Förutom det bästa som hänt mig (Liv) så har den senaste månaden varit småjobbig för min del. Det började några dagar innan L föddes. Jag fick urinvägsinfektion som började behandlas först när L var några dagar gammal. Jag fick nämligen ett sent svar på urinodlingen och hann gå länge utan behandling. Jag hade riktigt ont i ryggen och hela bäckenet så jag knappt kunde stå upp.

Jag hämtade ut en kur antibiotika för en veckas behandling. Två dagar efter avslutad kur kände jag återigen besvär i kisseriet. Jag fick lämna ett nytt urinprov och det skickades för odling. Denna gång fick jag antibiotika på en gång. Det var en annan sort, en starkare dos och den skulle tas under 7 dagar. Samtidigt skulle jag dricka mängder, både vatten och surt. Amningen kräver sin vätska och för att driva ut bakterierna i kisseriet. Jag höll på att bli tokig av allt drickande trots att jag vanligtvis får i mig mycket vätska, men detta var tufft.

Två-tre dagar efter avslutad kur, det vill säga i fredags, åkte jag på nästa grej. Jag fick fullt med röda prickar över hela kroppen förutom på ryggen och i ansiktet. De kliade som jag vet inte vad och gör det fortfarande. Ibland tror jag att jag ska bli vansinnig. De vanliga recept-fria preparaten kan jag inte ta då de går över i bröstmjölken, så vi får se hur länge jag står ut innan jag behöver det receptbelagda.

Nu har jag fått gnälla lite över att jag inte kunnat njuta fullt ut av vår lilla dotter, som för övrigt blir en månad gammal ikväll.