är det att vakna vid 05-snåret. Det tycker i alla fall jag, men det är ju inte jämt jag som bestämmer längre. Livan tyckte att det passade alldeles utmärkt att vakna och vara pigg den tiden på dygnet. Som tur är har jag fått mig en dryga timmes tupplur på eftermiddagen, så nu känns det lite bättre.

Veckan har gått i förkylningens tecken. Det är inte alls ovanligt. Jag verkar ju bara hålla mig frisk en vecka innan det är dags att bli sjuk igen. Det är så surt, särskilt som jag bara hinner komma igång att träna för att sedan få avbryta allt. Jag har ju aldrig tipptopp med energi, ork och lust att göra saker, varken roliga grejer eller "bör-göra" saker i hemmet.

Hur gör man för att hålla sig frisk? Jag tar tacksamt emot alla tips och råd.

När Älskade R cyklade till jobbet passade jag på att ta ut Liv på en promenad i vagnen för en första liten sovstund denna dag. Jag kunde bara vara ute i 30 minuter eftersom jag skulle passa en tid. Idag, dryga 9 månader efter att vi första gången påtalade att vi behövde hjälp att fixa elen till tvättmaskinen, har vi finally haft besök av elektrikerna. Det är egentligen inte deras fel att vi fått vänta så länge. Det är vår aningens sega kvartersvärd som säger "ja, ja, ja" och lovar att göra saker som aldrig blir av förrän man ringt massor med gånger och nästan låter arg.

Jaja, nu är det i alla fall säkert för oss alla tre. Inga skarvsladdar ligger på badrumsgolvet längre, puh!

...du är så fin, lilla hjärtat!

Vardagsbilder från måndagen.

Vi tar en promenad och hämtar upp pappan på jobbet så vi kan åka och handla mat på en gång.

Det är skönt och roligt att komma ut från lägenheten.

Det är också roligt att åka annat än bil och barnvagn.

Vi kom hem lite sent från affären så det var bra att vi hade rester att äta till middag. Snabbt gick det att steka upp potatis, göra svampsås och koka morötter till kall kassler.

Dagen i bilder innan olyckan var framme. Vardagsrumsbordet anföll Livs överläpp när hon stod upp och höll i sig i det. Det blev ajaj-gråt och tandagnissel ett bra tag. Jag försökte kyla läppen med en kylklamp invirad i en kökshandduk, men det var hon inte intresserad av. Sedan somnade hon i alla fall pang bom i Älskade R:s famn.

Idag har hon övat att stå och gå. Om hon fick välja skulle hon vilja att vi höll i henne hela dagarna så hon fick gå och gå och gå. Självklart innehöll dagen en del bus också.

GLAD INNAN JAG GJORDE ILLA MIG! 
 

Här i veckan kom det åter något roligt med posten. Det var ett paket adresserat till Livan från mormor och O. Även denna gång var det finfina kläder till henne i paketet. Bilden här nere på henne i de härliga sommar-kläderna är lite suddig. Jag ska ta några bättre bilder också, men det är inte så lätt när hon är en bajsmaskin utan dess like. 

Hon blev superfin och somrig. TACK!

Familjen Mysbrallas sommar skulle vara svensk i år. Det bestämde vi eftersom vi åkte till Thailand ifjol vår samt för att vår ekonomi känt av att det bara är en i familjen som arbetar.

Observera att jag skrev "skulle" här ovanför. Helt plötsligt dök ett tillfälle upp och nu har vi bokat flygstolar till Frankrike och franska rivieran med Nice i spetsen. Vi lämnar Sverige på kvällen torsdag den 16 juni och återkommer på midsommarafton mitt på dagen.

Det kommer alltså att vara Familjen Mysbralla och jet-setarna i ett soligt Nice. Guuud så vi kommer att smälta in bland glamouren i gränderna och bling-blinget på stranden.

VAD TROR NI OM EN VECKA HÄR?

Måndagar och fredagar har polisstationen öppet ända till 19:00 för dem som behöver fixa pass. Både jag och Älskade R har pass, men Livan behöver ju ett till första semesterveckan.

Efter middagen skyndade vi oss ner med bilen. Vi hade först tänkt ta cyklarna, men Skruttan var redan trötter i ögat, så vi tänkte göra bort det hela och brumma hem snabbt igen.

Det blev dock inte som vi trodde. Det var massor med folk när vi kom dit. På vår nummerlapp stod det 235 och nummerdisplayen visade 202. Klockan var då 18:10. Skulle vi verkligen hinnas med innan stängning?

Att stå och vänta är inte min starka sida så vi strosade iväg och fönstertittade i lite butiker i närheten. Det blev även en sväng in på Hemköp för allra första gången. Där köpte vi 2 barnmatsburkar innan vi gick tillbaka till stationen.

När klockan var 18:40 traskade vi helt sonika in och frågade om det skulle vara någon mening för oss att vänta eller om det vore lika bra att åka hem med tröttfisen. Vi skulle stanna kvar och vänta. De stänger dörrarna klockan 19:00 och de som då har tagit nummerlappar får göra sina pass.

Vi hade lite tur också. När det var 10 nummer kvar fick vi ett tidigare nummer, 229. Det gjorde att vi kom lite snabbare. TACK! Det blev dock inte så himla enkelt att ta passbilden. En IKEA-stol mitt över fötterna på mattan som visar var man ska stå togs fram. Livan fick sitta där. Det svåra var att få henne att sitta rakt och stilla samt titta rakt fram.

Vi försökte att vifta med hennes napp. Det gick inte.  

Vi försökte att ställa ett gosedjur framför henne. Det gick inte.

En kollega till passdamen försökte vifta med en lång pekpinne. Det gick inte.

Till slut fick vi till ett okej kort. Det var när de fäste ett rött gosedjur på pekpinnen och viftade med det. Hon tittar dock inte helt rakt fram och hon har inte munnen stängd, men de godkände bilden. Det är svårt att följa riktlinjerna helt när det gäller barn. Om 5 arbetsdagar får jag ett sms att jag kan hämta passet.

Så här ser det ofta ut när Lillskruttan ska sova. Vi lägger ner henne i sängen, men efter en stund när vi smyger in i rummet och tittar till henne ligger hon inte längre kvar.

LILLA BUSFRÖ

BETESUTSLÄPP I RAMNÄS

VILKA HÄRLIGA TIMMAR