Hellner såklart, men minst lika imponerad av och glad för Anders Södergrens prestation. Med en säsong som varit allt annat än bra visar han nu att formen är på god väg och att han inte ska räknas bort. Vilket stafettlag Sverige kommer att ha.

FLER MEDALJER TILL SVERIGE

Avslutar med en magbild till mamma, hahaha!

Jag pratar alltså om OS. Som jag har längtat efter detta evenemang. Ikväll börjar dessutom det jag är allra mest intresserad av och det är skidskyttet. Helena Jonsson och de andra brudarna kör sprint ikväll och jag tror att de flesta håller med mig och tror att det finns stor chans till guldmedalj.

Loppet som är 7,5 km kort börjar klockan 22:00 ikväll så om jag ska fixa att se det bör jag nog ta mig en rejäl powernap på eftermiddagen. Jag kan ju inte missa loppet. Det vore ju för taskigt!

Efter en något sen frukost åkte vi iväg till Rocklunda för att skida lite. Det var väldans mycket folk där, så fler än vi tänkte passa på att vara ute denna härliga dag.

Älskade R tyckte att vi skulle köra 5 km spåret direkt, men jag vågade inte riktigt. Mitt flås är ionte vad det en gång varit och jag hade ingen lust att ta slut mitt i spåret. Jag föreslog rundan på 3 km så kunde vi ju sedan ta ett varv till den som ville. Efter första varvet var det ingen tvekan längre. Klart vi skulle ta ett varv till och det gjorde vi. 6 km fick vi till i alla fall. Ingen jättedistans direkt, men helt godkänt för mig åtminstone.

Vi åkte hem för en lunch och sedan åkte vi tillbaka till Rocklunda och ABB arena för att besöka villa- och hälsomässan. Tyvärr var det inte något särskilt att titta på. Det bord vi stannade till vid var Paulúns bord och där köpte vi lite juice och smoothies för 10:- styck. Jag köpte även en bok om muskeltillväxt. Här är den:

Vi stannade i och för sig vid en monter till, den från Herbalife, för de erbjöd gratis mätning med bioimpedansvåg. Jag gratulerades till finfina värden och min metaboliska ålder beräknades till 19 år. Älskade R fick en ålder på 47 år (gapskratt) och det har tagit hårt på honom. Han nämner sina 47 år i var och varannan mening.

När vi kom hem googlade vi lite på bioimpedans och fick fram att det inte rekommenderas för gravida. Jaha, så var oron igång igen. Jag ringde därför till barnmorskan för att fråga vad som är farligt. Hennes svar var att det är ungefär detsamma som att åka rulltrappa, men man kan inte rekommendera sådan vägning eftersom forskning inte visat något. Jag kan vara lugn i alla fall och det är det viktigaste. Däremot berättade hon att värdena ju blir fel eftersom det ligger ett foster i magen, så mina fina värden får jag tacka monstret för, men det skulle vara intressant att veta hur mycket de egentligen skiljer sig.

Efter mässan lade vi oss för att vila och råkade somna i två timmar. Vi vaknade 18:55 och fick lov att kliva upp för att fixa middag. Snabbt som ögat brände vi på spaghetti och köttfärssås och sedan tittade vi på lite film i soffan. MYSIGT!

En mycket bra söndag tycker vi båda två.