Vi hade en gräsligt blåsig måndag här nere i Västerås. Det ledde till stor oro över båthusets vara. I och med att stommen är klädd med presenning så tar det lätt vind.

Älskade R ringde från jobbet och udnrade om jag och Livan kunde hämta honom för att åka direkt ner till båthuset och ta ner presenningarna. Tyvärr hade Livan precis somnat för sin eftermiddaslur, så Älskade R fick komma hem först. Han hann inte mer än komma innanför dörren så vaknade Livan. Vi gjorde oss snabbt klara och åkte iväg allihopa.

Det var lättare sagt än gjort att försöka ta ner presenningarna. Jag blev orolig att Älskade R skulle falla ner från stegen när det blåste som värst och han höll i presenningen. En båtplatsgranne såg oss och kom och erbjöd sin hjälp. Vi tackade såklart ja. Svårt för mig med Livan i famnen att göra så mycket annat än att knyta loss presenningarna och sedan hålla oss ur vägen. Jag försökte sätta ner henne på backen några gånger, men det resulterade i att jag fick plocka stenar ur munnen på henne. Det var en mycket trevlig man vi fick äran att umgås med under en stund. Älskade R kunde även återgälda tjänsten efter en stund när han behövde hjälp. Båtfolk verkar vara ett trevligt släkte.

Jag och Livan kunde hjälpa till lite mer när det var dags att vika ihop presenningarna. Det ser ni på bilderna.

Vi fick ändå lov att ta en paus för att åka hem med Livan och ge henne middag. Älskade R stanande kvar och fixade det sista, så när vi kom tillbaka kunde vi bara packa in lite grejer i bilen och åka hem för en alldeles för sen middag för oss två. Detta var vårt måndagsnöje. Vad gjorde ni?