Nu har jag stigit upp för att göra min sista arbetsdag innan den efterlängtade semestern. Under tre veckor ska jag må gott, vakna utan väckarklocka, promenera när jag vill, träffa goa vänner och familj samt njuta av ledig tid tillsammans med Älskade R. Det kommer att vara den längsta perioden som vi varit lediga tillsammans och befunnit oss på samma plats. Jag verkligen längtar efter det. Jag längtar efter att få krama på honom och snusa i nacken på honom och se hans ansikte med de underbara fräknarna.

Trots det jag skrev i gårdagens inlägg så har den här veckan varit bra arbetsmässigt. Jag har känt mig som en bra logoped och jag har träffat intressanta patienter, som fastän de har en mörk framtid så utstrålar de livsglädje och humor samt en massa insikt. De har istället för att ta energi ifrån mig, gett mig en massa kraft till arbetet och till mitt eget liv och jag får perspektiv på saker och ting. Jag begär naturligtvis inte att mina patienter ska tala om hur bra jag är eller berätta hur tacksamma de är, men ibland kan deras små kommentarer göra min dag.

JAG  HAR  ETT FANTASTISKT  RIKT  LIV

Under sommarmånaderna brukar det vanligtvis vara lugnt på remissfronten. Det kommer någon enstaka röstremiss och det brukar faktiskt aldrig komma några prioriterade patienter de veckor jag arbetar utan mina två andra kollegor. Denna och förra veckan har dock prövat mig en del och jag har tagit emot mellan sju och tio remisser samt ringt in två prioriterade patienter. Igår ringde de dessutom för att de behövde en logoped till en FUS idag, men det jobbet dirigerade jag vidare så en annan tjej (mer lämplig) har tid att göra det idag. Så just nu finns det en hel del att göra och det kommer att vänta på oss när vi kommer tillbaka i augusti.

Måste jag jobba idag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Måste jag tvätta i eftermiddag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Måste jag laga mat idag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Måste jag börja packa idag?

-Jag orkar inte, jag vill inte och jag har ingen motivation.

Vilken upplyftande start på denna dag

Här kommer lite bilder från skolan där jag jobbar. En morgon när jag kom till jobbet möttes jag av en uppsjö av härliga bilder. Eleverna hade fått läsa om Picasso och inspirerats av honom till sina egna målningar. Jag tycker de är jättesnygga.

...så blev jag beskriven av älskade R:s kollegor efter att vi varit på ett gemensamt skolmöte med överlämning av elever. Jag delade med mig av min bedömning av den språkliga biten och de andra lägger till sina delar så att nya skolan får ett färdigbyggt pussel inför skolatart till hösten. Damerna hade kommit var för sig till älskade R och slagit ut med armarna och uttryckt att jag var en pärla och så bra.

När R berättade det för mig sa jag först till honom att damerna inte kunde annat än säga så till honom. Jag är ju hans sambo. Men älskade R påpekade att de inte hade behövt säga mnågot alls och det är sant. Jag ska suga länge på den här karamellen.

Håll kvar vid det beröm du får!

När jag kom hem från jobbet idag var jag så trött så jag bara ville sova för natten efter middagen samtidigt som jag hade världens sötsug. Jag gnällde och gnölade och var på väg att börja gråta av total utmattning.

Jag är fortfarande trött, men håller på att förbereda mig inför kurs-redovisning på jobbet imorgon. Jag har två kurser att berätta om och har inte tagit mig tid på jobbet att förbereda mig. Det har varit en MASSA annat den senaste tiden, mest möten hit och dit.

Igårkväll innan jag skulle traska iväg och handla lite på Maxi fick jag ett oväntat telefonsamtal. Detta samtal har att göra med det samtalet från Norrland, som jag tidigare skrivit om och som min familj var väldigt intresserad av. Den här gången fick jag ganska klart för mig att jag har en hel del uppgifter att utföra och jag kommer att börja redan idag om orken finns efter arbetsdagens slut.

Min förkylning är snäppet sämre idag tyvärr så jag är lite osäker på om jag orkar med en hel utbildningsdag. Det visar sig.

Jag har tagit fram en kycklingfilé så jag har något smarrigt att laga till lunch när jag kommer hem. Det är trevligt med utbildning för då har jag en hel timmes lunch jämfört med de trettio minuter jag har i vanliga fall. nu ska frukosten ner. Kaffet är redan på plats.

Nu ser jag ljuset i tunneln. Tänk vad ett samtal kan förändra saker och ting fastän ingen faktisk förändring görs. Efter några veckor som vägt tungt som bly på mina axlar, verkar det som om det sakta men säkert blir lättare och lättare och jag känner mig glad och duktig igen och jag vill göra saker. Orken finns inte riktigt ännu, men att det finns en vilja och en önskan är det viktigaste för mig.

Idag har jag smakat goda chokladägg på jobbet så nu har jag väckt godismonstret

i mig och jag vill verkligen fira påsk ikväll. Det är ju ändå lillördag, så det borde gå bra.

När bloggandet är klart ska jag byta om för ett styrkepass med älskade R. Det känns som om det var evigheter sedan  jag var i gymmet.

Efter det tänker jag besöka Coop eller om det blir Kalasgott före träningen eftersom de stänger 20:00. I alla fall vill jag ha en godiskväll med choklad, lakritsfudge och lite naturgodis och det behöver inhandlas eftersom vi sällan/aldrig har godsaker hemma på lager.

Detta fick vi också göra på kursdagarna vid Tärna Folkhögskola. Ni är välkomna att tycka till om övningen.

För att dagligen klara av att ta emot all information utifrån är det viktig att man känner balans i kroppen. Det ska vara balans mellan yttre och inre banan (inifrån kroppen också). Om man går på för hårt och stressar och tar in, tar in och tar in utifrån så vill kroppen skapa balans och kommer därför själv att justera denna balans, vilket gör att allt man gör tar lååång tid och det går segt. Detta är något som "utbrända" eller de med utmattningsdepression, som man nu kallar det för, kan känna igen att de har upplevt.

För att motverka att detta uppstår kan man göra en övning som kallas för "långsamma rörelser". Vi fick göra övningen två och två, men den kan även utföras på egen hand, dock blir effekten inte riktigt lika bra.

Så här går det till: En person ligger på rygg på en dyna på golvet och blundar och slappnar av. Den ska endast tänka på och känna sin andning. Den andra personen ska ta över muskelstyrningen hos den personen som ligger ned. Man lyfter försiktigt personens arm genom att ta ett handgrepp precis som man ska bryta arm. Sedan lägger man andra handen under triceps så armen får vila.

Därefter ska personen röra armen och eventuellt fingrar i så långsamma rörelser den kan. Det är viktigt att fråga personen som ligger ned om det går för fort eller är lagom tempo. Rörelsen som personen gör uppfattas inuti den liggande personens kropp mycket snabbare än vad den egentligen utförs.

Övningen kan göras i 5-6 minuter eller längre tid och man kan även lägga in huvud och ben. Det som är viktigt när man flyttar sig runt den liggande personen är att alltid hålla en hand på kroppen för att visa var man befinner sig och inte överraska den som ligger ner.

När övningen är klar ska den som ligger ner öppna ögonen och sedan sätta sig upp i samma takt som den kände att kroppsdelarna rördes. Syftet med denna övning är att man ska känna in de långsamma rörelserna och låta kroppen landa i ett lugnare tempo.

Övningen är behaglig, men kändes även lite flummig och skum, speciellt att göra i ett rum med massor av människor som inte riktigt känner varandra. Jag kan dock tänka mig att be älskade R att göra detta på mig. Det kan ju vara ett alternativ för mig att varva ner eftersom jag inte klarar av yoga. Det blir nämligen för långtråkigt för mig och jag tappar lätt fokus.

I onsdags var det alltså dags för kurs igen. Klockan 07:35 skulle taxin avgå från jobbet. Jag var dessvärre lite sen på morgonen och hoppades för mitt inre att min kollega K skulle hålla taxin tills jag kom någon minut sent. Mitt i den tanken ringde mobilen och det var just K som ville att jag skulle hålla taxin tills hon kom eftersom hon var lite sen. Båda fick nu väldans bråttom och 07:37 åkte jag och K iväg med taxin till Tärna Folkhögskola igen.

Det var dags för kursdag 2 och 3. Denna gång skulle vi sova över på internatet mellan dagarna om vi ville. Vi bestämde oss för att göra det och njuta av de underbara omgivningarna där ute och inte bara jobba.

Under de två dagarna fick vi möjlighet att öva på att filtrera/urskilja de olika nycklarna i olika uppgifter. Bland annat fick vi lyssna på en mycket vacker sång av en stor och vacker sångfågel från Norge: Sissel Kyrkjebö. Sången heter Gi meg ikke din styrke och innehöll i alla fall två olika nycklar och den vackra sången finns på ett av hennes tidigare album som heter Soria Moria från 1989 och kan höras nedanför inlägget.

http://www.jonssonkonsult.se/02_q-skola/2041_bild_kommunikation.gif

Onsdagen började med repetition av första kursdagens innehåll. Sedan fick vi lära oss mer om nycklarna i ämnet kommunikologi. En rolig övning denna gång var att vi skulle dela upp oss tre och tre. Vi skulle ställa två stolar mitt emot varandra och den tredje stolen skulle stå mittemellan dem fast lite på sidan så den personen kunde observera de andra två.

Person nummer 1 skulle tänka ut ett ämne (vad som helst) som den kunde svara på frågor om. Person nummer 2 skulle fråga person 1 en massa frågor om det valda ämnet, men försöka använda så många öppna frågor som möjligt, det vill säga frågor som man inte bara kan svara "ja" eller "nej" på. PErson 3 skulle observera och anteckna hur många öppna respektive stängda frågor som person nummer 2 använde.

Denna övning förändrades sedan när vi bytte platser. Person 1 skulle fortfarande tänka ut ett ämne som den kunde svara på frågor om, men fick även instruktionen att säga "stopp" ifall personen som ställde frågorna frågade utanför det valda ämnet. Person 2 i sin tur hade fått instruktionerna att ställa öppna frågor, men även lägga in frågor som tydligt avvek från det valda ämnet. Denne nummer 2 visste dock inte om att person nummer 1 skulle säga "stopp". Person nummer 3 observerade igen. Detta blev roligt.

Sedan gjordes en sista förändring så att alla skulle få sitta på respektive stol (1, 2, 3). Denna gång fick person 1 exakt samma uppgift att välja ämne samt säga "stopp" ifall person 2 med frågorna ställde frågor utanför valt ämne. Person 2 i sin tur skulle ställa öppna frågor som tidigare, men lägga in frågor som precis gled utanför ämnet, det vill säga att den prsonen  skulle försöka locka person 1 ut ur det valda ämnet. Person 3 observerade precis som tidigare. Riktigt skojigt och intressant hur man beter sig och reagerar i samtal.