Måndagar och fredagar har polisstationen öppet ända till 19:00 för dem som behöver fixa pass. Både jag och Älskade R har pass, men Livan behöver ju ett till första semesterveckan.

Efter middagen skyndade vi oss ner med bilen. Vi hade först tänkt ta cyklarna, men Skruttan var redan trötter i ögat, så vi tänkte göra bort det hela och brumma hem snabbt igen.

Det blev dock inte som vi trodde. Det var massor med folk när vi kom dit. På vår nummerlapp stod det 235 och nummerdisplayen visade 202. Klockan var då 18:10. Skulle vi verkligen hinnas med innan stängning?

Att stå och vänta är inte min starka sida så vi strosade iväg och fönstertittade i lite butiker i närheten. Det blev även en sväng in på Hemköp för allra första gången. Där köpte vi 2 barnmatsburkar innan vi gick tillbaka till stationen.

När klockan var 18:40 traskade vi helt sonika in och frågade om det skulle vara någon mening för oss att vänta eller om det vore lika bra att åka hem med tröttfisen. Vi skulle stanna kvar och vänta. De stänger dörrarna klockan 19:00 och de som då har tagit nummerlappar får göra sina pass.

Vi hade lite tur också. När det var 10 nummer kvar fick vi ett tidigare nummer, 229. Det gjorde att vi kom lite snabbare. TACK! Det blev dock inte så himla enkelt att ta passbilden. En IKEA-stol mitt över fötterna på mattan som visar var man ska stå togs fram. Livan fick sitta där. Det svåra var att få henne att sitta rakt och stilla samt titta rakt fram.

Vi försökte att vifta med hennes napp. Det gick inte.  

Vi försökte att ställa ett gosedjur framför henne. Det gick inte.

En kollega till passdamen försökte vifta med en lång pekpinne. Det gick inte.

Till slut fick vi till ett okej kort. Det var när de fäste ett rött gosedjur på pekpinnen och viftade med det. Hon tittar dock inte helt rakt fram och hon har inte munnen stängd, men de godkände bilden. Det är svårt att följa riktlinjerna helt när det gäller barn. Om 5 arbetsdagar får jag ett sms att jag kan hämta passet.

Så här ser det ofta ut när Lillskruttan ska sova. Vi lägger ner henne i sängen, men efter en stund när vi smyger in i rummet och tittar till henne ligger hon inte längre kvar.

LILLA BUSFRÖ

BETESUTSLÄPP I RAMNÄS

VILKA HÄRLIGA TIMMAR