Det har ju blivit dags att söka förskoleplats åt Liv. Det vi dock märkt nu när vi börjat ringa runt är att det inte alls är tillräckligt med de 3 månaderna i förväg som uppges på kommunens hemsida. Helst verkar det som att man bör ställa barnet i kö redan när det föds. Flera av de förskolor som vi är intresserade av tar dessutom bara in nya barn på hösten och vi har ju tänkt att Liv ska skolas in och börja i januari, nu efter årsskiftet.

Vi har i alla fall kunnat besöka 2 förskolor för att få en bild av dem. Den ena förskolan ligger alldeles där vi bor (praktiskt) och den andra ligger i närheten av skolan där Älskade R jobbar för tillfället.

Men herregud vilken skillnad det kan vara på lokaler och personal. Det närmsta stället var det vi besökte allra först. Redan när vi kom in i källarlokalen (ja, ni läser rätt) fick jag halvdåliga vibbar. När sedan kvinnan som jobbade där tog emot oss och började prata med oss kändes det som om vi kunde gå på en gång. Både jag och Älskade R kände precis likadant. Det är ju bra. Vi stannade i alla fall kvar och ställde lite artiga frågor.

Någon timme efteråt bar det av mot den andra förskolan, vilken är en ny avdelning i helt nya fräscha lokaler med bra ytor och möjligheter till att dela upp i mindre grupper i olika rum. Det var inte heller tokigt att både jag och Älskade R var bekanta med kvinnan som tog emot oss. Hon är en varm, rak och helt normal person med en hel del erfarenhet. Livan gillade stället och ställde sig snabbt vid ritbordet, med de två flickor som var kvar, och målade fint.

För tillfället har de platser kvar eftersom de är relativt nyöppnade, men det är ju svårt att säga hur det ser ut om några månader. Vi har ställt oss i kö där och angett den förskolan som vårt förstahandsval. Nu är det bara att hålla tummarna. Liv har förresten en killkompis som går på denna förskola och han verkar trivas som handen i handsken.

Första veckan i oktober ska vi besöka ytterligare en förskola som vi hört gott om. Det blir spännande.

Livan går utan stöd!

I eftermiddag och ikväll har hon gått mellan mamman och pappan flera gånger och tjoat och skrattat som bara den.

Nu är det nära att hon gör det på eget bevåg också.

PUSS lilljänta (lill-Thore)!